”Facebook blockar bröst – men låter Anton Lundin Petterssons hyllningssidor ligga kvar”

För mig var det på cykeln hem från jobbet som tårarna kom. När programledaren i Studio ett började berätta att gärningsmannen i Trollhättan valt att mörda dem som hade en mörk hudfärg – och skona dem som liknade honom själv.

Vidrigheten är ogreppbar. Sverige har fått sin egen Behring Breivik.

Dådet kommer i en tid då flyktingboenden brinner i Sverige, och ett riksdagsparti vill kampanja utomlands för att avskräcka människor på flykt från att komma hit.

Brottet har av polisen benämnts som ett hatbrott med rasistiska motiv. Andra kallar det rent ut för ett terrorattentat.

I Expressen vittnar studiekamrater om att han hållit sitt hat mot invandrare för sig själv. Klart står att Anton Lundin Pettersson utförde sitt brott i en tid då hatsajter, forum och mörkare hörn av de sociala medierna ger stora möjlighet att odla sitt hat tillsammans med likasinnade på nätet.

Torsdagen gick till fredag.

Rapporter om att Anton Lundin Pettersson hyllades på nätet för sitt vidriga dåd började komma.

Facebook börjar för många, speciellt de yngre, bli en slags startpunkt för nätet. Det är en position som Facebook söker och vill kapitalisera på.

På fredagskvällen möttes den som sökte på mördarens namn på Facebook av ett fåtal resultat.

Högst upp låg sidan: ”Anton-Lundin Pettersson just defended his country”.

Han försvarade bara sitt land, menade alltså sidans skapare.

Kommentarerna rasade in. Många påpekade vidrigheten och absurditeten i sidan: att hylla en ung man som stuckit och huggit ned människor på grund av deras hudfärg.

Men där fanns också kommentarerna som försvarade dådet. Där fanns de som relativiserade mördarens ansvar. Pekade på ”förklaringar”. SD-svansens retorik om att våld är oundvikligt i ”massinvandringens” kölvatten kändes genast igen.

”Martyr”, skrev någon.

Flera hundra personer valde att trycka ”like” på sidan för att visa sitt stöd för mördaren.

Jag har tidigare aldrig anmält en sida på Facebook. Men jag – och många andra – använde under fredagen möjligheten att förmå Facebook att ta bort sidan.

Det gick fort att få ett svar.

”Vi har granskat din anmälan och har bedömt att den inte bryter mot våra gemensamhetsregler”, var budskapet jag fick en halvtimme senare.

Ett misstag, tänkte jag och anmälde igen. Samma svar kom snabbt igen.

Kan det verkligen vara sant att Facebook faktiskt har granskat sidan, som anmäldes av många, manuellt? Vem skulle släppa igenom detta?

Senare på fredagskvällen plingade det till igen i mobilen. Facebook gav då beskedet att sidan plockas ned.

Då hade sidan som hyllade en rasistisk mördare legat uppe i nära 24 timmar.

Med Facebooks globala maktambitioner och dess unika position som navet i mångas mediekonsumtion kommer ett ansvar. Fallet Anton Lundin Pettersson visar på tydliga brister.

Facebooks hårda inställning när det kommer till nakenhet, speciellt nakna kvinnobröst, är väldokumenterad. Hur kan Facebook snabbt blockera bröst och samtidigt låta hyllningssidor till Trollhättan-mördaren ligga kvar så länge?

Facebooks makt ger bolaget enorma ekonomiska möjligheter. Med det kommer även moraliska och etiska skyldigheter.

I skrivande stund finns en handfull nya hyllningssidor till Anton Lundin Pettersson uppe på Facebook. Det är inte okej.

Det borde vara tämligen lätt för Facebook – ett av världens mest välutvecklade teknikbolag – att upptäcka och plocka bort dem.

PS. Läs gärna Martin Gelins intressanta text i DN där han ger sig på jakt efter svar på hur Facebook ser på sin publicistiska makt. Spoiler: det var en jakt som gav mer frågor än svar. DS.

LÄS FLER KRÖNIKOR AV ERIK WISTERBERG:

" Så blev reklamradions maktspel DAB-radions fall”

"Mardrömsgapet som visar varför du – och jag – kan få sparken"

"Mobilboomen bli en ny intäktskris för medierna"

"TV3:s Mordet – ett etiskt haveri"

”Mediechefer, avsätt eller låna pengarna som krävs”

”Valet av Berglund – en tydlig markering”

”Lobbyisternas dubbelspel – ett hån mot demokratin”