Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag22.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Tommy Hermansson

Publicerad: 12 Juni 2003, 11:25

Trålbindaren fastnade ordentligt i Bohusläningens garn. Tommy Hermansson började som reporter på 1980-talet. Nästan 20 år senare är han chefredaktör och vd. Samt har lärt sig uppskatta fisk igen.


Hej dô. På väg till lunchrestaurangen hälsar Tommy Hermansson på några bekanta. Då hörs det tydligt att han är född och uppväxt på västkusten. Utsocknes berättar att när Tommy Hermansson närmar sig kustbandet förändras stämbandet och han blir knappt förstålig för alla som inte levt nära havet och klipporna i Bohuslän.
Längst in i Byfjorden ligger Uddevalla. Bland båtarna i hamnen berättar Bohusläningens publisher att vattnet där inte går att bada i. Inte om man som han är bortskämd med ytterskärgårdens friska sälta.
Från början hade han tänkt försörja sig som fiskare. Men det var inte så lätt att kombinera tillvaron på sjön med trummandet i rockbandet. Så han klev i land och blev i stället Sveriges yngsta trålbindare. Vilket faktiskt på sätt och vis öppnade dörren till journalistiken. Men det var några år sedan.

Nu är han ytterst ansvarig för Bohusläningens siffror och bokstäver. 2002 blev ur siffersynpunkt ett bra år för hans tidning. Rörelseresultatet slutade på ett plus på nästan 12 procent. Upplagan låg konstant efter några år av stadiga ökningar. Det har inte alltid varit så.
Hundra och några år efter det att Ture Malmgren grundade Bohusläningen 1878 var tidningen nära att gå över styr. Orsaken var stora ekonomiska problem.
Anledningarna var i princip två.
En var att luften totalt gick ur arbetsmarknaden i Uddevalla. Varvskrisen slog hårt och obarmhärtigt mot staden. Ett tag var faktiskt tidningen den största privata arbetsgivaren.
Den andra stora anledningen var att man ville göra en regionaltidning. På redaktionen jämförde man sig med Göteborgs-Posten och Dagens Nyheter. Därför rekryterades gärna journalister från de stora drakarnas redaktioner. Ambitionerna var lika stora som lönekostnaderna.
Läsarna vände dock tidningen ryggen. Mellan 1990 och 1996 tappade Bohusläningen 20 procent av upplagan.
Vilket påverkade annonsörerna. Mer än halva 1990-talet gick tidningen med förlust.
Krispaket efter krispaket genomfördes. På två år gick personalstyrkan från 180 till 114. Den som hade till uppgift att genomföra hårdbantningen var den dåvarande administrative redaktionschefen Tommy Hermansson.
Många av dem som Tommy Hermansson tvingades varsla hade jobbat länge i huset. Precis som han.
Men eftersom det inte fanns något annat att spara på var det en nödvändigt åtgärd ansåg Tommy Hermansson då, precis som nu.

Samtidigt som sparpaketen blev verklighet ville han och parhästen Ulf Johansson, då Bohusläningens chefredaktör, nu tidnings- chef på Smålandsposten, att tidningen skulle gå över till tabloid. Styrelsen gjorde dock tummen ner. (Se Fotnot)
Styrelsens nej och en känsla av att vara färdig med tidningen gjorde att Tommy Hermansson sade upp sig 1996. I samma veva lämnade också Ulf Johansson in sin avskedsansökan. Att båda skulle gå samtidigt ansåg ägarna var olämpligt och bad därför Tommy Hermansson, som inte hade något nytt jobb att gå till, att förlänga sin uppsägningsperiod för att underlätta för dem som skulle ta över.
Under den här tiden gick också den tidigare huvudkonkurrenten GP och Nya Lidköpings-Tidningen in som delägare.
Nils Engström togs in som konsult-vd. Tommy Hermansson jobbade tätt tillsammans med honom. Under rekryteringsprocessen av en blivande ordinarie vd insåg gruppen att Tommy Hermansson var bästa namnet. Det krävdes dock tre månaders övertalning för att han skulle ta jobbet.
– Det var nog det svåraste steget i mitt liv. Jag hade ingen ekonomisk utbildning, ingen marknadsutbildning. Skulle jag klara av ansvaret att leda det här företaget?
Nu känner han inte längre den oron.
– Det här är ett av de lättaste jobben jag har haft. Jag har inte känt mig otrygg en endaste dag sedan jag kom hit, säger Tommy Hermansson och slår ut med armarna i Bohusläningens vd-rum.

