Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag14.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Torbjörn von Krogh: Publish and be damned!

Publicerad: 16 September 2016, 06:26

Medieetik. Framväxt, funktion och framtid (Studentlitteratur, 2016) av Torbjörn von Krogh.

Nästa vecka utkommer boken Medieetik. Framväxt, funktion och framtid (Studentlitteratur, 2016) av Torbjörn von Krogh. Nu återger vi ett avsnitt ur boken som tar upp två omhuldade begrepp i medievärlden: publish and be damned och konsekvensneutralitet. Är de goda rättesnören för medieetiken?


Torbjörn von Krogh är medieforskare, tidigare bland annat chefredaktör för Medievärldens föregångare Pressens Tidning. Med förlagets tillstånd återger vi ett avsnitt ur inledningen av grundboken om mediernas etik.

Publish and be damned!

Publicera – och bli fördömd! Ett bevingat uttryck som används för att understryka en redaktörs kompromisslösa övertygelse om journalistikens betydelse. En fri tolkning: Den nyhet vi nu står i begrepp att publicera är så viktig att jag som ansvarig utgivare gladeligen står ut med att bli fördömd av de mäktiga intressen vi härmed utmanar!

Frasen betonar journalistikens plikt att i första hand föra ut det som inhämtats utan några sidoblickar på vilka följder en publicering skulle kunna få; negativa reaktioner från olika makthavare kommer i andra hand liksom medieetiken.

Uttrycket uppstod i England men förekommer även i Sverige. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson använde det när han inför en rättegång försvarade tidningens innehav av en pistol i samband med reportage om illegal vapenhandel. Är journalistik ett brott? Publish and be damned! (Mattsson, 2012). Mats Edman använde det när han i ett mejl tog farväl efter att av ägarna tvingats avgå som chefredaktör för Dagens Samhälle:

Redaktörer som vill vara omtyckta av makthavare blir, tack och lov, inte älskade av sina läsare och annonsörer. / Så kära kollegor, glöm aldrig: / Publish and be damned!

Lundin, 2016a

Frasen har en aura av principfast sanningssägare över sig, kanske också en lätt romantisk klang.

Betydligt mera prosaisk, nästan byråkratisk, är den svenska termen konsekvensneutralitet, fast innebörden ligger nära den engelska föregångaren. Enligt upphovsmannen Erik Fichtelius, med en lång karriär inom public service-bolagen bakom sig, är termen ett försök att ”operationalisera begreppen opartiskhet och saklighet” (Fichtelius, 2016); det vill säga ledorden för public service-bolagens journalistik enligt regeringens sändningstillstånd till bolagen. Som jag uppfattar begreppet är det både riktat utåt som en signal om oberoende, mot makthavare och intressenter, och inåt mot mediekollegor, avsett som en injektion mot ängslighet, försiktighet och politisk korrekthet. Erik Fichtelius var chef för Konsumentekot 1984–1986, som både var prisat för nyskapande granskningar och utsatt för kritik, och chef för Ekot 1987–1993, en period som bland annat innehöll Ekots avslöjande om Bofors mutor i Indien.

Konsekvensneutralitet vid publicering är inget enkelt begrepp. Nyhetsvärderingen i sig, bedömningen om en nyhet är viktig eller mindre viktig, bygger ju bland annat på en bedömning om nyhetens konsekvenser är allvarliga och omfattande eller inte. Nyhetsvärdering styrs av geografisk och kulturell/social närhet med mera.

Enligt tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetslagen och medieetiken kan en publicering inte vara konsekvensneutral. Lagen stadgar att hänsyn vid publicering bland annat måste tas till konsekvenser som förolämpning, förtal, olaga hot, hets mot folkgrupp, olaga våldsskildring, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak, uppvigling, landsskadlig vårdslöshet, ryktesspridning till fara för rikets säkerhet och spioneri. Medieetikens riktlinjer bygger på att hänsyn till konsekvenser för privatlivets helgd samt för anhöriga till brottsoffer, olycksoffer och till dem som begått självmord tas med vid publicering. Uppmaningen att inte framhäva etniskt ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning, om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande, bygger också den på ett konsekvenstänkande. Den förordade konsekvensneutraliteten kan vara konsekvensneutral först efter att ett antal konsekvenser har beaktats; den är därför endast konsekvensneutral till en del. Därmed tycker jag att poängen med Fichtelius begrepp minskar; att propagera för partiell konsekvensneutralitet är inte lika slagkraftigt. Att publiceringsbeslut ska vara självständiga och oberoende av statliga, ekonomiska och organisatoriska intressen tycker jag bättre fångar den ambition jag tror Erik Fichtelius vill uttrycka och som jag delar. Erik Fichtelius sade för tjugo år sedan att han övergått från att tala om konsekvensneutralitet till att diskutera konsekvensneutralitetens dilemma (von Krogh, 1997:4). Jag ser fram emot att läsa den bok på detta tema som halvt om halvt aviserats.

