Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Vem granskar makten i Grums, Härnösand och Jönköping?

Det finns skäl att vara orolig om den granskande journalistiken runt om i landet sakta tynar bort. Men ökat offentligt stöd är knappast lösningen för oberoende medier, skriver Mats Olin från Timbro Medieinstitut.

Publicerad: 18 Mars 2015, 08:02

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Politiker och andra makthavare är inte alltid så förtjusta i medier och journalister. Särskilt inte sådana som gräver i offentliga handlingar och ställer kritiska frågor om varför det ena eller andra beslutet fattats, eller varför inget alls gjorts åt utpekade problem. Men makthavare borde i själva verket uppskatta granskning eftersom den bygger förtroendet för den makt de har.

Som medborgare kan man acceptera att avstå en försvarlig del av sin inkomst och makt att fatta beslut – till makthavare om det finns ett ansvarsutkrävande, en kontroll och granskning av att allt går rätt till, när pengarna används till det ena och det andra.

Granskning av den offentliga makten handlar inte bara om politiker och myndigheter, utan också alla företag och organisationer som för sin försörjning helt eller delvis är beroende av offentliga beslut och som på olika sätt försöker påverka dem. Om den politiska makten sitter i samma båt som olika intressen i samhället uppstår korruption.

Det var också tanken för 250 år sedan när offentlighetsprincipen infördes: regeringen hade misskött statens finanser. Den var lierad med och skyddade etablerade handelsmän och skrån, och personerna bakom reformen konstaterade att granskningen av regeringen skulle bli mycket mer effektiv och trovärdig om dess handlingar blev tillgängliga för alla. En mångfald av granskare var receptet. Det är en av förklaringarna till att Sverige numera är ett av världens minst korrumperade länder.

Det bygger i sin tur på att många utnyttjar möjligheten att granska offentliga handlingar, och det är här journalisterna kommer in. Vid sidan av andra granskingmakter finns journalister som utnyttjar offentlighetsprincipen och systematiskt letar efter maktmissbruk och missförhållanden och som publicerar det de finner och gör en viktig tjänst för demokratin. Blotta risken att bli offentligt avslöjad spelar en viktig roll för att makthavare inte ska falla för frestelsen att utnyttja sin makt på felaktiga sätt

I en undersökning utförd vid Södertörns Högskola 2014 visade det sig att antalet anställda journalister på landets dagstidningar har minskat med 25 procent de senaste tio åren. Så frågan är hur många journalistögon som numera granskar politiker i en vanlig svensk kommun. De är sannolikt färre än de var för tio år sedan. Om de är färre, känner sig makthavare mindre granskade nu än då? Finns det tecken på att korruptionen ökar?

Kanske är det inte ännu ett faktum, men vi står inför en stor utmaning.  Lösningen på dilemmat kan inte vara att genom ökat offentligt stöd hålla tidningar vid liv. Att med konstgjord andning försöka bevara det som inte kan överleva på egna meriter är inte ett recept på hållbar utveckling.  Och att göra tidningar än mer beroende av de politiker de ska granska gagnar ingen. Däremot är diskussionen om hur public service vars intäkter i princip är oanfrätta av ökad konkurrens – påverkar lokala mediers överlevnadschanser, värd att ta på allvar.

Även om det finns få ljuspunkter för journalistiken just nu så måste man ha förtroende för att nya, starka former av granskning så småningom kan växa fram. Men det inte givet att det måste vara traditionell journalistik som står för granskningen.  Möjligen växer det fram en ny fjärde statsmakt i sociala medier, där kompetenta icke-journalister kan utöva en påtaglig granskningsmakt. Det finns tecken på det här och där.

Det finns också ljuspunkter inom den traditionella journalistiken. Föreningen Grävande journalister delar varje år ut pris till bästa gräv. Inför prisutdelningen den 20 mars har det kommit in dubbelt så många nomineringar i klassen liten dagstidning jämfört med förra året.  I fjol vann Mitt i Huddinge efter att ha granskat kommunens uthyrning av billiga bostäder till egna anställda. Efter Mitt i:s avslöjande om gräddfilen görs regelverket om, skriver tidningen. Se där, ännu ett skäl att bejaka granskande medier.

Låt lokaltidningarna ta över det lokala public service-uppdraget
Mats Olin, Timbro Medieinstitut

Axel Andén

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.