Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag29.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Sakari Pitkänen

Publicerad: 17 September 2004, 07:42

Vägen från Handen till världstoppen kräver mycket. Snabba vändningar, besatthet och pragmatism till exempel. Speciellt om klättringen sker i Stenbeckssfären. Här är historien om Metros chefredaktör och hans resa.


Aftonbladets redaktion, 1979: 23-årige Sakari Pitkänen från Handen har just vunnit tidningens novelltävling. Tema: Livet som arbetslös i förorten. På redaktionen träffar han Jörgen Widsell, då chef för ungdomsbilagan.
– Hur gör man för att det man skriver ska komma i tidningen? frågar sig 23-åringen.
– Det är skitenkelt, sätt bara ett minustecken framför det folk säger så blir det jättebra, svarar kvällstidningschefen.
Tipset föll 23-åringen i smaken. Tidigare hade han nästan varit på väg att begrava drömmen om att bli journalist. När han var tolv år skrev han ett långt brev till Expressens legendariske sportchef Lennart Svedner. Svaret blev långt och vänligt. Svedner gav Sakari rådet att läsa Strindberg.
– Det kändes väl? halvbra.

Metros redaktion, september 2004:
Sakari Pitkänen tar upp datorn ur sin väska med TT Spektra-loggan på. Han surfar in och läser att ryska soldater stormat skolan i Beslan. Kvällen innan jobbade han som nyhetschef och nattchef. Dragarbilden på ettan föreställer en rysk polisman som bär ett av de frisläppta barnen.
Vi sitter i ett hörnrum i Metros lite luggslitna lokaler på Kammakargatan i Stockholm. I sommar har Sakari Pitkänen gjort många pass vid nyhetsdesken. Han gillar det, tycker inte om alla möten som går ut över tidningsmakeriet.
Hans uppdrag är tydligt definierat: att producera mycket journalistik med hjälp av få människor.
– Jag är nog lite besatt av att göra tidning på ett så effektivt sätt som möjligt, säger han.
Metro startades i Stockholm i februari 1995 och gick med vinst efter tio månader. Tillgängligheten (distributionsavtalet med lokaltrafiken) och ett lättläst innehåll har visat sig vara två långlivade framgångsfaktorer.
I dag har Metro-koncernen 29 editioner i 16 länder. Sammanlagt trycks Metro i fyra miljoner exemplar och läses varje dag av över 13 miljoner läsare. Av dem finns cirka 1,6 miljoner läsare i Sverige (inklusive bostadsbilagan Hus & Hem). Metro är nu världens största tidningsföretag räknat i exemplar..
Som chefredaktör för tidningarna i Sverige (Stockholm, Göteborg och Malmö) ser Sakari Pitkänen som sitt viktigaste uppdrag att förädla och renodla ursprungskonceptet: nyhetssammanfattningen.
– I Metro ska du på 20 minuter få veta det viktigaste som hänt i Sverige och världen. Vi ger en överblick, vill du veta mer går du till nätet eller till andra medier.
Han har svårt att förstå de morgontidningar som tror att det går att tillgodose alla.
– Inte konstigt att deras upplagor sjunker. De måste bli bättre på att fokusera på det de kan bäst, oavsett om det är lokala nyheter, nöje, sport eller något annat.
Vid sidan av tillgänglighet och brist på prislapp tror Sakari Pitkänen att Metro vunnit respekt bland läsare och annonsörer för att man kombinerar enkelhet med seriositet.
– Läsarna litar på att det vi skriver är korrekt. Och har vi fel får vi veta det. Vi har en bra dialog med våra läsare.
Han efterlyser mindre av veta bäst-attityd från tidningsföretagen. I takt med att läsarna blir allt kunnigare kommer de att ställa högre krav på medierna. Inte minst de unga, anledningen till att många i Stockholm väljer bort morgontidningen beror inte bara på att Metro är gratis och lätt att få tag på, säger han.
– De spelar oss i händerna genom att göra tidningar som inte uppfattas som tillräckligt intressanta. Kvällstidningarna sköter sig bättre, de är duktiga på att förnya sig.

Sakari Pitkänen kom till Metro ett halvår efter starten. Det var inget självklart val. Han trivdes bra på Aftonbladet, där han varit sedan mitten på 80-talet. Jobbade länge som kriminalreporter, bland annat med mordet på Olof Palme.
Vad fick dig att gå till Metro?
– Lönen, den var väldigt hög.
Han jobbade som nyhetschef ihop med Liza Mark- lund och Martin Kreuger (i dag chefredaktör på tidningen Chef). Han minns det som en tid av nybyggaranda, ”som en skoltidning i massor av exemplar”. HC Ejemyr var chefredaktör och myntade begreppet ”Hur skulle DN göra? Då gör vi tvärtom!”.
Andra som var med på den här tiden har en mer negativ minnesbild.
– Kinnevikssfärens management by fear genomsyrade tidningen. Sakari är inte sån, men han är inte heller den som utmanar chefer högre upp i hierarkin, säger en före detta medarbetare.
Någon kallar honom för ”en lättsam tjomme”. ”Pragmatisk och cool”, är andra omdömen. Journalistiskt beskrivs han som en ”hantverkare som inte snackar mycket om visioner”.

