Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag26.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Valfläsk i Manilla – tidningen avslöjade makteliten

Publicerad: 15 November 2013, 08:57

Filippinska The Inquirer avslöjade landets största politiska skandal i modern tid. Gunnar Springfeldt berättar historien om avslöjandet och dess följder.


Filippinerna har gått igenom många prövningar i år. Inte bara tyfonen Haiyan, eller Yolanda som den heter där, utan många tyfoner före den, en jordbävning som krävde 200 dödsoffer plus en fartygskatastrof som dödade över 100. Som om det inte skulle vara nog har islamistiska aktivister hållit staden Zamboanga belägrad i veckor för några veckor sedan.

Men det stora samtalsämnet före Haiyan har ändå varit dagstidningen Philippine Daily Inquirers största scoop genom tiderna, från fredagen den 12 juli, the pork barrel scandal eller, som vi skulle uttryckt det på svenska, valfläskskandalen. Det är en nyhetsstory som egentligen har allt, miljardbelopp även i svenska pengar, politisk sprängkraft och trådarna går högt upp till landets politiska elit och Manillas jet set.

I centrum står en kvinna, Janet Lim Napoles, som anklagas för att ha tvättat tio miljarder pesos (drygt 1, 5 miljarder kronor) för filippinska kongresspolitiker som enligt gängse praxis har möjlighet att spendera skattebetalarnas pengar till öronmärkta och ömmande stödprojekt i sina respektive lokala valkretsar. Brottet ligger i att de insamlade pengarna fördes tillbaka till politikernas fickor genom etableringen av ett 20-tal falska så kallade NGO:s, frivillighetsorganisationer, genom Napoles försorg.

Jag har haft förmånen att ha kontakt med The Inquirer både före och efter valfläskskandalen. Efter skandalen gick det inte att ta miste på hela personalens stolthet över vad tidningen uträttar journalistiskt och i samhället. Filippinerna ligger tillsammans med Norden i tätklungan vad gäller jämställdhet och helt följdriktigt är både styrelseordförande och vd kvinnor. Samma sak gäller chefredaktören Letty Jimenez-Magsanoc och reportern som grävde fram skandalen, Nancy Carvajal.

Nancy Carvajal är en av The Inquirers kriminalreportrar och hennes uppdrag är att bevaka Filippinernas motsvarighet till rikskriminalen, National Bureau of Investigation (NBI). Hon fick nys om att man höll på med en stor utredning som följt på en kidnappning av en av Janet Napoles egna medarbetare, Benhur Luy, iscensatt av Napoles själv. Luy blev en visselblåsare och Nancy Carvajal lyckades få intervjua ledaren för det team som jobbade med fallet. Det blev en intervju och NBI-agenten började tala. Den information som kom ut chockade journalisterna och senare en hel nation. The Inquirer låg på materialet i två månader innan tidningen bestämde sig för att publicera.

”Jag är själv förvånad över att även efter fyra månader är skandalen dagens samtalsämne trots så många andra dramatiska händelser i landet. Det var en officiell hemlighet att allt inte stod rätt till med hur dessa valkretsfonder hanterades, men vi skattebetalare var ändå förvånade över systematiken och enkelheten. Det var plundring mitt framför ögonen på oss”, säger The Inquirers chefredaktör Letty Jimenez-Magsanoc.

Själv har jag pratat och mejlat med Letty Jimenez-Magsanoc, även kallad LJM, och vi kan låta henne själv berätta om de journalistiska metoder och publicistiska överväganden som både föregick avslöjandet och hur man har följt upp:

”I maj träffade jag källan från NBI. Nancy Carvajal hade förberett mig på att det jag skulle få höra var otroligt och när jag talade med NBI-agenten sent på kvällen fick han nästan ett sammanbrott. Han var chockad och nedtryckt av den massiva plundringen och korruptionen som förekom bland landets elit. Och han var påtagligt skakad över att han själv satt inne med så explosiv information. Journalisterna fick höra att justitiedepartementet hade beordrat NBI att undersöka fallet närmare.”

Varför ville han berätta om utredningen i ett så tidigt skede?

”Vår källa sade att han fruktade ett hårt tryck på NBI från några av landets mäktigaste personer vilket riskerade att leda till att fallet ‘slätades ut’. Historien måste publiceras för att undanröja hotet att något skulle störa polisutredningen. Jag gör det här för landet”, sade agenten.

Varför talade han med The Inquirer?

”Han litade på oss eftersom vi på The Inquirer uppfattas som trovärdiga, orädda och rättvisa.”

