Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag06.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Public service-tidningar vore en kapitulation

Det är inte rimligt med en statsfinansierad publicistik innan det är prövat att ta betalt för kvalificerad originaljournalistik oberoende av plattform, skriver Anders Ahlberg.

Publicerad: 13 december 2012, 09:01

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Inlägget är en fortsättning på Anders Ahlbergs inlägg som publicerades igår med rubriken ”Prenumeranten har missgynnats

Det ter sig idag som att det drastiskt uttryckt bara skulle finnas två publicistiska modeller: gratispublicistik på bredden finansierad av annonser eller statsstöd, och exklusiv, strategiskt viktig information. Det är en bestickande tidens utveckling att omvärldsanalytiker, PR, lobbying och uppdragspublicistik sedan länge lämnat journalistiken långt bakom sig i resurser och omsättning. De som har pengar är beredda att investera stora belopp för att få och få ut viktig kunskap.

Det djupt sympatiska med den prenumererade, hemburna tidningen är att den med solidaritetens och likabehandlingens förtecken demokrati på marken gör kvalificerad information och debatt lika tillgänglig för den med mindre resurser som för den med mer.

Att prenumeranten gör ett aktivt val och själv betalar är styrkan. Masseffekten, att en majoritet köper, bidrar till att en hög grad av service kan göras extremt billigt: tryck för några kronor, utbärning för några till.

Nyckeln för framtiden är att journalistik på bredden måste värderas som annan unik information, vilken kanal den än förmedlas via. I Vad har vi lärt oss skriver Anette Novak att i informationsnätverkens tid vet läsarkollektivet alltid mer än journalisten. Så har det dock alltid varit, om än tydligare nu. Morgontidningen har varit och är en folkskola, i positiv bemärkelse. Att hämta hem, välja, redigera, att sätta i sitt sammanhang och tala med experterna, att granska och ställa frågorna till makten, att vilja och att driva åsikter att göra det med ambitionen att alla ska vara med det är lika eftertraktat nu som igår.  Det skvallrar besökssiffrorna om.

Men det blir inte lätt att ta tillbaka kundernas förståelse för att den journalistiken en folkskola 2.0 – är värd ett pris för brukaren.

Mycket funderas det över hur och om man vågar göra nätläsaren till kund. Minst lika mycket innovativt krut borde läggas på att få kunden att känna sig premierad, markera att hon och han är viktigast genom publicistisk utveckling och utveckling av tjänstekedjan, fram till brevlådan vad det gäller pappret.

För att börja där och åter med en koppling till kvällstidningarna. De har, Aftonbladet främst, starkt bidragit till och lett vandringen in i eländet med gratispublicistik på nätet. Men samtidigt har bolagen med kraft utvecklat den traditionella affären i butik. Det som för tio, femton år sedan var enkla ställ längst fram i kassalinjen är nu små publicistiska stånd med huvudtidning, extratidningar på tidskrifternas bästa områden, och extraerbjudanden.

Morgontidningarna har inte kunnat göra något liknande av sin suveräna service ut till brevlådorna. Det som hänt det senaste decenniet handlar om att effektivisera distributionen, med digitala budböcker. Har marknadsfolket fått utmaningen att göra mer affär av distributionen? Har vi på allvar frågat vad prenumeranterna skulle vilja ha hjälp med den vägen? Har vi ansträngt oss för att maximera flexibiliteten hela vägen fram mot brevlådan, erbjudit tilläggsprodukter, låtit ledtiderna vara korta och köpen enkla. Det undras mig.

Det är symptomatiskt att det till för kort tid sedan inte gick att nå hela Sverige med hjälp av morgontidningsdistribution om man som vecko- och magasinsutgivare ville ha ett alternativ till Posten.  Jag har erfarenhet av detta som chefredaktör för Land Lantbruk, Medievärlden och Kyrkans Tidning.

Vad det gäller kärnan: Utveckling av publicistiken och det redaktionella arbetet i de lokala morgontidningarna har skett och sker också när det i en ny kontext handlar om att slå vakt om avgörande värden. Det finns mycket goda exempel att ta efter, som Anette Novak och Norran, Göran Carstorp och Södermanlands Nyheter, Hörlings och Nya Lidköpings-Tidningen.

Att i framtiden konkurrera med varianter på allmänna nyheter i flödet lär vara meningslöst. Som mediestrukturen ser ut kommer det att vara gratis för läsaren, finansierat via annonser i kommersiella gratismedier, via public service eller via byråer.

Specialtidningar och branschtidningar har fortsatt förmåga att ta betalt för sin publicistik. Det kan morgontidningarna ta efter. Utveckla exklusiviteten, det som kräver kompetens och kunskaper. I detta är behovet unikt i varje bygd, varje region. Det kräver dock satsningar. Förhållandevis andra kunskapsförmedlare ligger vi på besvärande låga investeringar i utvecklade kunskaper och färdigheter.

Gärna effektiviseringar, men samtidigt rejält med ökad kompetens.

Tillbaka till begynnelsen, A och O ingen medieform kan bära så mycket för demokratin livsviktig publicistik som den prenumererade morgontidningen. Gratispublicistiken som finansieras av annonser får som konsekvens ett informationsklassamhälle. Lars Nord beskrev redan 2002 i Medieskugga hur det ser ut. Dit är det i stort sett ingen som vill.

Fritidsjournalisten, den engagerade medborgaren är en strålande partner till en väl fungerande redaktion. Men inte en ersättare. Den initierade medborgaren är inte sällan den professionelle medborgaren, med betalt för eller ett uppdrag att nå ut.

Om inte det redigerande ögat gör sitt jobb blir det svårt att veta vem som står för uppgifter, var källan finns, vilket syftet är.

Det talas nu allt tydligare om public service-tidningar – som Ola Larsmo i DN:s serie om dagspressen. Det vore en kapitulation. För det första är det en principiellt avgörande skillnad mellan publicistik betald av tusentals enskilda och den som styrs av riksdagsbeslut. För det andra är det inte rimligt med en statsfinansierad publicistik med tanke på att det inte är prövat att med systematik ta betalt för kvalificerad originaljournalistik på bredden oberoende av plattform.

Prenumeranten har missgynnats  
Anders Ahlberg, konsult, tidigare chefredaktör på Kyrkans Tidning och Medievärlden.

Axel Andén

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.