Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag03.03.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Mediernas övertro på sin egen förträfflighet gör nyheter till en klassfråga

När fler vill åt konsumentens plånbok riskerar nyheter att bli en nutida klassfråga, skriver Per Martin Rudhamn och argumenterar för att lösningen är frivillighet.

Publicerad: 8 Februari 2021, 09:05

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Nyhetskonsumenten Per Rudhamn varnar i ett debattinlägg för att konsumentens plånbok riskerar nyheter att bli en nutida klassfråga.


Ämnen i artikeln:

betalvägg

Dagligen diskuteras det flitigt nya serier, nyheter, dokusåpor och filmer och 54 procent av Sveriges befolkning någon typ av streamingtjänst för sitt TV-tittande (Trend och Tema 2019:1, MMS) och 81 procent av alla över 16 år använde någon form av streamingtjänster under 2019. Det har gått från tablå till demand i rask takt och det är inte otroligt att tro att svenska hushåll har flera streamingtjänster. Varje hushåll spenderar i genomsnitt 222 kronor per månad för tjänsterna. 

”Troligt att svenska mediehus har en övertro på sin produkt och med en dåres envishet försöker övertala sina läsare om sin egen förträfflighet.”

Så småningom kommer brist på öppen tillgång till flera nyhetsplattformar att dela upp det offentliga rummet (Habermas 2007). Det är här svenska nyheter kommer in i bilden. När fler vill åt konsumentens plånbok riskerar nyheter att bli en nutida klassfråga. 

Mediehus värderar sin produkt utifrån ”vi kan inte se skogen för alla träd” och säljer sin produkt som något självklart, vilket så klart är självklart för producenten. Genom att mediehusen fokuserar på de ”features” som de själva anser är viktiga missar de hela poängen; det enda som är viktigt för en kund är hur produkten och tjänsten kan hjälpa kunden att lösa sina problem, få nyheter och bli uppdaterad samt hålla sig informerad. Med vilka verktyg konsumenten gör det i slutändan är inte så viktigt. Ändå misslyckas svenska mediehus så fatalt på denna punkt. Argumenten är inslipade och inlövade med motfrågor i stället för svar, varje påstående och kritisk fråga bemöts med en motfråga – ”God journalistik kostar, är vi inte värda att få betalt?” 

Givetvis ska journalisten ha betalt – det är inte den stora frågan här, utan med vilka medel svenska mediehus tar grepp om sin produkt och säljer den med känslor och kraftfulla argument såsom ”ett måste att läsa och ett måste att ha”. Vi konsumenter tvingas betala för en produkt som kanske inte alltid levererar men ”som man bör ha”, där fler och fler börjar få svårt att betala för produkten mediehus erbjuder. Vi, konsumenter ska betala den lokala och högst regionala tidningen, kanske även en veckotidning för lite skvaller och så gärna en rikstidning ”för det är ju på helgen man hinner läsa”. Allt det här kostar och alltsomoftast rätt rejält. 

”It’s clear that paywalls are a bad solution to a bad problem. But if paywalls aren’t the answer to reimbursing quality journalism, what is?” Källa: epicpresence.com

Ja, vad är lösningen, låta lokaltidningen dö ut, göra journalister arbetslösa eller hur vill jag ha det? 

■ Hur vill regeringen att det ska vara? 

■ Är journalistik en viktig del av samhället, och varför ska då konsumenten betala direkt eller ska nyheter vara fria, stöttade med statliga medel? 

■ Är det då fria nyheter? 

Lösningen är svår, men att låta en övertro på sin egen förträfflighet, eget marknadsvärde som riskerar att dela upp det offentliga rummet är inte en bra lösning. Paywalls eller betalväggar riskerar även andra intäkter, med få läsare sjunker även annonsdelarna och med en kraftig uppdelning mellan icke-betalande och betalande, där de betalande får betala ett för högt pris för produkten så motarbetar mediehusen sig själva med stukat förtroende. Samtidigt sviker de även sina betalande kunder där de icke-betalande vinner med argumentet ”Vad var det vi sa!”. 

Jag är inte för ”gratis” nyhetskonsumtion. Jag är villig att betala för mig är jag inte tvingas. Och jag tror att vi är i ett skifte där allt fler söker nyheter på internet, forum samt bland vänner och striden mediehusen vann mot sökmotorer kommer att skada mer än det ger. Att tro att sökmotorer kommer att betala för tidningarnas innehåll är befängt och när upplagor sjunker och samtidigt då bli utslängda från sökbarhet, är det troligt att det vi nu ser av journalisten, som fast anställd som ett minne blott. 

Det jag ser som en lösning är frivillighet. Krav ställs att möta sina läsare i frågor som berör, granskande, uttömmande och rakt, där läsaren finns och verkar samt att mediehusen faktiskt bjuder på en del av sitt utbud för att vinna tillbaka sina läsare. Ibland behöver man ta en förlust för gå mot vinst, det är dags att mediehus runtom i Sverige inser det, för läsarens plånbok är tom. 

Låt oss avsluta med en tanke. Svenska mediehus verkar tro att kunderna kommer bara man har en butik med brett utbud eftersom de som ägare bedömer sin produkt som något självklart och unikt! Man tar givetvis betalt för att se utbudet, känna på produkten. Butiken får stänga och ägaren står i en tom butik, förvirrad med en tro att det inte var ägarens fel – det var ju konsumenten det var fel på – ändå är det precis så det är, i en värld som fullkomligt exploderar av nyheter, behovet av journalistik är större än någonsin och ändå förlorar mediehus sina läsare. 

Är det konsumenten eller producenten som det är fel på? Nu har ni provat paywalls, det är dags att ställa om – innan det är försent.

Per Martin Rudhamn
Konsument

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

betalvägg

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.