Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag19.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Slarv och partiskhet polariserar Gazabevakningen

Publicerad: 19 Januari 2009, 05:51

Nyhetsredaktionerna måste skärpa sig. Bevakningen av kriget i Gaza har många brister. Idag kan bara utrikesbevakning i statliga etermedier fällas för osaklighet och opartiskhet. Kanske talar utvecklingen för inrättandet av nya instanser som även kan granska pressnyheters saklighet och opartiskhet. Det menar Anna Lindner, journalist och leg. psykolog


Krig polariserar – och kanske är det till och med ibland syftet med krigföring. Men är det mediernas uppgift att göra detsamma? I snart en månad har vi nu sett en extra intensiv bevakning av Israel-Palestina konflikten. Tyvärr ersätts sakligheten alltsomoftast med känslor och källkritik får ge vika för populism.

Bilder, gärna bilder på döda barn, visas dagligen utan att det poängteras att upphovsmännen till bilderna ofta är okända för redaktörerna. Språkbruket är slarvigt. Israeler boende i det beskjutna Sderot i suveräna Israel översätts till ”bosättare”, vilket ju är något helt annat.

Genomgående används ett språkbruk som antyder att alla döda palestinier är civila. Sällan nämns något om ”stridande” hamassoldater/milis dött i strid. De övriga är ”skadade”. Har någon överhuvudtaget läst eller hört begreppet ”sårade”? När Israel beskjuter en skola kallas detta för en ”attack”, även i artiklar som redogör för att beskjutningen började från skolbyggnaden. Det korrekta hade varit ”besvarade elden”.

De starkt politiserade norska läkarna Erik Fossum och Mads Gilbert används som vilken källa som helst, med deras skandinaviska nationalitet och yrkestitel som garant för att de lämnar saklig information.

Vart tog saklighet och källkritik vägen?

Frågan har flera svar:

– Neddragningar och nya tekniksatsningar har lett till att produktionsvillkoren på dagens redaktioner har förändrats. Arbetsbördan har ökat. Idag ska journalister på Svt:s nyhetsredaktion helst både kunna göra research, intervjua, filma, klippa samt publicera skriftliga alster. Redaktionerna, så väl press som etermedia, producerar sina nyheter i många olika former: text-tv, nätversioner, radio och dessutom ett flertal editioner. Detta leder till att många journalister måste vara extremt goda generalister både innehållsligt, formmässigt och tekniskt. Långt ifrån alla som gör detta jobb har någon erfarenhet eller utbildning i att rapportera om krig och konflikter.

– I linje med dokusåpa-estetikens hegemoni med dess översvallande känslomässighet och bjussande på det privata är det rimligt att tro att även journalistiken påverkas. I takt med att gränserna mellan privat och offentligt löses upp finns risk för att rollerna mellan opinionsbildare och reporter luckras upp. Heta känslor är gångbara! Inte torra, sakliga analyser.

– Journalisters självständighet urholkas under tidspress. Svårighet att distansera sig till ledande politiker och debattörers utspel blir större. Troligt är också att det formas något sorts koncensus kring vad som är en moderat, middle-of-the-road-inställning och att bevakningen styrs delvis styrs där av. När ledande socialdemokrater tar ställning uppfattas det automatiskt som en okontroversiell handling. Inte ens när Mona Sahlin deltar i en demonstration där Hamas hyllas, reagerar inrikesredaktörerna och ser ett nyhetsvärde.

Traditionella medier har, trots nymodigheter som bloggar och YouTube, fortfarande en viktig roll att fylla i form av den tredje statsmaken som ska underlätta informationsutbyte, granskning, och formandet av opinion. Tyvärr har medierna istället gått i våldets och propagandans polariserande fälla. Kriget tenderar att sprida sig långt utanför krigsskådeplatser och förs nu också med hätska tonfall på bloggar där judar framställs som blodtörstiga barnamördare, genom antisemitiska angrepp på den judiska församlingen i Helsingborg, flaggbränning på demonstrationer och långtgående liknelser mellan judar och nazister.

Denna gång är det judar/israeler som står i skottgluggen, men även muslimer fick känna av mediernas polariserande handgrepp i samband med attentaten mot World Trade Center 2001. Lika så serber under kriget i forna Jugoslavien.

En professionalisering av våra nyhetsredaktioner krävs. Det behövs redaktionella riktlinjer för språkbruk (vad som är en massaker, skillnad mellan att mörda och döda i krig o s v), tydlig bildpolicy samt värdering av källor. Alla källor är inte goda källor, kvaliteten på nyhetsbyråer varierar och så vidare.
Idag är det bara utrikesbevakning i etermedier med statligt sändningstillstånd som kan som kan fällas för osaklighet och opartiskhet. Kanske talar utvecklingen för inrättandet av nya instanser: mediernas ombudsman och mediernas opinionsnämnd som även kan granska pressnyheters saklighet och opartiskhet.

Att ”sanningen är krigets första offer”, gäller i nästan alla väpnade konflikter. Så säkert också i det här fallet – för båda parter. Rena sakfel kan undersökas och rättas till i efterhand. Men då är det ofta för sent. Språkbruk, tonfall och attityd sätter sina spår och när krutröken lagt sig dröjer sig njuggheten och hatet kvar.

Anna Lindner, journalist och leg. psykolog
{embed class_sfx=-inner&where=category&where_id=26}
Anna Lindner

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.