Tala till väljarnas plånbok

2017-07-12 07:00  
De som röstar emot sittande regering tenderar att i högre utsträckning tycka att det ekonomiska läget är negativt, både privat och i samhället.

10 tips för valseger – del 2 av 10 i Handelsforskarna Erik Modig och Jonas Collianders politikspecial. Så bör du tänka för att snärja "plånboksröster" – Handelsforskarna Erik Modig och Jonas Colliander tipsar.

Politik bör handla om att människor utvecklar åsikter och värderingar och försöker i största möjliga mån få gehör för dem hos en större massa. Gärna mer än 4 procent av Sveriges befolkning. Så är också fallet, men för att få de där 4 procenten, eller kanske ännu mer, har det utvecklats flertalet strategier utöver att bara presentera och argumentera för åsikter och värderingar. Politik har under det senaste decenniet rört sig med rasande fart närmare strategier från den kommersiella sfären, och politiker känns mer och mer som företagsledare än som visionärer för ett bättre Sverige.

Många fasar över utvecklingen och vad den har för påverkan för demokratin. Faktum kvarstår dock att världen av politisk kommunikation har professionaliserats i sin kunskap och kompetens om hur en större massa väljare påverkas och vilka olika taktiker som finns i verktygslådan. För att vinna behöver såväl politiker som organisationer eller företag som vill påverka det politiska spelet förstå och kanske använda de taktiker som hjälper en på traven.

Bra politik är alltid bra politik, vilket förhoppningsvis kommer fram förr eller senare. Det finns dock många hjälpmedel och potentiella hinder på vägen framåt. Här redogör vi för tio strategier som kan användas för att förbättra ens sannolikheter att vinna i valet. Spridandet av kunskapen kanske till och med kan bidra till demokratin, då fler aktörer blir medvetna om vad de kan möta.

2. Tala till väljarnas plånbok

En etablerad sanning som ofta återkommer i diskussionen inför val är den om det direkta sambandet mellan valurnan och väljarnas plånbok. Är det sant att de som tycker att det går bra för mig nu i högre utsträckning kommer att gå och rösta på sittande regering? Eller det omvända, att om det börjar kärva i plånboken kommer de i större utsträckning överväga oppositionen? Forskning bekräftar delvis att det förhåller sig så. Studier på så kallade plånboksröster har visat att människor röstar på det parti som de anser har störst inverkan på privatekonomin. Om parti X eller Y kommer ändra skatten, bidragen eller regleringarna för den privata eller yrkesmässiga situationen man befinner sig i så kan det leda till att man i högre utsträckning väljer det partiet.

Dock finns det gott om indikatorer på att röstandet långtifrån alltid avgörs av den egna privatekonomin. Här i Sverige diskuterades det exempelvis huruvida medelklassen gick från höger till vänster i senaste valet, trots att de tyckte att de själva hade det väldigt bra men att det överlag var sämre i samhället. Om så är fallet skulle ju känslan av huruvida det går bra för oss nu vara minst lika viktig som huruvida sittande regering gjort livet lättare för mig som röstande. Det vill säga att väljare inte bara bryr sig om sin egen plånbok, utan också om hur det generellt ser ut i plånboken hos andra.

Forskningen visar att denna känsla ofta har inverkan både på beslutet att rösta och på vilket parti man kryssar för på valsedeln. I ett flertal studier har den visat sig vara den starkaste faktorn i utvärderingen av sittande regeringar och den starkaste faktorn i valet av partier och politiska kandidater. Alltså verkar sittande regeringar här ha ett ganska enkelt recept att följa. Leverera ekonomisk tillväxt så kommer väljarna automatiskt. Exempelvis visade en studie av amerikanska val att för varje procents ökning av den generella personliga disponibla inkomsten så påverkar det valresultatet för sittande parti med runt 2 procent. Den formeln motsägs dock av vad vi sett det senaste året, inte minst i USA. Barack Obamas regering hade levererat en återhämtning efter den stora finanskrisen med sjunkande arbetslöshet och växande ekonomi, ändå förlorade demokraterna valet 2016.

