”Det viktigaste för demokratin är trygga arbetsvillkor för journalister”

Min referens om yttrandefriheten handlade om att även laglig kritik mot medier ofta beskrivits som ett hot mot demokratin. Det sker en urvattning i ordet och man ställer faktiskt yttrandefriheten mot demokratin.

Johan Taubert bekräftar i sin replik hur utsatta journalisterna är. Han verkar också instämma i att det är ett arbetsmiljöproblem som leder till ett hot mot demokratin.

Digitaliseringen har gjort redaktionerna ännu öppnare och journalisterna i frontlinjen. Att utsättas för hat och hot i sitt yrkesutövande är alltid ett arbetsmiljöproblem. Hatet kan också vara olagligt och ett demokratiproblem.

Novus undersökningar visar på en stor frustration från allmänheten mot medias arbete. Den syns bland annat i att en majoritet av svenskarna anser att medier medvetet vinklar nyheter på de sätt medier själv föredrar.

Frustrationen ökar risken för hat och hot. En majoritet av svenskarna som anser att medier driver en egen agenda är ett långt större demokratiproblem. Det största hotet mot demokratin är likgiltigheten för medias och politikens roll.

Samtidigt är det viktigaste för demokratin god journalistik från oberoende tillförlitliga redaktioner. Journalistik som granskar och förklarar samhället.

God journalistik tar tid och kräver trygghet. Hat och hot skapar otrygghet och påverkar individen kraftigt.

Jag föreslog en förenklad kostnadseffektiv lösning. Poängen var att skaka om, det är hög tid för något radikalt nu för att stärka journalistiken. Det finns andra lösningar. Oavsett väg måste mediehusen öka tryggheten för sina medarbetare.

På svensk arbetsmarknad har cirka 85 procent en fast anställning, bland journalister är andelen mycket lägre. Där blir man UT-LAS:ad när lagen är till för IN-LASning. Frilansande, söka om sin tjänst regelbundet eller ersättas av bemanningsbolagsanställda är vardag. Det onormala för majoriteten på svensk arbetsmarknad verkar vara det normala för journalister. Journalisten behöver ofta kämpa för att få fortsätta med sitt kall. Kan man inte lita på att ha arbetsgivaren i ryggen eller för den delen arbetet kvar om några månader skapas automatiskt stress och otrygghet. Varför då ta ”fighten” för sanningar som resulterar i personliga hot? När kanske kampen handlar om att få behålla jobbet?

En otrygg anställning ökar alltså sårbarheten för hat och hot.

Samtidigt är ingen mäktigare än nyhetsmedia. Makt gör att många vill påverka genom hat och hot. 

Hatet är riktat mot makten i yrkesrollen, men träffar personen. Hatet påverkar privat och yrkesmässigt på grund av yrkesutövandet.

En del ger upp och blir kanske kommunikatör i stället. Det ger anställningstrygghet och möjlighet att köpa boende. Alla kommunikatörer har också beskrivits som ett hot mot journalistiken (och demokratin). Andra stannar kvar men duckar som Johan pekar på.

Att endast visa på medias sårbarhet blir snarare en inbjudan till fler att försöka påverka.

Därför måste vi först och främst prata om hat och hot mot journalister som det arbetsmiljöproblem det är. Nyhetsmedia måste själv minska sin sårbarhet för att kunna stärka demokratin. 

En stark demokrati kräver en god oberoende journalistik.

Det viktigaste för demokratin är faktiskt trygga arbetsvillkor för journalister.

Torbjörn Sjöström,
vd på Novus