Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Per Hultengård: Trams om passbilder

Publicerad: 8 juni 2009, 08:03

Hängslen och livrem - och rullgardinen nere till varje pris. Det är en beklämmande läsning. Så skriver TU:s juridiska expert Per Hultengård om det förslag som den så kallade e-offentlighetskommittén lagt fram för en tid sedan.


DEL 1:
Det här är en bild på Fredrik Reinfeldt.
Jag kan garantera att Medievärldens ansvarige utgivare Anders Ahlberg inte ägnat en tanke åt huruvida denna harmlösa bild av Fredrik Reinfeldt kan publiceras utan att statsministern eller någon honom närstående lider men.
Men i myndighets-Sverige håller man på med sådana tramsigheter. För ett antal år sedan infördes sekretess för bilder i pass- och körkortsregistren med ett s k omvänt skaderekvisit. Det betyder att pass- och körkortsbilder inte får lämnas ut annat än om det kan bevisas att den som är på bilden eller någon närstående inte lider men.

För att ställa saken på sin spets har Aftonbladets rättsreporter Anders Johansson begärt att få en kopia av statsministerns passbild. I första omgången blev det nej hos både rikspolisstyrelsen (RPS) och kammarrätten. När han i en andra vända preciserade sin begäran till att fotografiet skulle användas för att illustrera en artikel om att Fredrik Reinfeldt kan tänka sig att ställa upp som statsminister nästkommande mandatperiod, blev det återigen nej från RPS – medan kammarrätten faktiskt kom fram till att risken för att statsministern eller någon honom närstående skall lida men nog inte föreligger.

Detta illustrerar hur galet det blev med pass- och körkortssekretessen. Aftonbladet har förmodligen tusentals bilder på Fredrik Reinfeldt som i och för sig skulle kunna användas. Att just statsministerns passbild då skall göras till föremål för ingående myndighets- och domstolsöverväganden kring den tilltänkta användningen är direkt löjeväckande.
Principiellt är det dessutom en tvivelaktig ordning att en journalist och en tidning i förhand skall behöva precisera i vilket sammanhang en tilltänkt publicering av bilden skall komma att ske. Mycket närmare en regelrätt förhandsgranskning går det knappast att komma.

DEL 2
Finns det ett samhälleligt intresse av öppenhet för ansökningar till tjänster som högre myndighetschefer?
Absolut inte, tycker i varje fall finansdepartementets utredare som lade fram sitt sekretessförslag för en tid sedan. Här hänvisas till personlig integritet och till att potentiella sökanden inte vågar ansöka p g a offentligheten.

Och så försöker man styrka detta med en enkät som man låtit göra bland 400 högre myndighetschefer (!). Som man ropar får man svar. Men faktum är att  endast elva procent av dem som tidigare sökt anställning som myndighetschef tycker att offentligheten vid ansökan påverkat deras trovärdighet som chef i den pågående anställningen.

Ändå skall sekretess införas – och det rejält! I likhet med passbilderna skall det vara omvänt skaderekvisit, d v s sekretess så länge det inte kan visas att den som ansöker inte lider men (utredaren upplyser dock generöst om att det är ”inte nödvändigt att gå så långt som till att använda absolut sekretess”). Men inte nog med det, sekretessen skall vara kvalificerad, så att inte heller meddelarfrihet skall gälla.
Varför det? Tidigare utnämndes de här tjänsterna av regeringen. Det var utmärkt att man ändrade till att de skall utlysas.

Desto mer ologiskt framstår det då att täppa till det som öppnats.
Och varför skall inte medborgarna ha insyn i och kunna diskutera vem eller vilka som är bäst lämpade för viktiga tjänster som myndighetschefer?

DEL 3
Mystiken och konspirationsteorierna kring vad som döljs bakom sekretessen på de s k tsunamibanden består.

För att ytterligare spä på den effekten har en utredning – som paradoxalt nog antagit namnet ”e-offentlighetskommittén” – kommit med ett radikalt förslag. När det gäller säkerhetskopior hos myndigheter – vilket just tsunamibanden är – ändrar man helt enkelt grundlagen en gång för alla och skriver in att de helt skall undantas från offentlighetsprincipen och begreppet allmän handling.
Effekterna blir långtgående. Kommittén konstaterar själv att det i fråga om tsunamibanden blir ”fullt möjligt för myndigheten att formlöst rensa i materialet”.

Förslaget om att helt undanta säkerhetskopior från offentlighetsprincipen bottnar i en bedömning att dessa nog ändå är en allmän handling – och därför måste de undantas.
Men i fråga om tsunamibanden är resonemanget tvärtom. Här kommer man med ett krystat resonemang fram till att just dessa säkerhetskopior inte är en allmän handling.

Följaktligen borde det då vara helt onödigt med den sekretessbestämmelse för tsunamibanden som infördes för några år sedan, om de nu ändå inte är en allmän handling. Men den sekretessbestämmelsen vågar man ändå inte ta bort förrän grundlagsändringen om att generellt undanta säkerhetskopior trätt i kraft. För tänk om det ändå skulle visa sig att tsunamibanden är en allmän handling??

Så där håller man på. Hängslen och livrem – och rullgardinen nere till varje pris. Det är en beklämmande
läsning.

Per Hultengård

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.