Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag19.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Så begravde branschen yrkesetiken

Få, om någon, redaktion följer textreklamreglerna till punkt och pricka. Ändå har branschens organisationer begravt frågan, skriver publicisten Hans Månson som i flera år granskat både yrkesetiska frågor och textreklam i svenska medier.

Publicerad: 18 Januari 2011, 12:50

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Klargör i god tid hur långt gästfriheten sträcker sig vem betalar exempelvis resan till mötesplatsen och dricksen i hotellbaren.
Sveriges Turistjournalister är inte blyga. Citat är punkten 14 i de egna etiska reglerna och för säkerhets skull finns de också på engelska.

Resejournalistik till exklusiva resmål är för redaktioner en förhållandevis dyr journalistik om de yrkesetiska reglerna ska följas.

Acceptera inte gratisresa eller annan förmån som kan misstänkliggöra din ställning som fri och självständig journalist., lyder SJF:s yrkesetiska regler.
TU rekommenderar: Att inte acceptera förmåner, erbjudanden m.m. som kan ifrågasätta oberoende och trovärdighet (vi betalar för oss).

Motsättningen är uppenbar. Endast rika tidningar med strikta krav kan möjligen följa reglerna. Men utvecklingen mot en outsourcad resejournalistik har medfört att kontrollen över vilka villkor som gäller för resandet går att ignorera.

Tidningarna vill inte betala vad det kostar och frilansarna uppmanas att i god tid undersöka vem som betalar dricksen i hotellbaren för att därefter kunna sälja reportage till aptitliga priser.

Detta är bara ett men kanske det tydligaste exemplet på hur urvattnade de yrkesetiska regelverken är.
Några andra exempel: symbiosen mellan nöjesjournalistik och televisionens underhållningsindustri, modebranschens bjudresor, omfattande crosspromotion (selektivt gynnande på andra grunder än journalistiska), textreklam bytes mot intervju (Zlatan Ibrahimovic ställer upp på intervju med Nikes nya fotbollssko i fokus), plocksidor med prylar som är svåra att skilja från redaktionell reklam, osv.

Det yrkesetiska fögderiet ska hanteras av SJF:s yrkesetiska nämnd (YEN). Men till och med SJF förefaller eniga med mig om att YEN i detta avseende är en tandlös funktion när förbundet förordar att även yrkesetiken ska inkluderas i en framtida mediegranskande nämnd.

Pressens Samarbetsnämnds arbetsgrupp har författat rapporten Ett utvidgat medieetiskt system. Uppdraget var att utreda förutsättningarna för ett utvidgat pressetiskt system till att även omfatta etermedierna och sociala medier. I uppdraget har ingått att ta ställning till dels ett inrättande av en Medieombudsman/Medienämnd (MO/MON).

Men de yrkesetiska frågorna ska begravas i en ny utredning (kanske). Att uppdaterade regler för textreklam med vidhängande nämnd inte ens landar i en utredning är inte överraskande.

Så här går begravningsritualen till:

TU inställning är att yrkesetiken är en utgivarfråga och ett dokument om journalistiska arbetsmetoder har antagits.
Utredningens majoritet anser att frågan huruvida yrkesetiken skall ingå i MO/MON:s granskning bör utredas ytterligare. I dagsläget är det dock inte aktuellt att föra samman frågorna om yrkesetiken med publicitetsreglerna.

Journalistförbundet å sin sida anser att yrkesetiken ska hanteras av MO/MON, eftersom det är arbetsledningen som ger förutsättningarna för hur ett journalistiskt uppdrag ska utföras, så är det också följdriktigt att det är mot utgivaren klandret ska riktas. Journalistförbundet konstatera att TU uttryckt som sin åsikt att yrkesetiken är en utgivarfråga.

I praktiken leder skrivningarna till en stabil låsning.

TU skriver i Publicistiska arbetsmetoder från 2007: Tidningsutgivarnas styrelses rekommendation för sina medlemsföretag gällande publicistiska arbetsmetoder. Med den följer också en uppmaning till medlemsföretagen att på redaktionerna diskutera etik, personlig integritet och arbetsmetoder. Således inte ens ett frivilligt bindande åtagande från medlemmarna.

SJF har sina yrkesetiska regler och en nämnd YEN, som jag vill påstå till skillnad från PO/PON är närmast okända. Enstaka anmälningar årligen och då ofta småsaker. Oftast friande utslag från en nämnd som enbart består av valda yrkeskolleger och med den bisarra regeln att arbetsgivaren inte ska informeras om ett eventuellt klander. Tandlöst.

Även om SJF inte är särskilt öppet självkritiskt så kan man med lite välvilja ändå påstå att SJF inte förefaller vara nöjt med status quo. Förbundet vill lyfta frågan från de egna leden till en opartisk nämnd.

Men genom att lägga till att eventuellt klander ska riktas mot utgivaren riskerar frågan att bli hopplöst låst.
För visst är det arbetsgivarens sak att ansvara för hur den egna redaktionen ska arbeta och därmed kunna klandras. Men allt kan inte regleras och framför allt den enskilde journalisten har naturligtvis också ett eget ansvar. Ett personligt ansvar som SJF inte förespråkar.
Slutsats och prognos: Ingen utredning tillsätts förrän parterna är helt överens om de frågor de redan enats om att försöka lösa också är lösta. Och den eventuella utredning som sent omsider möjligen tillsätts kommer inte att kunna enas.

Textreklam

Hantering av eventuell textreklam sker idag på respektive redaktion. Textreklamkommittén är nedlagd, det vill säga ingen granskning av eventuella övertramp. Utredningens majoritet anser att det kan diskuteras om den nedlagda Textreklamkommittén bör återupplivas, alternativt att en ny nämnd, eller motsvarande organ, inrättas. Journalistförbundets uppfattning är att textreklamen ska inrangeras under ett eventuellt MO/MON.

Kan ni tänka er någon lamare skrivning: majoritet kan tänka sig att diskutera om kommittén bör återupplivas?

Efter att ha granskat både yrkesetiska frågor och textreklam i svenska medier under flera år, vilket resulterade i boken: Spelet bakom rubrikerna. Om journalistik, journalister och det personliga ansvaret, är jag inte överraskad. Få, om någon, redaktion följer textreklamreglerna till punkt och pricka.
Värst är, såvitt jag har kunnat utröna, tidskriftsvärlden där främst gratisresor och prylar flyter in direkt eller indirekt i det redaktionella arbetet.

Tanken på att till exempel alla gratis- eller delvis sponsrade resor skulle upphöra är svindlande. Tänk om det inte bara skulle gälla för fast anställd personal. Tänk om varje köpare av material skulle förvissa sig om att också frilansaren strikt följt de etiska reglerna.

Då skulle regeln vi betalar för oss betyda en helt annan summa.

Hans Månson
Journalist och författare
Läs gärna alla rekommendationer på turistjournalist.org/riktlinjer/rekommendationer-for-studieresor. De är närmast underhållande i sin aningslöshet.

Hans Månson

Axel Andén

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.