Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Medievärldens arkiv

Regimkritik på blodigt allvar i Azerbajdzjan

Publicerad: 9 maj 2012, 10:58

Europas blickar vänds mot Azerbajdzjan då Eurovision Song Contest avgörs i landet 26 maj. Den fernissade ytan på den nybyggda konsertarenan och de femstjärniga hotellen döljer ett land där press- och yttrandefrihet är hårt ansatt. Medievärlden har besökt den tidning i landet som fortfarande bjuder motstånd i diktaturens Azerbajdzjan.


Ämnen i artikeln:

Eurovision Song Contest

Från utsidan av byggnaden en sorts kontorshotell vittnar ingenting om att en av Azerbajdzjans få oppositionella tidningar huserar här inne. Väl där inne utbrister eb vakt med guldtand och bristfällig engelska, ”How are you! I am fine! Thankyouverymuch!”

Han pekar på klockan och låter förstå att redaktionen på tidningen Azadl?q (som betyder frihet) inte kommer förrän senare. Efter ett tag får jag möta en synbart orolig man som ber mig återkomma framåt kvällen. Mannen ifråga visar sig jobba på tidningen.

Så kommer kvällen, och jag åker tillbaka till Azadl?q med min tolk. Vi går genom korridoren till den tidigare stängda redaktionen.

Nu får vi möta tidningens ställföreträdande chefredaktör, R?him Haciyev. Han berättar om Azadl?q och dess verksamhet.

Haciyev menar att läget för yttrandefriheten i Azerbajdzjan är mycket allvarligt i nuläget, och att hans publikation utgör landets enda oppositionella tidning. För bara ett år sedan misshandlades hans kollega på tidningen, Seymur Haziyev, av sex maskerade män.

Han blev tillsagd att vara smartare nästa gång, berättar tidningsredaktören. Troligen var det för att han skrev kritiska artiklar om regimen.

Något stöd från polis- eller domstolsväsende kan journalister inte räkna med.

Regimen hävdar att de undersöker brotten, men de flesta fallen avskrivs i själva verket, menar R?him Haciyev.

Det mest kända fallet för Azadl?qs vidkommande är troligen arresteringen av tidningens chefredaktör, Q?nim?t Zahid. Zahid sattes i fängelse mellan november 2007 och mars 2010, på fabricerade och grundlösa anklagelser, enligt tidningen

Men sedan, när han hade frigivits, började det komma anonyma telefonsamtal med hot mot honom och hans familj, så han behövde sätta sin familj i säkerhet i Frankrike, berättar R?him Haciyev. Själv bor Zahid numera i Turkiet, där han är värd för ett tv-program.

Eynulla F?tullayev, Q?nim?t Zahid och Seymur Haziyev är bara några av de åtskilliga exemplen på azeriska journalister och bloggare som har råkat illa ut när de har utmanat regimen. Bland Azadl?qs redaktionsmedlemmar har ytterligare en kidnappats och misshandlats och två andra har knivhuggits av okända gärningsmän. De har flytt till Frankrike respektive Nederländerna. De har ändå överlevt. Chefredaktören för det nu nedlagda magasinet Monitor, Elmar Hüseynov, mördades i mars 2005.

Foton på samtliga dessa och många fler går att beskåda på en stor fotoplansch i ett av Azadl?qs redaktionsrum. Många av journalisterna på bilderna är uppenbart misshandlade eller mycket rädda. Att se dem är en stark och drabbande upplevelse.

Azerbajdzjan har alltid befunnit sig i medieskugga åtminstone gentemot västvärlden. När Eurovisionsschlagerfestivalen arrangeras i landet kommer detta att ändras. Men är det egentligen bra att Azerbajdzjan får arrangera detta evenemang, givet alla överträdelser mot mänskliga rättigheter? R?him Haciyevs svar är oväntat nyanserat:

Å ena sidan är det bra för Azerbajdzjan för vi får mer publicitet i världen och fler kommer hit och upptäcker landet, säger han. Men det negativa är att regimen en kriminell och korrupt regim får möjlighet att försnilla pengar genom Eurovisionsschlagerfestivalen.

Han tar ett exempel: Azerbajdzjan har spenderat nästan tio gånger så mycket på festivalen som Tyskland, trots att Tyskland har en enorm BNP. Till detta kommer alla informella kostnader, där många företag tvingas betala till en sorts Eurovisionsfond som ska täcka utgifter för festivalen.

Jag tittar in på redaktionen där ett antal febrilt skrivande journalister sitter framför gammeldags ordbehandlare. Mot bakgrund av alla hot, slag och knivhugg som deras kollegor utsatts för, är de inte rädda?

Det här är de modigaste människorna i hela Azerbajdzjan, svarar R?him Haciyev.

Han trycker på knapparna för såväl våning 1 som våning 2 annars går inte hissen ned. Sedan drar han sig snabbt tillbaka, innan dörrarna stängs med ett skramlande läte.

Joakim Rådström, frilansjournalist på plats i Azerbajdzjan.

Pressfriheten i Azerbajdzjan

Situationen för det fria ordet och demokratin i Azerbajdzjan tidigare sovjetrepublik i Kaukasusområdet mellan Kaspiska havet och Svarta havet, självständigt sedan 1993, rikt på olja, med lika många invånare som Sverige och en konfliktfylld historia har förvärrats betydligt sedan 2003 då president Ilham Aliyev övertog makten i landet efter sin far. Aliyevs regim har blivit mer och mer totalitär och korrupt, journalister och politiskt oppositionella hotas och angrips allt oftare på olika sätt och de oberoende medierna har blivit allt färre. Partier, människorättsorganisationer, tidningar, tv- och radiostationer har bannlysts. Hela redaktioner har dragits inför rätta och dömts till skyhöga böter för förtal av politiska makthavare. Även musiker har drabbats av onåd då deras texter inte tilltalat regimen. Ett stort antal journalister har under de senaste åren överfallits, misshandlats och satts i fängelse och de mest uppmärksammade händelserna är de ännu olösta morden på två kända skribenter, journalisten och författaren Rafig Tagi i november 2011 samt redaktören för veckotidningen Monitor, Elmar Huseynov, år 2005. I takt med regimens övergrepp har dessutom militanta islamister blivit allt aktivare och fått starkare fotfäste i landet, skriver Reportar utan gränser.

Axel Andén

axel.anden@almatalent.se

Ämnen i artikeln:

Eurovision Song Contest

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.