Redaktionernas feltolkningar är problemet

Daniel är ansvarig utgivare och gör publiceringsbeslut, om Daniel väljer att spå i teblad för att bestämma vad som ska publiceras är det upp till honom. Men när han med sitt beslut sprider och baserar det på direkta felaktigheter måste jag protestera.

Daniel skriver rakt upp och ned: ”Anledningen är att de helt enkelt inte går att lita på”.

Med de menar han opinionsundersökningar. Som exempel nämner han Brexit och USA-valet. Det finns några brasklappar längre ned i texten, men slutsatsen sätts ändå i denna korta mening och referenserna.

I en tid man pratar om faktaresistens, sjunkande förtroende för mediehusen, då man efterfrågar utbildning i källkritik i skolorna är det obegripligt att man som underlag för beslut refererar till direkta felaktigheter. Brexit-undersökningarna visade på ett enormt jämnt val, skillnaden mellan stanna och lämna-sidan var på valdagen inom felmarginalen. Trots det skrev media nästan i en kollektiv lättnads suck att det kommer bli remain som vinner valet när valurnorna stänger. Sånt agerande refereras ofta till ”magiskt tänkande”, man ville så väl ha en viss utgång att man inte ens kunde se de fakta man hade framför sig med nyktra ögon.

Det felaktiga utropandet av valet som stod klart fast vallokalerna knappt öppnat ledde i sin tur till att man påverkade valdeltagandet. De som ville stanna i EU stannade hemma, de som ville lämna gick och röstade, mycket som en symbolisk protestaktion. En undersökning är för övrigt aldrig en förutsägelse om framtiden, utan en bild av nutiden.

Media visade återigen sin enorma makt, tyvärr utan att man begrep det själva. Felaktig nyhetsrapportering leder till katastrofala konsekvenser. Men det är nog inte detta de flesta tänker på när man pratar om att bekämpa fake news…

Undersökningar påverkar inte, men medias rapportering gör det. Om allt, inklusive rapportering om folkviljan. Faran är när man har rejält fel, till exempel i Brexit-fallet.

En undersökning är en metod eller en process för att få kunskap. Den består av två delar, datainsamling och analys.

Oftast görs journalistik på undersökningar, kanske i någon missriktad känsla av oberoende, genom att endast ta siffrorna ur undersökningen, och lägger på sin egen analys. Undersökningen förminskas till att vara lite statistik. Vi vet ju alla hur det är med statistik. Har man huvudet i ugnen och fötterna i frysen har man det statistiskt sett rätt skönt. Man blir dock inte mycket klokare av något alls, det är ju faktiskt inte ens sant. Bra undersökningar levererar kunskap och förståelse, inte bara siffror.

Tar en redaktion bara siffrorna, tar man ansvar för tolkningen av undersökningen (analysen). I till exempel Brexit-fallet: Undersökningarna var tillräckligt rätt. Men siffrorna feltolkades. Redaktionerna gjorde kollektivt fel analys.

Lösningen är att hålla oss undersökare ansvariga för analysen (slutsatsen) av undersökningen. Gör vi som undersökare fel ska vi ha kritik. Men vi kan bara bli kritiserade för det vi själva säger och gör.

Sen en kommentar om beslutet generellt. Opinionsundersökningar kvantifierar väljarnas åsikter. Att stolt gå ut och säga att man som redaktion inte ska ta någon hänsyn till sina väljare/läsare/prenumeranters samlade åsikter är för mig helt obegripligt.

Daniel skriver också ”I ett val finns det många krafter som försöker påverka opinionen på olika sätt, inte minst genom påverkanskampanjer och desinformation.”

Vill man bli immun mot påverkansaktioner är pålitliga opinionsundersökningar vaccinet. Annars blir lätt 100 twitterinlägg en folkstorm som redaktionen konfronterar beslutsfattare med. ”Påverkanskampanjer” som kan visa på ett brett folkligt stöd undrar jag om det kanske inte är något som är extremt viktigt att framföra även mellan valen, inte bara som en röst i valurnorna vart fjärde år.

Men som sagt, det publicistiska beslutet är Daniels. Däremot ger det honom inte rätt att sprida rena felaktigheter.

Undersökningar är ingen religion man ”tror på”. Korrekt genomförda undersökningar vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Det är för övrigt endast i diktaturer ”lösningen” är att sluta rapportera om folkviljan.

Torbjörn Sjöström, vd Novus

Axel Andén