Det resultatet kan till dels tillskrivas det faktum att den objektiva bilden av det ekonomiska läget skiljde sig från många väljares känsla för hur det faktiskt förhöll sig. Liknande situationer har vi haft i Sverige. Studier visar också att den generella uppfattningen av hur det går i ett land har större påverkan än hur det faktiskt går. Så politiska partier kan sägas ha två separata uppgifter vad gäller ekonomin. Dels skall man producera en politik som faktiskt leder till ekonomisk tillväxt och dels skall man övertyga väljarna om att den ekonomiska utvecklingen i samhället som helhet går åt rätt håll.

Detta är dock inte helt enkelt i och med att ett par forskningsstudier visar på att bilden av privatekonomin såväl som bilden av samhällets ekonomiska utveckling är starkt kopplade till blocktillhörighet. Med andra ord så tenderar de som röstade emot sittande regering att i högre utsträckning tycka att det ekonomiska läget både privat och i samhället är negativt och vice versa (även fast det rent objektivt kanske inte stämmer). Det betyder att det blir en ökad väljarpolarisering som har olika uppfattningar (för att bekräfta sina val) om hur det verkligen går för landet, vilket innebär att partier får svårare att vinna över väljare. Fokus blir därmed en kamp om mitten, eller de så kallade osäkra väljarna som skiftar i sitt synsätt. Sittande regering vill argumentera att det går bra medan oppositione­n vill göra det motsatta.

Dagens polarisering av väljargrupper beror dock inte bara på identitet eller ställningstagande, utan också på att vi ser ökade klyftor, vilket fördjupar polariseringen. Föga förvånande så visar studier att de grupper i samhället som inte gynnas av den ekonomiska utvecklingen tenderar att tycka att samhället är på väg åt fel håll ekonomiskt. Detta får konsekvenser inte bara för deras vilja att rösta på de partier som för tillfället innehar regeringsmakten, utan också i många fall för deras förtroende för det etablerade politiska systemet som helhet. Risken blir att de som tjänar minst på politiken är de som bryr sig minst (och inte röstar), vilket både skadar demokratin och ökar utanförskapet. Att minska väljarpolarisering och utanförskap för den som sitter i regeringsställning är således inte bara en politisk fråga för det egna partiet. Ofta är det också en fråga om förtroendet för politik och demokrati överlag.

Så gör du:

Här skiljer sig strategin ofta utifrån vilken roll man haft i senaste valet. Sittande regering vill poängtera konkreta ökningar av disponibel inkomst och annan statistik som tydligt visar att deras politik faktiskt haft positiv effekt. Här blir argument som visar att det är just den egna politiken som bidragit utöver själva världskonjunkturen ett äss i rockärmen om det går att ta fram.

Partier i opposition har motsatt utmaning och ska fokusera på att visa att existerande politik inte haft effekt eller kanske till och med haft negativ effekt.

När väljare tänker kring plånboken är det i konkreta termer utifrån vad som faktiskt hänt med deras disponibla inkomst, så försök att vara konkret. Går inte det så handlar det om att försöka förmedla känslan av att det går bättre eller sämre. Använd konkreta exempel från verkligheten som alla kan relatera till, antingen kopplade till att det baserat på det exemplet borde vara en indikator på att det går bra eller dåligt i Sverige som helhet. Exempelvis att fler än någonsin åker på utlandssemester eller fler än någonsin är registrerade hos Kronofogden. Koppla det sen till den generella känslan av hur plånböckerna mår i Sverige generellt.

Det hjälper även att rikta in sig på en specifik målgrupp. Prata till pensionärer eller barnfamiljer utifrån deras situation. När det dock inte går i linje med ens önskan (går bättre eller sämre än vi vill) så kan man utnyttja en annan målgrupp för att väcka sympatier. Tala exempelvis till dem som har fått det extra bra eller dåligt genom att påvisa att deras situation hänger samman med en annan grupp som kanske påverkats i motsatt håll.

En grundprincip i alla val borde dock vara att alla politiker vill att väljare ska få det så bra som möjligt, och om en regering faktiskt lyckats bra överlag så kanske den ska få sitta kvar. Men det är självklart svårt att spela på i stundens hetta, och man kan nog alltid hitta utrymme för förbättringar.

Text: Erik Modig och Jonas Colliander

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Dagens Media.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Dagens Media eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Läs även

Åsikter & debatt