”Vem bryr sig om frilansen?”

Man kan inte förvänta sig att styrande politiker ska stå redo med punktlistor över saker att tänka på när världen knockas av en pandemi. Men det skär i hjärtat att se hur vissa, i detta fall egenföretagare i mediebranschen, faller mellan stolarna när stödpengar fördelas.

En betydande del av svenska folket är i dag anställda på stora bolag som nu har korttidspermitterat sin personal. Staten kliver in med enorma summor för att dessa viktiga arbetsgivare och kugghjul i ekonomin ska rulla vidare i krisen – och för att dämpa en eskalerande arbetslöshet.

Samtidigt är det anmärkningsvärt att bolag som exempelvis Bonnier News, som 2019 gjorde en vinst på 211 miljoner kronor, och vars ägare dessutom nyligen sålt TV4 för 9,2 miljarder kronor, får hjälp – när de längst ner i branschens näringskedja, frilansarna, inte får det.

(Ja, jag tycker också att bolag som förser oss med fri journalistik bör värnas, och jag vet att den kostar.)

Världen är hård, men orättvis, som en tidigare lärare, den prisbelönte fotografen Anna Clarén, brukade säga. Hon har liksom många i hennes yrke länge livnärt sig som frilansare. 

Redan på skolnivå förbereds den modiga skara ynglingar som sökt sig till journalistyrket för en kärv framtid: Prekariat. LAS och vikariesnurror. Tankar om fast jobb förträngs. Många ger upp längs vägen och sadlar om till annat yrke. Vilket på sätt och vis är rätt, eftersom marknaden är både mätt och krympande. 

På skälvande ben trevar sig trots allt många rookies ut på mediebranschens is, genom att starta enskild firma. Som nybakad journalist har man nämligen inte råd att punga ut med de 25 000 kronor som behövs för att bilda aktiebolag, och innebär en gnutta mer trygghet.

”För mediebranschen vore det en förlust om framtidens journalister väljer andra vägar i livet på grund av ännu svårare yrkesvillkor”

Det krävs alltså en del guts – kanske även romantik och idealism – för att gå in i frilanslivet. Över 70 procent av alla företag i Sverige är enmansföretag, enligt SCB. Det innefattar över 600 000 enskilda firmor. För mediebranschen vore det en förlust om framtidens journalister väljer andra vägar i livet på grund av ännu svårare yrkesvillkor.

Flera av branschen frilansar sitter nu med en stor klump i magen, och tittar på en mejlkorg full av avbokningar. Frilansarna har dessutom redan före coronakrisen fått ta strid mot oskäliga avtal som lagts fram av tunga mediebolag, och fått hitta alternativ när allt fler frilansbudgetar krymper eller försvinner.

Coronakrisen blir ett dubbelslag där enskilda firmor tappar inkomstkällorna när mediebolag drar in på frilansmaterialet. Samtidigt nekas de rätten till korttidspermittering. Vissa andra ekonomiska lättnader har i skrivande stund införts för enskilda firmor: Skatter kan skjutas fram och statliga avgifter kapas. Men knappast på en nivå som sätter mat på bordet hos detta skrå. Nej, för att få hjälp krävs att man lägger sitt bolag vilande, går med i A-kassan, och härdar ut i tre månader innan pengar dimper in på kontot.

Lägger man som frilans firman vilande kan man inte ta några uppdrag. Det är en kontraproduktiv åtgärd som kan tolkas som en uppmaning om att ge upp företagandet. Man kan fråga sig vad en sådan bestämmelse sänder för signaler till dem som funderar på att bli egenföretagare. Vad blir konsekvenserna av att hundratusentals enskilda firmor riskerar att läggas ner eller försättas i vila?

”Gruppen utgör en viktig resurs, och står bakom radvis med betydelsefulla granskningar och samhällsskildringar”

Låt oss inte glömma att många av de prestigefyllda priser som delas ut till skrivande och plåtande journalister går till frilansare. Gruppen utgör en viktig resurs, och står bakom radvis med betydelsefulla granskningar och samhällsskildringar. Stora publicister är inte heller sena med att sola sig i äran när deras frilansare hyllas för prestationer på branschtävlingarnas scener. 

Framtidens journalistik gynnas inte av att en stor del av kåren faller mellan stolarna i denna kris, och jag hoppas att inte bara stat, utan även mediebolag, känner ansvar framöver för denna grupp som ställer upp med kort varsel, kliver in när resurserna inte räcker internt, eller till och med står bakom årets bragder. Frilansarna behövs. ■