Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag01.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Riskerna med fotoförbud

Fotoförbudsförslaget innebär ett avsteg från den grundprincip i den svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen och riskerar att leda till att bilder inte tas, skriver Jeanette Gustafsdotter, vd, och Per Hultengård, chefsjurist, Tidningsutgivarna.

Publicerad: 2 Februari 2012, 07:25

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


I en parallellpublicerad debattartikel (30/1) på Medievärlden.se och Journalisten.se riktar Catarina Ekdahl och Niklas Briselius från Svenska Fotografers Förbund (SFF) skarp kritik mot vad de anser vara en missvisande debatt om olovlig fotografering

Vad saken handlar om är att kriminalisera kränkande fotografering (tidigare olovlig fotografering), vilket regeringen inom kort väntas föreslå i en lagrådsremiss.

Det kan förvisso verka något märkligt att ledande representanter för ett förbund som företräder just fotografer agerar till förmån för ett förbud mot att fotografera. Men just därför finns det skäl att ta kritiken på allvar och eftertänksamt pröva om invändningarna mot förslaget verkligen är obefogade.

Frågan har ältats i ett antal år nu och har delvis sin grund i den så kallade Caroline-domen från Europadomstolen, delvis i en strävan att göra det straffbart att fotografera personer som befinner sig i framför allt intima och mycket privata situationer.

Vad gäller Caroline-domen, så ger den i sig inte en skyldighet för Sverige att lagstifta på området. Domen har fått mycket kritik och inom kort väntas ett nytt avgörande också det gällande prinsessan Caroline från Europadomstolen. Vad frågan gäller är för svenskt vidkommande huruvida Sverige uppfyller de åtaganden som följer av Europakonventionen för mänskliga rättigheter och dess artikel om skydd för privatlivet. Det kan vara så, men det behöver inte vara så, och svaret vet vi inte förrän den dag frågan ställs på sin spets genom att ett svenskt ärende prövas. Enligt vår mening är detta därför inte en anledning till att lagstifta på förhand.

Det är också riktigt att förslaget inte tar sikte på seriös bildjournalistik och att det inte syftar till att hindra yrkesfotografer från att utföra sina uppdrag. Målet är att komma åt fotografering i framför allt de här intima och mycket privata situationerna. Problemet är bara att de avgränsningar som i lagtext och motivuttalanden kan tyckas tydliga, i den konkreta fotograferingssituationen inte alls är lika knivskarpa.

Förslaget tillåter fotografering som kan uppfattas som kränkande eller sker olovligen om det finns ett allmänintresse som gör att den är försvarlig. Det är självfallet bra och nödvändigt med ett sådant försvarlighetsrekvisit. Men det är också detta som den enskilde fotografen har att förhålla sig till i en situation, där den person som ska avbildas befinner sig i ett sammanhang, där fotograferandet mycket väl kan vara integritetskränkande, men där det också finns ett allmänintresse av att det dokumenteras. Avvägningen av vad som väger tyngst kan från fall till fall inte anses vara helt förutsebar och given.

Det finns också en del principiella betänkligheter med förslaget. Fotoförbudsförslaget innebär ett avsteg från den grundprincip i den svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen som innebär att det allmänna inte ska ingripa mot mediernas arbete innan en eventuell publicering skett. När så skett får den ansvarige utgivaren inte fotografen – stå till svars för publiceringen. Den så kallade anskaffarfriheten har också getts en uttrycklig reglering i våra mediegrundlagar.

Från anskaffarfriheten finns undantag om att ansvar och ersättningsskyldighet ändå kan utkrävas vad avser det sätt på vilket uppgift anskaffats annorlunda uttryckt kan man inte begå brott och slippa ansvar med hänvisning till anskaffarfriheten.

Men det är en sak att inbrott och olaga intrång självfallet inte ska medföra någon straffrihet, en annan sak när det sätt som görs brottsligt är ett av grundelementen i det journalistiska utövandet, nämligen att fotografera. Frågan om fotoförbudets förhållande till anskaffarfriheten är därför värd en betydligt djupare analys än vad som hittills skett.

Till sist, vi kan hålla med om att den debatt som varit ibland haft övertoner. Vi tror inte heller att fotoförbudsförslaget kommer att leda till att svenska pressfotografer kommer att ställas inför rätta annat än undantagsvis och om så sker kommer de sannolikt att frias i de flesta fall.

Men vi tycker att förslaget för det första har principiella betänkligheter och för det andra att det inte går att bortse från den risk som finns för att svårigheten att i fotograferingsögonblicket förutse om en tilltänkt fotografering är försvarlig eller inte kan leda till att bilder som skulle ha dokumenterat situationer där det finns ett samhällsintresse inte kommer att tas. Och den uppfattningen förbehåller vi oss rätten att ha.

 Missvisande debatt om olovlig fotografering    
Jeanette Gustafsdotter, vd, Tidningsutgivarna, Per Hultengård, chefsjurist, Tidningsutgivarna

Axel Andén

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.