LJM fortsatte att möta agenten, antingen på the Inquirers redaktion i Makati City i det storstadsområde som heter Metro Manila eller på hemlig plats. Tidningen fick massor av dokument som tillsammans bildade ett mycket komplicerat underlag. Mot tystnadsplikt kopplades flera nya journalister, bland annat gruppen för undersökande journalistik, in på fallet.

”Jag gav all den information vi fått en månad att sjunka in och reste på ledighet. Slutligen efter att ha konsulterat vd (Sandy Prieto Romualdez), Nancy och NBI-agenten en extra gång, bestämde jag mig för att publicera. Vid sidan av den omfattande dokumentationen var beslutet till slut baserat på magkänsla”, säger LJM. ”Jag kände den djupa ansvarskänslan hos agenten och litade på att visselblåsarna talade sanning.”

Den första dagens publicering följdes av sex planerade uppföljningsartiklar med förklarande faktarutor och grafik. Den andra artikeln handlade förstås om att Janet Lim-Napoles förnekade alla anklagelser. Några veckor senare dök Napoles upp på the Inquirers redaktion för ett samtal med ett antal redaktionella medarbetare. Samtalet videofilmades och finns nu på den särskilda webbplats som The Inquirer gjort för att samla material.

Janet Napoles

Sedan höll sig Napoles undan, men fruktade för sitt liv. I slutet av augusti kontaktade hon därför en egen bekantskap som hon litade på, Filippinernas president Benigno Aquino, och sedan dess har hon suttit inspärrad. I början av november kallades hon till ett särskilt senatsutskott där hon än en gång förnekade anklagelserna.

I augusti gick tiotusentals filippinare ut på gatorna för att demonstrera i Manilla med krav på att hanteringen av valfläskpengar skall upphöra. Demonstrationen har sedan följts av flera andra. LJM förklarar varför samhällets reaktion har blivit så stark:

”Det beror på att för första gången har den ökända så kallade valfläskhanteringen redovisats i detalj om exakt hur och var plundringen av skattebetalarnas pengar skett och att detta pågått i hela tio år och berörde enorma summor pengar. Lika upprörande var vilka som är inblandade, det är i sanning vem-är-vem i filippinsk politik”, säger LJM.

Om polisen fruktade påtryckningar har du eller The Inquirer utsatts för påtryckningar?

”Samma dag som scoopet publicerades fick chefen för vår undersökande reportergrupp inbrott i sitt hem. Det kanske var en tillfällighet, men vi tog inga chanser. Både Nancy Carvajal och jag själv har sedan dess livvakt”, säger LJM.

Avslöjandet visar styrkan i Filippinernas pressfrihetslagstiftning på nationell nivå och öppna medieklimat i allmänhet. Vad gäller internetfrihet är Filippinerna bara ett av två asiatiska länder som amerikanska Freedom House betecknar som fria. Det i sig är motsägelsefullt eftersom landet finns på en föga hedrande 147 plats i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex och är nummer tre efter Somalia och Irak på Committe for Protecting Journalists så kallade Impunity Index (straffrihetslista). Dessa motsägelser vittnar om ett mycket hårt arbetsklimat, rentav livsfarligt, för lokalredaktörer som verkar i en genomkorrumperad landsbygd. Kriminella organisationer mördar regelbundet obekväma journalister utan att straffas för det.

The Philippine Daily Inquirer är landets ledande dagstidning. Den grundades 1985 under Ferdinand Marcos-regimens sista dagar. Tidningen har utsatts för politiska påtryckningar förut, inte minst 1999 då en annonsbojkott äventyrade tidningens ekonomi efter en artikel om hur den dåvarande presidentens son tog regeringsplanet till södra delen av landet för att träffa sin flickvän.

Under veckorna efter avslöjandet ökade The Inquirers webbtrafik med över 40 procent vad gäller sidvisningarna och antalet unika besökare ökade med 30 procent.

Gunnar Springfeldt, Springfeldt Media, Sweden

Reportrar utan gränsers Press Freedom Index. Filippinerna är 147:a, Finland ligger först och Eritrea sist.

Enligt Committee for Protection of Journalists har 73 journalister dödats i Filippinerna sedan 1992 och mördandet fortsätter utan att mördarna stalls inför rätta. Landet hamnar därför på en föga smickrande tredjeplats i CPJ:s s k Impunity Index (straffrihet).

Filippinerna är ett av två asiatiska länder som betecknas som fria när det gäller internetfrihet, enligt USA-baserade Freedom House.

Pressfrihet är garanterat i konstitutionen, men problemet med straffrihet för de kriminella som mördar journalister gör att Filippineras pressfrihet kategoriseras som partly free.

Axel Andén

axel.anden@almatalent.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.