Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag06.04.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

SD:s strategi mot media fungerar inte längre

Medierna sväljer inte längre förklaringarna från pressekreteraren så som de gjort under de senaste två åren, skriver Annika Hamrud.

Publicerad: 3 December 2012, 09:05


Ämnen i artikeln:

Sverigedemokraterna

Expressen är självskrivna vinnare – när Stora journalistpriset delas ut nästa gång – för sina avslöjanden om Sverigedemokraternas toppolitikers beteende ute på stan en tidig sommarmorgon under valupptakten 2010. Främst ska tidningen ha en eloge för det klockrena upplägget där Sverigedemokraternas benägenhet att ljuga exponerats i full kraft.

Effekten av Expressens avslöjande är en ny attityd bland andra journalister som plötsligt insett att de måste ta det som Sverigedemokraternas politiker och pressfolk säger med en stor nypa salt. När den andra skandalen med Lars Isovaara rullades upp bad riksdagsledamoten först om förlåtelse, kort därefter kom ett pressmeddelande där det hävdades att han blivit rånad. SD:s pressavdelning agerade precis som den brukar och Åkesson agerade även han som han brukar när det bränner till. Man förnekar det som hänt, lägger skulden på någon annan och agerar martyr.

Det här är en opinionstext publicerad på Dagens Media.

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Att så många uppmärksammade detta beror förstås på att samma skedde veckan innan – när Expressen gick ut med filmen med järnstängerna. Erik Almqvist sa först det var på skämt men den officiella linjen dagen efter blev att Kent Ekeroth jagades av ett kriminellt gäng. Vilket Expressen sedan visade var en lögn. Detta upprepades och visades så många gånger av Expressen och alla som spred deras nyhet att ingen kunnat undgå det.

SD:s strategi fungerar helt enkelt inte längre.  Medierna sväljer inte längre förklaringarna från pressekreteraren så som de gjort under de två år som partiet suttit i riksdagen.

Den nya insikten har också lett till betydligt hårdare utfrågningar. Under valkampanjen fick Åkesson främst vara med i mer lättsamma sammanhang och programledarna ansträngde sig för att inte vara alltför hårda, eller var dåligt pålästa. Nu senaste veckan har Åkesson ställts mot väggen både i Agenda och Hübinette på ett sätt som nästan aldrig skett tidigare i svenska medier.

Kanske håller vi på att finna ett mer relevant förhållningssätt och inte vara lika paralyserade kring partiet – som är den bild Björn Häger målar upp i boken Problempartiet. Där beskrivs osäkra journalister som är rädda för att det är deras egna åsikter om partiet som kommer fram när de ställer hårda frågor till partiföreträdarna. Men saken är ju den att reportrar SKA ställa hårda frågor till ALLA politiker. Har man plötsligt svårt att göra det bör man ställa frågan till sig själv hur man behandlar de andra partiföreträdarna.

Rent genremässigt är det intressant att konstatera att Niklas Svensson släppte sin tuffa utfrågning av Jimmie Åkesson som sändes direkt på Expressens webbsida för lite småsnack om när Åkesson åkte på skolresa medan Karin Hübinette som flyttades från Agenda till en talkshow som skulle innehålla mer skratt höll en av de genomgående mest konsekventa utfrågningarna som hittills hållits i svenska medier. Helt utan de skratt eller skämt som Åkesson flera gånger försökte få det till att hon höll på med ifrågasatte hon varför han inte minns, hur det kommer sig att han inte såg nazisteruniformerna och skinheadsstövlarna när han gick med i partiet, och om svensk kultur verkligen är att ha matlåda med sig. Sedan lät hon honom kontrasteras med ett annat perspektiv när hon förde in inte en underhållare utan den seriösa skådespelaren Lo Kauppi som fick presentera en stark kontrast till Åkessons idéer om etnicitet och nationalism.

En annan reflektion är att såväl Karin Hübinette som Anna Hedenmo i Agenda fått kritik för att ha varit för snälla mot Jimmie Åkesson. Den kritiken handlar nog mest om att pendeln slagit lite för hårt åt andra hållet. Det vi har sett på senaste tiden är korrekt journalistik där Sverigedemokrater behandlas hårt och får följdfrågor på sina uttalanden. Det är precis så politisk journalistik ska se ut.

Svenska journalister myser med Åkesson

 Lyssna på SD – och dechiffrera vad de säger
Annika Hamrud är journalist. Hennes skrift Intervjuer mot väggen har just publicerats av Södertörns högskola

Axel Andén

Ämnen i artikeln:

Sverigedemokraterna

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.