Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag23.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Två veckor efter Bolidenfallet nu publiceras misstänkta med bild igen

Jag hoppas att vi inte ser början till ett sluttande plan där polis och medier agerar i symbios. Det skriver Norrans redaktionschef Marcus Melinder efter att tidningen i går inte publicerade polisens bild på en man misstänkt för en yxattack i centrala Skellefteå.

Publicerad: 4 December 2015, 06:53

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Norran

Svenska medier är väldigt försiktiga med att publicera bilder på misstänkt kriminella. Det finns många anledningar till det, framförallt punkten 14 i de Pressetiska reglerna: Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

Men betyder detta att medierna alltid bör förhålla sig till en rättsprocess innan till exempelvis en namn- och bildpublicering sker? Nej, absolut inte.

Juridik och journalistik är inte samma sak. Det utgivaren har att ta hänsyn till är en uppgifts allmänintresse i förhållande till den eventuella publicitetsskadan. Därför kan det förekomma namn- och bildpubliceringar betydligt tidigare i en rättsprocess än vid en fällande dom.

Olika utgivare gör olika bedömningar. Det är styrkan i det pressetiska systemet.

Frågan har återigen aktualiserats i och med att polisen i Skellefteå gick ut med att de sökte en 25-årig man som misstänks för att ha attackerat en väktare med yxa på parkeringsdäcket till Vintergatans köpcentrum.

Jag valde att publicera övervakningsbilden på mannen, men att dölja hans ansikte. Varje gång en utgivare tar ett sådant beslut väcks frågan om i vilken utsträckning medierna ska efterlysa misstänkta brottslingar och därigenom själva hjälpa till i polisens spaningsarbete.

Detta har blivit särskilt aktuellt efter det så kallade Bolidenfallet, där de flesta svenska medier valde att publicera namn- och bild på en felaktigt utpekad gärningsman. Här förklarar jag mina bevekelsegrunder för det beslutet. Jag tycker alltså inte att det fallet och detta nu aktuella fall är jämförbara storheter.

Samma sak gäller den så kallade 35-åringen som felaktigt pekades ut som utrikesminister Anna Lindhs mördare.

Ytterligare ett exempel är den så kallade tunnelbanerånaren från september 2012. På dn.se slås redan i ingressen fast: Bilden av tunnelbanerånaren har skapat lynchstämning på nätet.  Det kan vara farligt för personer som liknar honom.

Låt mig därför lista några av argumenten till varför jag valde att den här gången avstå en bildpublicering. Den här typen av beslut tar en utgivare relativt ofta, men just i det här fallet tycker jag ändå att det är principiellt intressant att diskutera det, främst med bakgrund i det så kallade Bolidenfallet.

1. Jag hade ingen annan information i ärendet än den knapphändiga information som polisen delade med sig av. Jag hade ingen som helst möjlighet att själv bedöma om mannen på bilden också var den som faktiskt ska ha gjort sig skyldig till brottet. Med den enorma spridningseffekt som sociala medier i dag ger upphov till måste det beslutet vara välgrundat.

Från polisens hemsida: Väktare som skulle gripa en man som snattat ICA. Mannen började slå väktaren och sprang sedan från platsen i riktning mot Sushibar. Enligt väktaren hade mannen en yxa i en påse som han tog upp och slog med. Väktaren har inga personskador men fått förstörda kläder.

2. Polisen själva tog lång tid på sig innan de lade ut en länk där man kan ladda ner bilden och en övervakningsfilm. Det gjorde mig osäker på polisens agerande. Just polisens publiceringar av misstänkta gärningsmän är något som flitigt har diskuterats genom åren, bland annat av Datainspektionen.

3. Var jag beredd att även i en kommande rättsprocess fortsätta publicera mannens bild och eventuellt då också hans namn? Svaret bedömde jag då som nej.

4. Är bilden tillräckligt skarp för att inte andra personer som liknar mannen ska misstänkliggöras? Nej, jag bedömde inte det.

5. Hur skulle jag hantera den situation där mannen möjligen frias från anklagelserna i en rättegång?

6. Att trappa upp ett publiceringsbeslut är alltid betydligt enklare än motsatsen. Att jag i ett förstaläge väljer att inte publicera en omaskad bild betyder inte att det beslutet gäller för alltid.

Bara två veckor efter det så kallade Bolidenfallet har vi alltså flera redaktioner, som med stöd av en enda vittnesuppgift valde att publicera bild på en misstänkt gärningsman.

När mannen väl var gripen pixlades bilden återigen. Den omaskade bilden syftade alltså enbart till att hjälpa polisen i spaningsarbetet.

Jag hoppas att vi inte ser början till ett sluttande plan där polis och medier agerar i symbios och där polisen förbehåller sig rätten att hålla inne med avgörande information, samtidigt som de hoppas att medierna, istället för dem själva, ska publicera bilder på misstänkta gärningsmän.

Många som var kritiska till att vi i ett så tidigt skede publicerade namn- och bild på den terrormisstänkte 22-åringen i Boliden, krävde nu att vi publicerade en omaskad bild på den här misstänkte mannen.

Så kan man resonera när man inte behöver ta ansvar för något alls.

Texten har också publicerats på Marcus Melinders blogg.

Marcus Melinder, redaktionschef Norran

mvredaktion

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Norran

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.