Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag19.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Politiske redaktören bör vara ansvarig utgivare

Ledarskribenterna är varken klickdragare eller släpvagnar till nyhetsjournalisternas artiklar, skriver Bengt Olof Dike i en kommentar till utnämningarna av Alice Teodorescu och Maria Haldesten.

Publicerad: 16 Februari 2015, 07:28

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Nej, tidningarnas ledarskribenters huvudroll är varken klickdragarens eller släpvagnens i den offentliga debatten. Den är att förvalta, förtydliga och förmedla tidningens ideologiska och politiska arv, tradition och hållning och skapa debatt och engagemang i samhällsfrågor, levandegöra demokratins väsen och naturligtvis också initiera agendan för olika diskussioner. Om den tillträdande chefen för Göteborgs-Postens ledarredaktion, Alice Teodorescu vars utnämning vållat känslostormar på sina håll – förmår personifiera detta, bör alla vara nöjda.

På sitt lågmälda men sakligt effektiva sätt pekar en tidigare GP-chef och senare pressombudsman, Per-Arne Jigenius, på ett minst lika intressant åsiktsbyte (Medievärlden 12/2) för en av GP:s mot Teodorescus utnämning protesterande ledarskribenter som alls inte har ifrågasatts, samtidigt som universitetslektorn vid Malmö högskola, Michael Krona, i Journalisten (11/2) utgjuter sig över att ledarskribenter blivit, som han påstår klickdragare. De skall ju, bevars, endast kommentera händelser, som nyhetskollegerna rapporter om.

Inläggen aktualiserar osökt också frågan om den politiska redaktionens roll och vilken ställning i tidningsledningen som den politiske chefredaktören skall ha. Det bör då, anser jag, vara självklart att vederbörande också skall vara ansvarig utgivare. Den politiske chefredaktören har ju ytterst huvud- och det samhälleliga/politiska helhetsansvaret för att opinionsinnehållet präglas av det som stipuleras i stiftelseurkunder, ägardirektiv eller vad det är som gäller vad avser tidningens ideologiska och politiska hållning. Att då hålla den politiske chefredaktören helt borta från den yttersta ansvarsrollen och i stället lägga den på allmänna redaktionens chef, är inte logiskt. Det insåg redan för drygt ett par decennier sedan klokt nog Aftonbladets dåvarande chefredaktör, Rolf Alsing, som vid ett samtal vi hade om den då alltmer uppdykande dubbleringen av chefredaktörer till namnet slog fast att det är den politiske chefredaktören som skall vara ansvarig utgivare. Som situationen nu är på många tidningar är ju han eller hon bara chefredaktör på visitkortet med vetskapen att ansvarige utgivaren när som helst har makt och myndighet att stoppa eller kräva ändring i politiska redaktionens artiklar.

Samtidigt måste naturligtvis ledarskribenters medverkan på annan plats i tidningen vara självklar, vad gäller exempelvis kulturfrågor, reportage eller nyhetstips, som de får.
Att inte utnyttja deras kunskap, kompetens och förmåga att överblicka samhällsutvecklingen vore ju ett resursslöseri. Att reducera dem till enbart efterkommentatorer av texter, som nyhetskollegerna producerar, vilket universitetslektor Michael Krona i Malmö vill, blottar också en felaktig syn på medarbetare, som dagligen har att hävda sin huvudmans politiska och publicistiska linje. Uppenbarligen tror Krona, som kallar Alice Teodorescu för ultrakonservativ, att ledarskribenter per definition är subjektiva i riktning höger men glömmer då att cirka tre fjärdedelar av den samlade journalistkåren har sina sympatier till vänster om mitten och i vilken Vänsterpartiet kan glädja sig åt att ha stöd av uppemot tjugofem (25) procent. Allt enligt de återkommande undersökningarna från Göteborgs universitet om kårens politiska preferenser.

När många tidningsledningar för ett antal år sedan tog ifrån den politiska redaktionen ansvaret för debattmaterialet det blir så fel, om den skall ha hand om det, som en debattredaktör i Gota Media efter nyordningen sa till mig en gång var det förhastat. Vad talar för att en från ledarredaktionen fristående medarbetare med sin politiska åsikt är mer objektiv än ledarskribenterna?  Det blev för några år sedan också en trend att flytta ledarsidan (orna) långt bakåt i tidningen. Även kultursidorna rönte samma öde. Dumt och olyckligt!! Dessutom obegripligt. Vad har de tidningar långt ifrån alla, som väl är vunnit på att förvisa opinionsmaterialet till köksdörren? Det är ju detta som utgör tidningen ansikte. De som skriver texterna har att tolka och förmedla tidningens själ, den som sitter i väggarna, vilket det ibland brukar sägas. Ledarskribenterna är, Michael Krona, varken klickdragare eller släpvagnar till nyhetsjournalisternas artiklar. Deras uppgift är i stället att forma tidningens linje, att starta debatter, påverka politiker och den allmänna opinionen och vid behov ta olika initiativ i bred bemärkelse. Inte minst därför är det väsentligt att deras chef är utgivare och har huvudansvaret för tidningen.

I den uppblossande mediala stormen kring Teodorescus utnämning vid GP,  har det märkligt nog varit helt tyst om det som Per-Arne Jigenius underfundigt påmint om i Medievärlden: att den kanske främsta kritikern av utnämningen, Maria Haldesten, nu blir politisk redaktör vid centerpartistiska Hallands Nyheter.

Hade Haldesten månne för bråttom med att kasta sten från glashuset?

Liberal etikett?

Maria Haldesten lämnar GP:s ledarsida

GP blir konservativ
Bengt Olof Dike, publicist och samhällsdebattör. Tidigare politisk redaktör vid HD och NT

Axel Andén

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.