Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Leif Holmkvist: ”Det fanns en tid när Expressen och Aftonbladet var som två sekter”

ETC:s granskning av arbetsförhållandena på Expressen är ett illaluktande hopkok av gamla missförhållanden baserat på 40 anonyma vittnesmål från personer som lämnat företaget. Det säger väldigt lite om hur det är på redaktionen i dag. Men det kan mycket väl vara sant, skriver Leif Holmkvist.

Publicerad: 17 december 2021, 14:06

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Foto: Andreas Elgstrand


Ämnen i artikeln:

Expressen

De flesta vittnesmålen förefaller härstamma från Thomas Mattssons tid som chef, först på webben och därefter som chefredaktör med en vildsint satsning på tv.

Vi som bevakat medier en längre tid kan nog slå fast två aspekter på Mattsons ledarskap:

1. Han drev sin personal hårt, vilket ingår i chefsjobbet. Vissa anser att han gick för långt och det ledde till att Arbetsmiljöverket kopplades in.

2. Han gav sina stjärnor, i flera fall killkompisar ur samma journalistgeneration, stort utrymme. Det skapar missämja hos hårt arbetande nykomlingar.

Thomas Mattsson är en skicklig publicist, men han föreföll besatt av tanken på att bli mannen som fick Expressen att gå om Aftonbladet och åter bli största kvällstidning. Här gick han inte i takt med tidsandan och det skapade en förlegad stämning av tidningen som ”en sekt”.

Det fanns en tid när Expressen och Aftonbladet var som två sekter. Vi som var med i slutet av förra årtusendet minns att man inte ens pratade med konkurrentens medarbetare om man hamnade på samma krog. Att byta kvällstidning sågs som förräderi.

Kvällstidningarna har länge tidvis samarbetat i olika former, med distribution, gemensamt annonsbolag, tryckning och, vilket ingen skulle erkänna, i prisfrågor. Men den redaktionella konkurrensen var knivskarp och bra för att driva innovation.

De vattentäta skotten mellan tidningarna började luckras upp tack vare utlasningar som skapade ett vikarieträsk där unga journalister gick mellan kvällstidningarna i allt större antal. De upptäckte att ”fienden” inte var ondskan inkarnerad. Samtidigt blev kvällspress som huvudmedium allt mindre relevant vilket gjorde samarbete alltmer nödvändigt när globala jättar tog grepp om marknaden.

Thomas Mattsson blåste liv i den gamla sektkänslan. Han krävde lojalitet med företaget och hårt jobb. Hård styrning och tuff press skapade problem för vissa medarbetare. En grabbig redaktionsjargong gjorde inte livet lättare för unga ambitiösa tjejer. Vi som bevakade medier fick många larmsamtal, även från Aftonbladet. Några ledde till artiklar i Resumé, Medievärlden eller Dagens Media. Oftast var Expressens ledning skickligare på att begrava problemen än vi på att gräva upp dem.

”Expressen har en speciell ställning hos ägarna Bonnierfamiljen”

Mycket har ändrats de senaste fem åren. Det sammanfaller med att Bonnier Newschefen Anders Eriksson kom in som vd 2016. Expressen har en speciell ställning hos ägarna Bonnierfamiljen, startad under kriget, framgångssaga och oerhört lönsam i ett halvsekel. Styrelsen är urstark med Tomas Franzén som ordförande, Calle Bonnier har suttit med sedan 1900-talet, Lill-Abbe nästan lika länge och för två år sedan rekryterades gamla tv-chefen Eva Hamilton. Det är en aktiv styrelse.

Anders Eriksson är en sifferkarl som gör många undersökningar. När siffrorna skvallrar om problem kopplar han in HR-avdelningen. Det är ingen hemlighet att vd:s teknokratiska styrning ibland kolliderade med Mattssons ledarstil. För två och ett halvt år sedan slutade Mattsson.

Hundratals medarbetare har passerat Expressens hårda skola sedan millenniet var ungt. Många har lärt sig mycket, andra har vantrivts, några verkar ha farit illa. Dagens ETC summerar de senares erfarenheter. Det är nyttig läsning för mediechefer, men ska inte tas för en ögonblicksbild av dagens Expressen.

Veckans problem för Expressen är det komplicerade personalärendet med Frida Sundkvist, som inte har särskilt mycket med tidningens historiska synder att göra. Däremot är det illa att Expressen utnyttjar sin fulla rätt att forska efter läckor, vilket de flesta tidningar gör. Det rimmar illa med kärnverksamheten – att avslöja missförhållanden, ofta uppgifter lämnade under källskydd.

Det klingar inte så lite falskt när Bonniers HR-chef Paulina Holm förnekar att Bonnier forskar efter källor. Jag råkade ut för det 2013 när jag i Resumé publicerade Bonniers ännu ej offentliggjorda koncernbokslut 2013. Koncernchefen Jonas Bonnier beordrade då finanschefen Göran Öhrn inför 40 Bonnierchefer att ”ta reda på vem som läckt”. Sedan fick jag veta att it-avdelningen haft besök från huvudkontoret. Det hade de inget för.

Sanningen: Bonnier hade av misstag skickat hela bokslutspärmen till den avgångne fackbasen Krister Berntsson som hunnit börja på Resumé. När han gick och fikade snodde jag pärmen på hans bord.

LÄS ÄVEN:
Efter uppgifterna om skräck, stress och sexism – Expressen gör ny medarbetarundersökning
Linnéa Kihlström: Expressens agerande är besvärande för hela branschen – och rimmar illa med Bonnier News policy
Bonnier News: ”Vi efterforskar inte källor”
Frida Sundkvist avskedas: ”Jag skriver på papper i eftermiddag”
Expressenreportern Frida Sundkvist: ”Jag är glad att det snart är slut”
Reporter får sparken från Expressen: ”Medarbetaren har rätt till sin upplevelse”

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Leif Holmkvist

reporter

Ämnen i artikeln:

Expressen

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.