Hur är det då med ”Publish and be damned”, var kommer uttrycket ifrån? Det användes av journalisten Hugh Cudlipp som rubrik på en bok om Daily Mirror, där han själv var en mycket framgångsrik chefredaktör med mera efter andra världskriget. Han hämtade uttrycket från sin föregångare som chefredaktör, Harry Guy Bartholomew, en excentrisk tidningsmakare som Cudlipp beskrev som en ensamvarg. ”Vänner? En tidningsman kan inte unna sig sådana. (…) Fiender? Han struntade i dem” (Cudlipp, 1953/2009:70).

Bart, som han kallades, genomförde en omläggning av Daily Mirror under 1930-talet med ”en aggressiv linje, ned med de fina, politikerna ska misstänkliggöras” (Stangerup, 1974b:47). Bart beskrevs som en ”rå, tuff, oberäknelig och hänsynslös” redaktör med ”en kuslig förståelse för läsarnas önskemål” (Greenslade, 2003:11).

Men det var inte ensamvargen Bartholomew med de hårda nyporna som myntade uttrycket ”Publish and be damned”. Det gjorde Arthur Wellesley, hertigen av Wellington som 1815 segrade över Napoleon vid Waterloo. Han mottog 1824 ett brev från utpressaren Joseph Stockdale som hotade att trycka ett kapitel i Harriette Wilsons memoarer där hon beskrev sin tid som hertigens älskarinna när han nyligen gift sig med en annan kvinna. Om hertigen betalade en summa pengar till Stockdale och Wilson skulle han strykas ur memoarerna innan de trycktes. Då ska hertigen ha yttrat de ord som ännu cirkulerar i publicistiska kretsar i Sverige och i andra länder: Publish and be damned! Publicera ditt skvaller och bli fördömd på grund av detta! Så skedde också, memoarerna släpptes kapitel för kapitel med intima detaljer om olika celebriteter i varje ny del. Boken trycktes i 31 upplagor första året.

Wellington överlevde skandalen, blev senare premiärminister och för lång tid ihågkommen även för sitt fördömande uttryck. ”Fast hans hållning var inte så morsk som det ger intryck av, han hotade också att stämma ’om sådant skräp publiceras’” (Cathcart, 1994).

Så om konsekvensneutraliteten är partiell och ”Publish and be damned” inte yttrades av en oförvägen publicist, vad ska man förhålla sig till? Den frågan kan hållas levande vid läsningen om medieetikens framväxt, funktion och framtid.

Referenser

Cathcart, Brian (1994). Rear Window: When Wellington said publish and be damned:

The Field Marshal and the Scarlet Woman. The Independent, 20 mars.

Cudlipp, Hugh (1953/2009). Publish and be Damned! The astonishing story of the

Daily Mirror. Brighton: Revel Barker Publishing.

Fichtelius, Erik (2016). Konsekvensneutralitetens dilemma.Medievärlden, 22 januari.

Greenslade, Roy (2003). Press Gang. How Newspapers Make Profits from Propaganda.

London: Pan Books.

von Krogh, Torbjörn (1997). Janne Josefsson: ”Vi är för hänsynslösa”. Pressens

Tidning, nr 19:4.

Lundin, Julia (2016a). Efter upproret: Mats Edman lämnar Dagens Samhälle. Resumé, 7 mars.

Mattsson, Thomas (2012). Är journalistik ett brott? Svar i dag!Expressen, 18 maj.

Stangerup, Hakon (1974b). Avisens Historie – i de Lande der skabte den: England,

Frankrig, Tyskland og USA, Bind 3, Fra Tyverne til TV-Alderen. Köpenhamn:

Politikens Forlag.

Linnéa Kihlström

Redaktör och reporter

linnea.kihlstrom@dagensmedia.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.