“Trumps mediekrig stärker diktatorer världen över”

Denna text är första delen av en sampublicering med Blank Spot Project och deras reportagesatsning Uppdrag: Trump och demokratin, där Medievärldens delägare Lisa Bjurwald bevakar hot mot olika aspekter av den amerikanska demokratin på plats i USA under april.

Gripna reportrar, verbala attacker mot stora mediehus och enskilda journalister, president Trumps användande av Stalins stämpel “folkets fiende” för att skapa misstro gentemot de fria medierna… Listan på den nya amerikanska regeringens attacker på pressfriheten är lika lång som oroväckande.

Committee to Protect Journalists (CPJ) Nordamerikachef Carlos Lauría sitter och förbereder en specialrapport om mördade och kidnappade journalister när vi slår oss ned vid hans mötesbord på centrala Manhattan:

Känns det inte märkligt att världen nu vänder blickarna mot pressfriheten i det demokratiska landet USA?

– På sätt och vis är det konstigt, ja, när vi på CPJ till vardags granskar till exempel mordepidemin på journalister i Mexiko. Även om vi håller koll på hela världen och USA faktiskt har uppvisat en nedåtgående spiral i pressfrihetsindex de senaste åren. Man ska ha i åtanke att detta inte hände över en natt i och med Trump.

Carlos påminner om att amerikanska journalister kan förlita sig på ett starkt skydd i grundlagens första tillägg om yttrandefrihet. Amerikanska reportrar åtnjuter en frihet att utföra sitt dagliga arbete som många av deras kollegor runt om världen inte har:

– Samtidigt statuerar Trump och det som nu sker på pressfrihetsfronten ett hemskt exempel för resten av världen – utöver att vara negativt för det egna landet, förstås. Trumps agerande stärker autokratiska ledare [som också slår mot medierna] i andra länder; Erdogan i Turkiet, Sisi i Egypten, Maduro i Venezuela, Correa i Ecuador.

Det tycks som om Trump följer spelreglerna för den typiske latinamerikanske, auktoritäre populisten, fortsätter Carlos. Chavez, Correa, Morales, Ortega – alla har de pekat ut pressen som folkets och maktens fiende:

– Ortega kallade till och pressen för “djävulens barn.” Correa i Ecuador brukade ha ett eget segment i statstelevisionen som enbart gick ut på att han gjorde utfall mot medierna.

Trump skulle älska att ha en sådan show.

– Ja, det där programmet var fullt av grova förolämpningar och liknande. Det var faktiskt ganska oerhört.

Det vore intressant att höra vad du anser att dessa ledare har “åstadkommit”, vad konsekvenserna av deras antimedier-offensiv har blivit? Eftersom Trump nu tycks kopiera strategin.

– Om vi tänker på vad de har lyckats med, exempelvis att instifta lagar som direkt påverkar pressens arbete… Det är en isande tanke. Dessa ledare har varit förödande för de fria medierna. I Venezuela har pressen blivit helt decimerad.

– Förhoppningsvis skulle de amerikanska institutionerna förhindra implementeringen av sådana lagar. Men vi får se. Just nu är det en fråga om retorik från Vita huset.

Och vad kan Trumps fientliga retorik mot medierna få för effekt?

– Vi såg hur han redan under sin presidentkampanj använde sig av den här retoriken och hur den ledde till att journalister föll offer för fysiska trakasserier och nättrakasserier. Det är ett väldigt allvarligt hot.

Anti-Defamation League (ADL) som bevakar hatbrott och extremism har registrerat en hög andel antisemitiska hot mot amerikanska journalister – en utveckling som startade redan under kampanjerna, innan valet var avgjort. Den hatfyllda retoriken mot medierna, sammanfattar Carlos Lauría, är ett försök att underminera deras legitimitet och tysta maktens kritiker:

– Vi måste se till att folk i det här landet förstår vilken katastrofal inverkan sådana här ord kan få, slår han fast. Retoriken är extremt polariserande och skapar ett hotfullt klimat för journalister att verka i.

Ledarnas motivation för att attackera pressen varierar. Ibland handlar det om att skapa ett polariserat klimat, ibland om att få känsliga frågor att betraktas annorlunda av allmänheten. Pressförtryckande regimer vill också distrahera folket från allvarliga frågor, som att regeringen har problem av något slag:

Trump och hans Rysslandskopplingar?

– Exakt. Att störa nyhetsrapporteringen, sprida desinformation och skapa kaos ger ett klimat där viktiga, inte sällan kontroversiella ämnen försvinner ur debatten. Eller aldrig kommer upp överhuvudtaget.

En av de otäckare aspekterna av Trumps attacker mot medierna är användandet av begreppet “fake news”, falska nyheter, för att kritisera reportrar eller artiklar som han inte gillar, anser Margaux Ewen vid Reportrar utan gränser (RSF) i Washington. I länder som Elfenbenskusten och Saudiarabien sitter journalister fängslade, anklagade för just spridandet av fake news:

– Eftersom begreppet används av auktoritära ledare för att förtrycka den fria pressen är det extremt oroväckande att Trump lagt sig till med denna exakta term för att kritisera medierna, säger Margaux. Tyvärr upptäckte han redan under sin valkampanj att det var ett enkelt sätt att få poäng hos folket – att peka ut medierna som syndabockar.