Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

”Skippa PO/PON:s uppgift att fria eller fälla”

Chefredaktörerna uppfattar etik som en fråga de redan behärskar, och dessutom som en sluten verksamhet vid sidan om andra uppgifter. Det är fel, skriver etikforskaren Susanne Wigorts Yngvesson.

Publicerad: 28 Mars 2011, 08:34

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


När journalister talar om etik får jag intrycket att etik uppfattas som en bisyssla. Etik framstår som en verksamhet man ägnar sig åt i mån av tid. Ungefär: först jobbar vi, sen reflekterar vi. Detta bekräftas av den nyligen släppta Mediehusrapporten som har undersökt vad chefredaktörer prioriterar. Först sociala medier och digitala verktyg, sen, längre ner på listan, etiken. Men att utveckla sociala medier utan att samtidigt reflektera över etiken är som att blanda ägg i kakan efter att den har bakats. Det är en märklig syn på vad etik är. Som om den enbart skulle vara en intellektuell verksamhet för dem som kan unna sig den lyxen i hårt slimmade organisationer. Jag menar att synsättet som visar sig i undersökningen och i strukturen för det etiska saneringssystemet avslöjar en snäv syn på etikens funktion. Det tror jag dels beror på en ovana att göra etiska analyser, dels på en anorektisk uppfattning att etik enbart är till för att mäta goda eller dåliga konsekvenser.

Enligt Mediehusrapporten anser 552 chefredaktörer i Sverige, Norge och Danmark att sociala medier och digitala verktyg är bland det mest prioriterade att satsa på just nu. Språk och etik hamnar långt ner på prioriteringslistan. Tidningen Journalisten tolkar det som att redaktörerna inte längre anser att etik är viktigt, men det tycker jag är en alltför fyrkantig slutsats att dra av rapporten. När chefredaktörerna väljer mellan alternativen så är det inte säkert att de menar att etik är oviktigt, utan att det inte är det mest prioriterade. Problemet är ett annat och gäller själva förutsättningen för undersökningen, där etiken listas som en särskild kategori vid sidan av andra.

I en kommentar till undersökningen skriver författarna att skälet till att etiken hamnar långt ned på listan är att chefredaktörerna troligen uppfattar det som något man redan behärskar. Återigen avslöjas en syn på etik som en sluten verksamhet som man ägnar sig åt vid sidan om andra uppgifter. Etik kan möjligen behärskas som en akademisk tillämpning för analys av teoretiska problem, men att mena att man i praxis behärskar etiken innebär att man inte har förstått vad det handlar om. Etik är en integrerad och ständigt pågående reflektion och praktik där inga svar är givna på förhand. Därför behöver den som vill vara etiskt reflekterande ständigt öva sig i att vara just det. Det lär inte komma en dag när chefredaktör X kan säga: jag blev klar med etiken den 24 mars 2011.

Många av dem som jag talar med inom mediebranschen sätter likhetstecken mellan Etiska regler för press, radio och tv och etik. Man menar att etiken uttrycks och sammanfattas i dessa spelregler. Det är också i förhållande till dessa principer som bedömningar görs om publicister har varit goda eller dåliga i moralisk mening. Jag kan förstå frestelsen i ett sådant synsätt. Det är bekvämt. Branschen har PO/PON och ansvariga utgivare som ska garantera att de etiska gränserna upprätthålls. Men då och då hörs röster i kontrast till ett sådant förenklat synsätt. En av dem är Expressens Thomas Mattsson som, vid ett seminarium arrangerat av Pressens Samarbetsnämnd, ansåg att branschen inte borde stirra sig blind på att frias eller fällas. Där avgörs inte etikens hållbarhet, menade Mattsson. Jag håller med. Jag vill gå ännu längre: egentligen kan man skippa PO/PON:s uppgift att fria eller fälla. Det viktiga för både den enskilde som klagar och för ansvarig utgivare som ska motivera publiceringen, är argumenten och diskussionen kring journalistiken. Vad är etiskt hållbart? Varför är det så?

När nu sociala medier och digitala verktyg efterlyses som en av de mest prioriterade kunskaperna att satsa på, i journalistutbildningar och på redaktioner, så ska inte hantverken vara skilda från etiken. Hur de används och i vilket syfte, är både en praktisk och en etisk fråga. Sociala medier öppnar vägar för snabbare kommunikation, mer mångfald i debatten och mindre kontroll över fakta och opinion. Här bör inte tekniken komma först och etiken sedan för att städa upp sådant som blev fel. En etisk reflektion ska vara förebyggande och integrerad i verksamheten. Den ska förhindra att de värsta övertrampen och felen begås. Den som ser etikens roll på detta sätt kommer inte att lista etik som en kategori vid sidan om andra verksamheter.

Susanne Wigorts Yngvesson, forskare i etik

Axel Andén

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.