”Hot mot journalister är hot mot demokratin”

Undersökningsföretaget Novus vd Torbjörn Sjöström skickar via Dagens Media (211222) en julhälsning till den svenska nyhetsmediebranschen och journalistkåren om att ”Demokratin är beroende av granskande oberoende nyhetsmedier som har medborgarens förtroende och mandat. Nyhetsmedier ska granska makten och vara en konstant påminnelse att även de sitter där på medborgarens mandat.”

Detta är det förstås lätt att instämma i. Men mot den nyttiga påminnelsen blir det svårt att förstå Sjöströms till synes nedspelande av allvaret i de hot- och hatattacker som riktas mot svenska journalister. Det är nämligen betydligt mer än ett arbetsmiljöproblem för enskilda journalister och chefer på nyhetsredaktionerna. 

Oscar Björkenfeldt, doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet och som leder ett fyraårigt forskningsprojekt om hat och hot mot journalister och dess konsekvenser för yttrandefrihet och demokrati, har visat att 70 procent av de journalister som deltagit i en enkätundersökning inom ramen för forskningsprojektet uppger att de utsatts för vad som i lagens mening betecknas som förolämpning, 40 procent har utsatts för förtal och 23 procent för ofredande och olaga hot.

Undersökningen visade också att 40 procent av de svarande journalisterna avstått från att rapportera om ämnen där de oroat sig för att utsättas för sådana här attacker och 50 procent hade anpassat sin rapportering efter vilka reaktioner de kunde få.

Sjöström undrar om vi som på goda grunder betraktar detta som angrepp på demokratin, verkligen förstår att vi då ”ställer yttrandefriheten mot demokratin”. Gissningsvis menar han då att de som tar sig rätten att med trakasserier och hot försöka skrämma människor till tystnad, bara utnyttjar sin grundlagsskyddade yttrandefrihet. Det är, lindrigt uttryckt, långt ifrån sanningen. Faktum är att om det är något som svenska journalister och publicister står upp enat bakom så är det försvaret för det fria ordet.

Men yttrandefriheten är inte och har aldrig varit absolut. Den tillåter inte förolämpning, förtal, ofredande och hot. Det är förbjudet i lag. Men det är exakt sådant som Oscar Björkenfeldts undersökning visar tillhör vardagen för många journalister.

Torbjörn Sjöström menar att lösningen på detta är ”ganska enkel”: journalister bör flytta in ”innanför redaktionens murar” och nyhetstips bör gå till redaktioner, inte individer.

Den slags journalistik som skulle bli resultatet av detta vore onekligen väldigt annorlunda än dagens. För att uppfattas som relevant och verklighetsnära arbetar svenska journalister ute på fältet; de träffar såväl makthavare som vanliga människor, brottsoffer och kriminella, klimataktivister och dess kritiker. Att höra alla sidor och att återge alla parters ståndpunkter är grundläggande principer. Och det kan inte uppnås om journalister enbart ska sitta bakom sina skrivbord ”innanför redaktionens murar”.

En viktig del i detta är att journalister är mer än bara sina yrkestitlar och sina arbetsuppgifter. De är verkliga människor med namn, ansikten och röster. Och dessa individer använder sin journalistiska integritet och professionalism för att vinna förtroende hos såväl dem de intervjuar som hos läsare, tittare och lyssnare.

Detta är omistliga delar av journalistiken. Förlorar vi detta så får vi ett tystare Sverige, där såväl viktiga samhällsfrågor som hela geografiska områden står utan journalistisk bevakning och granskning. Och det vore i allra högsta grad ett hot mot demokratin.

Johan Taubert,
vd, TU – Medier i Sverige