Under sin tid på toppen har han sett två chefredaktörer komma och gå. Elisabeth Bäck stannade i fyra år, efterträdaren Christina Bäcker höll ut i ett.
De flyttade redaktionens fokus från det stora till det lilla under delvis kraftigt motstånd. Elisabeth Bäck kallar det bland annat för ”fullt krig” när hon beskriver sin tid på Bohusläningen i boken ”Mitt i steget”.
Före jul i fjol berättade Christina Bäcker för styrelsen att hon tänkte sluta som chefredaktör.
Tommy Hermansson sade ja när frågan kom om han kunde tänka sig axla den rollen också. Mycket tack vare vad föregångarna baxat igenom.
Han ser det som Bäck och Bäcker gjort som absolut nödvändigt för Bohusläningens överlevnad.
Däremot är Tommy Hermansson inte säker på att han skulle lyckats om han var tvungen att börja på ruta ett.
– Det är ett stort och svårt steg att gå från att vara en del av kulturen till att vara den som ställer om kursen.
Nu säger han att det råder lugn och arbetsro på redaktionen.
– Det finns en acceptans för mitt sätt att arbeta. Dessutom har de kanske sett att konflikter tar mycket tid och kraft.
Han avslutar inte meningen med äntligen. Men ordet hänger ändå i luften.
Medlemmar i journalistkollektivet talar också om att lugnet har återvänt. Även om de tycker att det är för tidigt att komma med en slutgiltig dom över hur Tommy Hermansson fungerar som publisher.

Måste man vara bohuslänning för att klara sig på Bohusläningen?

För en gångs skull drar Tommy Hermansson på svaret. Han lutar sig tillbaka och pressar upp prillan lite längre upp under läppen.
– Jag tror bohuslänningar har ett särskilt sätt att vara på. Vi är präglade av Jante och schartauanismen. Man får inte förhäva sig och måste bevisa innan man kliver upp att man har rätt att göra det. Vi är allvarsamma och traditionstyngda. Det tar ett tag innan man accepteras. Men när man väl är det så omsluts man.
Turbulensen kring chefredaktörerna har satt sina spår. Det har blivit svårare att hitta folk, såväl internt som externt, som vill sätta sig i beslutsfattande ställningar på Bohusläningen hävdar Tommy Hermansson. För att råda bot på det måste man förändra synen på chefen:
– Även chefer har rätt att misslyckas. Det gäller precis samma regelverk för alla på ett företag. Från vd till vaktmästare. Alla har rätt att misslyckas.

Nu är Bohusläningen ett välmående företag. Pengarna flyter in i större strömmar än vad som flyter ut. Och så ska det fortsätta att göra. När Tommy Hermansson ska förklara hur, citerar han ur minnet vad Nils Engström predikade för honom:
– Se alltid till att utnyttja alla resurser maximalt. Fråga dig hur man får expansion och effektivitet på varje område. Det gäller att antingen expandera eller rationalisera.
Att tro att slaget är vunnet bara för att tidningen i år visar på ett rekordresultat är inget för Tommy Hermansson:
– Om årets intäkter är konstanta i tre år så är vi nere på noll igen på grund av att utgifterna fortsätter stiga.
Ett sätt att få in mer pengar kan vara att starta gratistidningar. Lokala blad i till exempel Kungshamn eller Lysekil som kommer ut varje vecka. Förutom lokala annonser ska de innehålla återanvänt material från tidningen samt kanske någon skräddarsydd text för just den orten. Tommy Hermansson uppskattar att omkring 50 till 60 procent av annonsmarknaden i Bohuslän finns i dessa mindre orter. Och stora delar av dessa pengar går i dag tidningen förbi.
– Räknar man ihop det är det för mycket pengar för att jag ska kunna släppa tanken.
För att det ska bli verklighet måste Tommy Hermansson upp på barrikaderna igen.
– Vi måste lösa frågan om den ekonomiska upphovsrätten. Vi måste lära oss att sälja det redaktionella materialet på flera sätt. Att förädla det och förpacka det annorlunda.

Ett annat sätt att tjäna pengar kan vara att distribuera mer än dagstidningar. Veckotidningar till exempel. I takt med att Posten blir dyrare och samtidigt försämrar sin service tror Tommy Hermansson att dagstidningarnas finmaskiga distributionsnät kommer att bli allt mer attraktiva.
– Det kommer att vara lönsamt att syssla med distribution om några år.
Sedan citerar han åter Nils Engströms maximalnytta-axiom.

