Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

onsdag12.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Så jobbar Aftenpostens Breivik-grupp

Publicerad: 9 november 2011, 10:38

Medievärlden har träffat journalistteamet som tagit sig an terrorattackerna i Norge utifrån olika angreppsvinklar.


Från redaktionen på Aftenposten, Norges största dagstidning, har man utsikt över nästan hela Oslo. En reporter från en mindre tidning har vördnadsfullt påpekat för mig att Aftenpostens högkvarter ligger i den enda riktiga skyskrapan i Oslo.

Men någon mallighet märks inte bland tidningens journalister. Tvärtom är stämningen dämpad, vilket får sin förklaring vid skisserna över lördagstidningen. Några av de ungdomar som överlevt massakern på Utøya tittar rakt in i kameran på stort uppslagna bilder. Deras kroppar är stympade och ärrade likt krigsveteraners.

Hundra dagar har gått sedan terrorattackerna den 22 juli. Läsekretsen anses nu vara redo för den typ av reportage som skildrar terrorismens konsekvenser utan att vända bort blicken eller försköna. Men hur gick kontakten med ungdomarna till?

– Jag ringde föräldrarna först, beskrev vår idé och frågade om det var OK att jag kontaktade deras son eller dotter, berättar Wenche Fuglehaug. Hon har en trygg och varm utstrålning och lovordas av kollegorna för sin kompetens inom genren human interest. Efter att ha transkriberat timmar av hjärtskärande vittnesmål valde hon att själv prata av sig hos en av Arbeiderpartiets psykologer, som hon intervjuat.

– Men ska du jobba med det här så måste du klara av att se människor lida och ha ont.

Reportaget kommer inte att läggas ut på Aftenposten.no. Efter blottläggandet av Breiviks nätaktivism är norska journalister alltför väl medvetna om nätets mörka sidor och hur den här typen av material kan spridas.

Det har varit intensiva månader, minst sagt. Johansen har fokuserat på att nysta i Breiviks internationella kontakter. Vilka ledtrådar som är värda att följa upp och inte i det 1 500 sidor långa manifestet är inte lätt att avgöra. Framför allt är det tidskrävande.

– Medierna har varit upptagna med att bevaka Fremskrittspartiet och deras framväxt, men har lagt väldigt lite tid på de radikala miljöerna till höger om FrP, säger Per Anders Johansen.

Aftenpostens chefredaktör Hilde Haugsgjerd kommer förbi och beklagar att det inte skrivits tillräckligt om extremhögern. Inte bara i hennes egen tidning, utan överlag i norska medier.

Enligt Per Anders Johansen fanns farhågor om att medierna skulle ge extremisterna onödig uppmärksamhet. En krimreporter som ingår i 22 juli-teamet har nyligen skrivit om hotbreven till de överlevande ungdomarna.

– Där diskuterade vi fram och tillbaka om det var värt att ge [brevskrivarna] den uppmärksamheten, säger Johansen. Men det var viktigt för ungdomarna. De ville avslöja vilket hat som finns därute och uppmana folk att stå för sina åsikter. Det är också ett sätt att skydda sig: att berätta om hoten.

Tidningens debattredaktion har börjat tänka ett varv till. Samtidigt som Aftenposten förstår vikten av att låta vitt skilda åsikter höras, vill de inte riskera att ge bränsle åt extrema hållningar på höger- eller vänsterkanten.

Hur har Aftenposten hanterat problemet med artikelkommentarer som går över gränsen?

– De första veckorna efter 22 juli stängde vi ned alla kommentarsfunktioner. Men det fanns andra sätt att komma i kontakt med tidningen. Vi la till exempel ut kondoleansböcker.

– Vi är försiktiga. Han (i Norge vill man inte gärna säga namnet Anders Behring Breivik, förf. anm.) la in massor av kommentarer inte bara på vår egen utan på många andra tidningssajter, under falskt namn och under lång tid, påpekar Per Anders Johansen.

Någon tidningskris liknande den i Sverige har ännu inte drabbat Norge. Men situationen för svenska medier har bidragit till att höja ambitionsnivån.

– Om papperstidningarna ska överleva, då måste de bjuda på någonting speciellt, slår chefredaktör Hilde Haugsgjerd fast.

Hon har gett 22 juli-teamet mandat att fortsätta sitt arbete så länge de själva vill och orkar.

– Vi kör på tills vi är pensionerade, skrattar Per Anders Johansen, men tillägger att humöret går upp och ned. Ibland vill de jobba med någonting helt annat. De har också en gnagande oro över att viktiga ämnen kan ha hamnat i skuggan av Utøya. En kommande story handlar därför om de skadade regeringskvarteren där Breiviks bilbomb exploderade. Många anställda har nämligen hotat med att säga upp sig om de tvingas tillbaka till den traumatiska platsen.

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.