”Mediechefer, avsätt eller låna pengarna som krävs”

Det skålades i vitt vin. På tallrikarna stod en utsökt laxtartar som kittlade smak­lökarna hos Journalistförbundets 111 kongressledamöter på fackförbundets 34:e kongress.

Stämningen steg.

Då klingade ordföranden Jonas Nordling i glaset.

– Jag vill inte lägga sordin på stämningen, men jag måste ändå säga några ord om de kollegor som har fått tråkiga besked i dag, sade han.

Tidigare samma dag avslöjades detaljerna i Expressens sparpaket. Bildredaktionen skrotas. 62 tjänster ska bort. Inga avgångsvederlag. Nån timme senare kom nyheten om att Nyhetsbolaget ska banta med 20 redaktionella tjänster till årsskiftet.

På journalistmiddagen på Djurönäset klev Pia Röding, ordförande i Sydsvenskans journalistklubb, upp för att hålla tal.

Trodde vi.

Istället brast hon ut i sång:

”We shall overcome

We shall overcome

We shall overcome some day

Oh, deep in my heart

I do believe

We shall overcome some day”

Orden från den gamla protestsången, som gjorts odödlig i Sverige genom Birgit Friggebos allsångsförsök i Rinkeby Folkets Hus 1992, fyllde Djurönäsets restaurang.

Tidigare i år, på Dagens Medias mingel i Stockholm, valde även Expressens tidigare vd Bengt Ottosson att tala via sång.

Han greppade den svarta Fender Telecaster Custom som jag i hemlighet hade ställt bredvid den tillfälliga scenen.

Jag bad honom bjuda på sig själv och spela ett ”favoritriff” innan han skulle kliva ned från scenen.

”Nja, favoritriff vet jag inte om jag har något”, sade den nyligen avpolletterade kvällstidningsbossen, och fortsatte:

”Kan jag få en mikrofon, så ska jag spela en sång som jag tycker passar.”

”When you’re down in troubles

And you need some love and care

And nothing, nothing is going right

Close your eyes and think of me

And soon I will be there”

Ottosson, som tidigare i år bredvid en toalett i Almedalen fått beskedet från Gunilla Herlitz att han inte skulle ha sitt jobb kvar, sjöng ut sin sympati med Expressen-vännerna.

Han visste vad som väntade, och tolkade Carole Kings klassiker "You've got a friend".

Tillbaka på kongressen.

Vid mitt bord under journalistmiddagen satt en mängd kollegor som jobbat länge i branschen. I stort sett ingen av dem trodde att de skulle jobba kvar som journalister om fem år.

Det muttrades en del om de nya klicksajterna (exempelvis Lajkat och Omtalat).

”Är det journalistik”, frågade man sig.

Skit samma.

De kan innebära nya intäkter, som vi så desperat behöver. Är Blocket journalistik? Nej. Men lönsamma sidoverksamheter kan mycket väl finansiera journalistik.

Kongressen präglades av den stora osäkerheten i mediebranschen. Lokal­redaktioner skrotas. Tidningar slås ihop. De osäkra anställningarna ökar. Journalistiken utarmas. Det urholkar den trovärdighet som annonsörerna i årtionden betalat dyrt för.

Journalistförbundet kräver ett redaktionellt produktionsstöd som kan sökas av verksamheter med reguljär nyhetsförmedling. Och efter den tidigare presstödsutredningen, som i praktiken havererade, är det på tiden att regeringen gör sitt för journalistiken.

Journalistförbundet har liten makt över hur mediecheferna styr sina skepp i den ytterst osäkra framtiden. Man kan bilda ett otrygghetsråd, som ska jobba för tryggare anställningsformer. Man kan be medieägarna att lyssna på journalisternas idéer om nya affärsmöjligheter.

Men makten att bestämma ligger de facto någon annanstans.

Här är tre frågor som alla medie­chefer bör kunna svara på ifall deras verksamheter ska överleva:

• Hur ser mediemarknaden ut om fem år?

• Vilken unik roll spelar ditt medium på den marknaden?

• Vilka investeringar i teknik, nytt innehåll och kompetens behövs för att nå dit?

Och här är en enpunktslista som presenteras separat, eftersom den är så viktig:

• Avsätt eller låna pengarna som krävs för att klara investeringarna.

Bara de som satsar kan överleva. Att krympa sig själv till framgång har inte funkat hittills. Det kommer inte att funka i framtiden heller.

FOTNOT:

Dagens Medias reporter Erik Wisterberg var på plats under journalistförbundets kongress som valt kongressombud.

LÄS FLER KRÖNIKOR AV ERIK WISTERBERG: