Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Varför gömma nyheten om att icke-vita personer syns i svensk tv?

Att de stora medier som rapporterat om Mediestudiers undersökning inte nämnt fördelningen mellan grupper är spännande – och nog rätt typiskt för den svenska diskussionen om representation för minoriteter. Det skriver Institutet för mediestudiers föreståndare Lars Truedson och Sayaka Osanami Törngren, docent på Malmö universitet.

Publicerad: 12 november 2021, 10:20

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Institutet för mediestudiers föreståndare Lars Truedson och Sayaka Osanami Törngren, docent på Malmö universitet, förvånas över att deras senaste studie – som visar vilka som syns på bästa sändningstid – inte vinklat på att svarta syns i tv.


Ämnen i artikeln:

Institutet för Mediestudier

Icke-vita personer syns i svensk tv. Svarta är till och med överrepresenterade, åtminstone om man räknar andelen i tv-reklam och tv-nyheter. Även om sådan kvantitativ representation inte betyder lika mycket när rollerna de har skiljer sig från majoritetsbefolkningens, så är det ändå intressant. Ändå har de stora medier som rapporterat om denna pionjärstudie från Institutet för mediestudier valt att inte ens nämna fördelningen mellan grupper, som att svarta ansikten är vanligare i tv än i befolkningen i stort medan personer från Mellanöstern är underrepresenterade. Detta trots att de haft tillgång till både studien och till tydliga vinklar i pressmeddelande.

Det är spännande – och nog rätt typiskt för den svenska diskussionen om representation för minoriteter. Trots en brinnande samhällsdebatt med förslag på ganska långtgående åtgärder kring mångfald i medier så saknas aktuell forskning om hur minoritetsgrupper representeras i svenska medier. Det har fått Institutet för mediestudier att sätta samman en antologi med både nya empiriska studier och essäer. Bland skribenterna finns representanter för en rad olika hållningar i den, bitvis ganska infekterade, debatten inom ämnet. 

Hur kan den svenska medievärlden på en och samma gång präglas av en extremt positiv syn på mångfald, leva med en närmast total frånvaro av statistik om mångfald och samtidigt hysa en mycket negativ inställning till att faktiskt mäta mångfalden? Det frågar sig Tobias Hübinette, forskare vid Karlstads universitet, i ett bidrag i skriften. Och det är bara en av flera paradoxer som präglar området etnisk mångfald i medier. En annan är att det samtidigt är hårt omdebatterat, fyllt av konflikter och nästan tomt på aktuell medieforskning och politiska förslag. Forskningen är gammal och ofta uppdragsbaserad. Den ger inte någon fast grund att stå på för diskussionen och det ger utrymme för både fördomar och propaganda. 

I en undersökning gjord av undertecknad Sayaka Osanami Törngren tillsammans med Sofia Ulver och Karl-Arvid Färm och presenterad i nämnda skrift studeras vilka som syns på bästa sändningstid i SVT1 och TV4. Studien sorterar dem som syns i olika kategorier utifrån utseende. Tv-reklamen är mer mångfaldig än framför allt tv-underhållningen, med tv-journalistiken i en mellanposition. Som nämnts är svarta överrepresenterade rent numerärt på bästa sändningstid i svenskproducerade medier medan andra grupper ligger närmare sina befolkningsandelar. Personer som i studien utseendemässigt kategoriserades som att ha bakgrund i Mellanöstern var underrepresenterade jämfört med sin befolkningsandel. Gruppen är dock mer representerad i svenskproducerad media jämfört med utlandsproducerad media. Det är också intressant att andelen icke-vita som syns i rutan är större i TV4 än i SVT.

Reklammakarna har uppenbarligen bestämt sig för att svarta ansikten är bra att ha med. I tv-reklamen är så många som vart tionde ansikte svart, medan den antagna andelen svarta i befolkningen snarare landar på 3–4 procent. Och även i tv-journalistiken ser vi alltså fler svarta än den skattade andelen i hela befolkningen. Vår studie ger inte underlag för att svara på varför – vi har inte ett material som är stort nog för att undersöka om exempelvis icke-vita i tv-journalistiken främst förekommer i politisk journalistik eller i till exempel kriminaljournalistik. 

”Viktiga och brännande frågor behöver diskuteras utifrån en saklig bild av hur verkligheten ser ut”

Men kvantitativ representation är bara ett första steg. Det är också viktigt att studera vilka roller minoritetspersoner tilldelas. Är de rättvisande? I vår undersökning är alla icke-vita kategorier tydligt överrepresenterade i roller som saknar repliker. Personer med asiatiskt utseende syns särskilt ofta i roller utan någon interaktion alls med andra.

De här resultaten i tv-undersökningen tycker vi är intressanta. Men de valdes bort när SVT:s Kulturnyheterna och SR:s Kulturnytt intervjuade oss om saken. Då talas det bara om att vita är mest förekommande, vilket närmast är en självklarhet i ett land där så där tre av fyra personer är vita. Att svarta däremot syns så pass ofta är nog mer intressant för publiken. Tror och tänker vi. Men det får public service-publiken inte veta. Hittills har vi bara hittat den uppgiften i Journalistens rapportering.

Viktiga och brännande frågor behöver diskuteras utifrån en saklig bild av hur verkligheten ser ut. Därför har Mediestudier initierat de undersökningar som i dag presenteras, trots att vi är medvetna om att området delvis är minerad mark. Det beslutet har vi fattat med en bas i två antaganden: Ett är att hur vi ser ut, pratar och agerar påverkar hur vi tas emot och att det därför är intressant hur medier låter grupper med olika utseende, sätt att tala och agera synas och höras. Vilka som känner igen sig i medier spelar roll. Det andra är att om vi inte försöker testa metoder för att systematiskt få syn på dessa saker, så kan inte heller diskussionen av betydelsen av dem föras framåt. Om vi inget mäter, är vi utlämnade till antaganden, gissningar och inte minst till fördomar. Självklart finns en gräns för vad som etiskt och praktiskt kan och bör mätas. Men den får inte vara snäv om vi vill att diskussionen ska bli fruktbar. Vi menar att vi hittat en rimlig avvägning i de studier vi presenterar. 

Det krävs mer kunskap för att veta hur det verkligen står till med representationen av minoritetsgrupper i svenska medier. Och det krävs mer debatt för att reda ut om och i så fall varför utseendemässig, ursprungsrelaterad representation i medier är viktig för ett väl fungerande samhälle.

Vi hoppas att den skrift vi presenterat ska starta en sådan diskussion och inspirera till ökade ansträngningar inom medieforskningen att undersöka frågan. Men då måste nog medier också beskriva även de möjligen lite obekvämare delarna av studierna. 

 

Lars Truedson
Föreståndare, Institutet för mediestudier 

Sayaka Osanami Törngren
Docent, Malmö universitet 

 

Andel observationer i olika rasiala grupper och mediekategorier. Siffror inom parentes antyder skillnaden från SCB:s statistik över befolkning i Sverige med olika födelseländer. Observera att jämförelse i kategorin Obestämd görs mot gruppen perso­ner med föräldrar födda i olika länder i SCB:s statistik och måste tolkas med särskild försiktighet. (N=6 917).

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.