Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Vad gör medier med politiken?

Publicerad: 4 Juni 2002, 16:41

Demokratiutredningens antologi ger inte svaret men kan få fart på debatten.


Numera vet alla av oss hur både Göran Persson och Birger Schlaug innerst inne ser på sam- arbete mellan de politiska partierna. Förr var sådan exklusiv information förbehållen politiska tjänstemän eller korridorsnackare. Nu kan vi alla läsa svart på vitt på Dagens Nyheters debattsida. Där görs utspelen och där startar debatten.

Det är i dag inte ovanligt att höra ledande politiker säga att de ägnar mer tid åt att fundera över hur politiska förslag kommer att presenteras i medierna än över det sakliga innehållet.

Särskilt konstigt är inte heller detta. De flesta av oss står utanför partiväsendet och får vår bild av politiken från press, radio, TV eller Internet.

Svenskarna lever i det moderna mediesamhället och i en mogen demokrati som de flesta förklarar sig nöjda med. Den viktiga frågan vad medieutvecklingen på sikt betyder för demokratins möjligheter att fungera är emellertid inte alldeles lätt att besvara.

Är den medialisering av politiken som vi nu så tydligt ser varje dag ett demokratiskt problem eller inte?

Den snart avslutade Demokratiutredningen under Bengt Göranssons ordförandeskap har ägnat två av tretton forskarvolymer åt medieutvecklingen. Det är med tanke på mediernas stora betydelse naturligtvis för lite, vilket inte hindrar att en hel del intressant och tänkvärt material i ämnet nu förhoppningsvis kan få stor spridning och leda till en bättre allmän debatt kring dessa frågor.

En av dessa forskarvolymer har just titeln ”Politikens medialisering” och består av nio olika bidrag där en rad ämnen berörs; allt i från behovet av en global offentlighet till tvångssteriliseringsdebatten i Dagens Nyheter. Som brukligt i antologier av detta slag blir helheten något spretig, vilket dock uppvägs av flera mycket läsvärda bidrag. Karl Erik Gustafssons och Lennart Weibulls lättillgängliga och faktaspäckade introduktion kring medieutvecklingen är nyttig läsning för alla verksamma i medie- branschen.

I ett spännande bidrag gör också Christian Svensson en, för svenska förhållanden, fräsch analys av dramaturgin bakom svenska debattprogram i TV, vilken ofta kontrasterar mot det offentliga samtalets krav.

Forskarantologins innehåll svarar annars inte fullt ut mot titeln. Ett mer allmänt ”Medier och demokrati” hade bättre speglat de olika bidragen. Politikens medialisering står nu sällan i centrum för teoridiskussion och analys, även om en av författarna, Mats Ekström, i andra sammanhang presenterat mycket intressanta iakttagelser just kring politikens anpassning till medie-logiken och reklamens värld.

I den här antologins empiriska avsnitt dominerar dock innehållsanalyser av olika medier där författarna oftast kan konstatera att det sätt på vilket politik i dag behandlas i medierna innebär både risker (ökad misstro) och möjligheter (nya åsikter och röster).

För att systematiskt närma sig frågan om politikens medialisering krävs sannolikt mer forskning om drivkrafterna i denna process.

Varför medialiseras politiken? Är det allt mäktigare massmedier som varit pådrivande och hjälplösa politiker som motvilligt fått anpassa sig? Eller sker ett ömsesidigt kalkylerat och mer strategiskt utbyte av nyhetsvärd information och massmedial uppmärksamhet?

Det saknas till exempel fortfarande omfattande och inträngande studier av partiernas och redaktionernas valrörelseplanering liksom av deras allmänna förhållningssätt till varandra.

Ett annat intressant område är mötet mellan nya medier som ägnar politik litet utrymme och har en stor publik som är föga intresserad av politik.

Politikens medialisering handlar i grund och botten också om partiers och mediers antaganden om hur medborgarna tänker. Finns andra drivkrafter än att partimedlemmar blivit TV-tittare? Vad betyder de allt mer lättrörliga politiska opinionerna? Vilken roll spelar en mer individuell opinionsbildningsprocess?

Frågorna är stora och svåra, men viktiga.

Demokratiutredningens medieantologier ger inte alla svar, men kan förhoppningsvis få debatten att ta fart och stimulera forskningen att utvecklas vidare. Den snabba medieutvecklingen kräver nämligen en ständigt pågående analys av dess demokratiska konsekvenser.
Lars Nord

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.