Pengar ger också möjlighet att välja. Det lärde sig Tommy Hermansson som 16-åring. Då fick han sin första månadslön som trålbindare. Stolt som en tupp gick han till affären och köpte – en korvring. Med den på armen gick han hem till sin mamma som på västkustskt vis fött upp sin son på fisk.
Den ständiga fiskdieten gjorde att Tommy Hermansson ett långt tag inte ville äta något som hade haft gälar.
– Det tog mig 35 år att uppskatta fisk igen.
Sina första pengar tjänade han dock som musiker. Tommy Hermansson spelade trummor i bandet Boomerang, en av Sveriges första popexporter.
1973 var de på turné i England. De hade dock inte något arbetstillstånd utan lyckades övertala tullaren att alla instrument var till för att överraska en kompis.
Den första spelningen gick inte så bra.
– Det var bara ett 20-tal som kom för att höra oss.
Den andra gick mycket bättre. 500 dansglada kom. Samt ägaren till klubben.
– Det var ett djävla drag. Han som ägde stället sa att han inte begrep vad vi spelade men att de som kom verkade göra det så vi fick fortsätta.
När spelningarna var över fanns det planer på en fortsättning. Men det grusades av skriverierna om bandet.
– När vi kom till tullen igen så stod samma tullare där med en tidning där vi fanns på förstasidan. Ha, ha, ha. Så det blev ingen fortsättning.
Efter hemkomsten hade bandet bara en spelning till. Det var i Hunnebostrand. Samtidigt skulle Björn Skifs och Kisa Magnusson uppträda där.
– Men de fick ta den lilla scenen. Vi var ju dragplåstret eftersom vi spelat utomlands.
Är bandet obekant så finns det möjlighet att rätta till det. Boomerang har vaknat till liv igen. Nu håller man på att få fason på repertoaren och tänker spela in en skiva i höst.
Han blir dock inte först i familjen med att finnas på cd. Sonen Christoffer spelar gitarr i hårdrockbandet Seventh-One. Bandet har givit ut tre skivor på Warner Bros. Och såväl mamma som pappa lyssnar gärna på vad sonen åstadkommit.
– Dô, vi är nog de enda 50-åringarna som kan tänka oss att ta en flaska vin, tända lite ljus och sätta på en hårdrockskiva.
Han har också provat att spela tillsammans med sin son. Det gick dock sisådär.
– De spelar ju så fort ungarna. Man hinner ju inte med.

Tre minuters gångväg från hemmet finns segelbåten, en Albin 78. Den tar han gärna ut på en liten kvällstur. Är han ledig kan det bli en dagtur också. Om inte Kungshamns fotbollslag har hemmamatch. Då sitter han troget på samma plats som han har gjort ända sedan 1984.
– Det är jag och två pensionärer som har följt dem hela hela tiden, ha, ha, ha.
Tommy Hermansson har nära till skrattet.
På frågan om vad han, som nyvald ledamot i Tidningsutgivarnas styrelse kan tillföra svarar han:
– Det var ingen som sa att jag var tvungen att tillföra något. Ha, ha, ha.

Hamnen i Uddevalla i dag har tagits över av fritidsbåtar. Behovet av trålbindare är inte stort. Därför var det kanske tur att Tommy Hermansson träffade den där speciella sommargästen för över 20 år sedan. Han som tipsade om att SIDA skickade ut fiskeexperter till vissa biståndsländer.
Men för att få kalla sig fiskeriexpert krävdes det lite mer betyg än bara papper från grundskolan. Därför beslöt sig Tommy Hermansson att läsa lite på en folkhögskola.
På skolan gick en tjej som skulle söka till Journalisthögskolan. Han tyckte det lät kul och slängde också in en ansökan.
Han kom in men inte hon.
– Då hade jag inte skrivit så mycket som ett brev tidigare i mitt liv. Men så är det. Det mesta här i livet är en slump.

Fotnot, Nu har Bohusläningen tagit beslut om att gå över till tabloid. Preliminärt datum för övergången är den sjunde oktober.
Tidningen tänker använda sig av den grundform som Mario Garcia tog fram 2001 men med smärre justeringar.
Första gången tidningen tog upp tabloidplanerna var 1996 men då fick rädsla för tappade annonsintäkter styrelsen att säga nej. 2001 hade planerna väckts till liv igen men när Elisabeth Bäck slutade som chefredaktör lades planerna på is.

Bohusläningens huvudägare är Stampen med 48 procent, Gösta Walin 40 procent, samt Nya Lidköping-Tidningen med 12 procent.
Centralredaktionen finns i Uddevalla, men tidningen har också lokalredaktioner i Henån, Munkedal, Färgelanda, Tanum, Kungshamn och Lysekil.

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.