I våras sade Metro upp fem journalister i Malmö och Göteborg. I dag redigeras alla svenska utgåvor i Stockholm. Missnöjet bland personalen var stort, framför allt i Göteborg. Av dem som inte blev uppsagda valde flera att lämna Metro och gå till Göteborgs-Postens nystartade gratistidningar 7 dagar. Metro har en anställd journalist i Göteborg, större delen av materialet köper man in.
Ångrar du något när det gäller beslutet i Göteborg?
– Nej, det är aldrig roligt att behöva göra sig av med folk, men det var min plikt att genomföra det. Jag gjorde det så rakt och tydligt jag kunde.
Vad kan du bli bättre på som arbetsledare?
– På att förstå att det finns tidsmässiga begränsningar på ett dygn. I bland gör jag onödigt mycket saker själv i stället för att förklara för andra.
Runt om i de svenska tidningshusen pågår förberedelser för att möta Metros expansion. Först ut blir Norrköpings Tidningars och Correns gratistidning Extra Östergötland i oktober. Att Metro fick nej av Östgötatrafiken verkar inte göra Sakari Pitkänen särskilt bekymrad.
– Nej, det kan man lösa på många andra sätt.
Längre än så kommer vi inte. Framtiden vill han i känd Metro-anda inte orda om.
Men att Metro kommer att expandera i Sverige är för många branschbedömare ett självklart steg. Längtan efter alla de kronor som lokaltidningarna tar hem på riksannonseringen är stark.
Sakari Pitkänen gillar att överraska. Han minns särskilt hösten 2000. En vecka innan Stockholm News skulle lanseras kontrade Metro med Everyday. Metro var överlägsen i kampen om annonsörerna. Efter fyra månader gick Stockholm News i graven, Everyday – kvällstidningslik och grälla färger – fick leva två månader till.
Everyday är bland det roligaste Sakari Pitkänen gjort. Första dummyn klottrade han ner på en pappers- lapp i planet på väg till grundaren Pelle Anderson, som då bodde i Frankrike. För att göra tidningen tog han in ”flera från gatan”.
– Jag kan fortfarande titta på första numret och tänka: ”Så bra den var. Där står ju ALLA bra artiklar”. Synd bara att vi inte hade några annonser?
I dag har ni en starkare konkurrent. Vad tycker du om Stockholm City?
– De är bra på sport och extremt bra på att distribuera tidningen. Jag bor i Tungelsta och där finns Stockholm City, men inte Metro?
Han anser också att City fått dem på Metro att bli mer medvetna om vad de gör och vilka nyheter de ska satsa på.
Till exempel?
– Mer egna grejor. I dag producerar vi själva 150 procent mer av Metros innehåll än för två år sedan. Det är en myt att vi bara har en massa TT-material.
Enligt senaste Orvesto-mätningen når Metro 631 000 läsare i Stockholm. Siffran för Stockholm City är 459 000 läsare.
Han tycker att många tidningar är rädda för att uppmuntra nya talanger. Metro har blivit en plantskola för debattörer och krönikörer. Många har själva tagit kontakt med tidningen. De skriver engagerat och sällan politiskt korrekt. Krönikörernas glöd blir motvikt till den korrekta nyhetsrapporteringen.
I slutet av augusti distribuerade Metro det första numret av Gringo, en bilaga om och för unga i förorten. Reaktionerna har varit positiva, flera andra medier har välkomnat Gringos raka journalistik. Men Metro har fått kritik (bland annat i Resumé och DN) för att inte ha betalat någon lön till journalisterna på Gringo.
Sakari Pitkänen tycker att kritiken är märklig. Gringo är ett eget bolag som sökt samarbete med Metro om distributionen. Någon uppgörelse om att Metro ska betala Gringos löner har aldrig funnits.
En uppgift som intygas av Zanyar Adami, chefredaktör på Gringo.
– Det var vårt eget fel att vi inte kunde betala ut några löner. Vi hade inte sålt tillräckligt med annonser, säger han.
Nästa nummer av Gringo kommer på måndag, då också i Göteborg och Malmö.
Även serietecknare blir upptäckta av Metro. Som Martin Kellerman och hans Rocky. ”Grabbigt”, tyckte många från början. Så utskälld som chefredaktören blev under Rockys tio första dagar har han aldrig blivit.

Det är fredag eftermiddag. Sakari Pitkänen ska strax hålla ett informationsmöte på redaktionen (”vi ska ändra lite i formen, inga stora grejor”).  Senare väntar innebandyträning med kompisgänget i Tungelsta. Två gånger i veckan spelar de ihop.
Han avslutar gärna dagen framför tv:n (”men inga dokusåpor, de har jag aldrig sett”). Det är fotboll som gäller hemma hos Pitkänens. Familjen har tillgång till holländska, italienska, engelska, tyska, norska, danska ligorna samt allsvenskan.
– Jag ser helst Premiere League. Bäst spel och överlägset bästa tv-produktionerna.
Han håller på lag med små resurser (”som Bolton”), men för tillfället lockar Arsenal mest. Laget har spelat 44 matcher på rad utan förlust. Sakari kollar sällan ensam, tillsammans framför tv:n finns ofta hans fru Inez och äldsta dottern Sanna.
Hur länge ska han då stanna på Metro? Erbjudanden från andra medier har inte saknats.
– Jag har inga såna planer. Vi är på väg att bli världens största tidningsföretag i antal exemplar.
– När det händer vill jag vara med.

YLVA CARLSSON

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.