Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag26.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Om Nyheter 24 är fel, varför gör vi inte rätt?

Nyheter24 är de störiga ungarna längst bak i branschbussen som de andra gärna pekar finger åt. Men vad säger sajtens framgångar om resten av branschen och det vi gör? skriver Gustav Gatu.

Publicerad: 21 December 2015, 12:03

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Nyheter 24

Nyheter 24 har sedan starten 2008 varit en fin tillgång för andra svenska journalister: Flera av oss har inspirerats av deras uppfinnelserikedom och hängivenhet. Några har fått chansen att friskt rekrytera talanger därifrån, sådana som de gamla journalistskolorna sällan lyckas locka eller odla. Men allra mest har vi ju i alla lägen kunnat peka finger åt de störiga ungarna längst bak i branschbussen. De som nästan alltid är värre än oss andra.

I förra veckan skrev Björn Häger en raljerande krönika i tidningen Journalisten om Nyheter 24, utan att nämna sajten vid namn. Och jo, du kan nog gissa vad som hände sedan. Flera kollegor applåderade glatt. I artikelkommentarerna passade någon på att ondgöra sig över att artisten Zara Larsson uppmärksammas så mycket, liksom [udda] former av feminism – alltså inte jämställdhet, utan mer de där som färgar armhålorna blå, gör menstavlor etc.

Men hur mycket skiljer sig Nyheter 24 från övriga medier egentligen?

Språket förändras ofta i unga nyhetsmedier och sällan till lärde mäns glada tillrop. Att Nyheter 24 har ett annat tilltal än alla redaktioner som riktar sig till rutinerade nyhetskonsumenter kan jag tycka är befriande. I bästa fall gynnar det demokratin att folk som inte känner igen sig i TT-svenska kan läsa nyheter utan någon annan agenda än att tjäna pengar på annonser.

Native advertising, ”inomflödesannonsering” för er som ratar anglicismer, är ett av många försök att rädda öar av oberoende, vinstdriven journalistik i ett växande hav av agendastyrd, intressedriven kommunikation. Det är digital reklam som inte lägger sig ovanpå det du försöker läsa, som i bästa fall är mer intressant än slitna slogans och som du kan spara och tipsa andra om. Men eftersom formatet fortfarande utvecklas är det lätt att göra fel och ännu lättare att skrika ”FEL!” För slappa mediekritiker verkar det kvitta om det står ?annons? någonstans i delningen, som hos Dagens Nyheter och Nyheter 24, eller inte, som hos Dagens Industri, Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

Fokuseringen på Sverigedemokraterna är toppen för att nå trafik- och räckviddsmål. Det ökade stödet för SD och nationalismen som polariserar internet och gör att de flesta har en stark åsikt att manifestera: för eller emot. Men Nyheter 24:s mångåriga fokus på antirasism och sexuell självbestämmanderätt är inte det enda sättet att få sidvisningar. Det går minst lika bra med helt andra ställningstaganden i brännande frågor, vilket etablerade opinionssidor visat på sistone. Björn Häger väljer hursomhelst att fokusera på Nyheter 24.

Arbetsgivarna, grundarna till Nyheter 24 verkar vara fascinerande personer som får saker gjorda, men de som tänker att en gammal spelbolagshaj ska vara bäst i klassen som redaktionell arbetsgivare blir förstås besvikna på Douglas Roos. Att de som bestämmer på Public Service, Bonnier, Schibsted och andra fina institutioner fått delar av journalistkåren att känna sig som daglönare, eller att några av dem möjligtvis anlitat produktionsbolag med än sämre villkor, det har vi också kritiserat. Men kanske inte riktigt med samma intensitet. De är ju Branschen: våra arbetsgivare, kollegor och vänner som bara gör som alla andra i ett mycket pressat läge.

Det är svårare att kritisera Jan Helin än Nyheter 24, som utmärkta podden Atladottir och Bjurwald konstaterade redan innan Björn Hägers krönika publicerades. För den här krönikan handlar ju inte om honom. Han serverade bara flera tacksamma exempel när han ondgjorde sig över mallade rubriker, bisarra nyheter, dålig källkritik, självtester, överdrifter, tillspetsningar samt debattinlägg om skitfrågor, sex, feminism eller invandring. Allt det där finns ju hos andra också, och sedan mycket längre tid tillbaka dessutom. Men Nyheter 24 har allt och är ofta mycket trashigare.

Så varför titta bortom värstingen om vi alla kan enas i att peka finger åt samma håll?

Tja, kanske för att bli klokare och bättre.

Låt oss anta att Nyheter 24 inte är något mer än förledande av ungdom medelst klickjakt. Låt oss utgå från att rubriker som 7 saker som dyker upp i den nya budgeten så påverkas du omöjligen kan ge ovana nyhetsläsare bättre samhällskoll. Hur lockar vi då de 1,8 miljoner unika webbläsare som besökte Nyheter 24 den händelserika vecka 47 till nyhetssajter som Publicistklubbens ordförande slipper sätta föraktfulla citationstecken runt?

Jag vill inte försvara Nyheter 24:s många pressetiska övertramp, dåliga anställningsvillkor eller tveksamma inställning till upphovsrätt, verkligen inte. Men när sajten är en skrattspegel av så mycket dåligt i nyhetsmedia undrar jag varför vi inte kan se oss själva i den. Och så blir jag ändå nyfiken på hur redaktionen kan locka och engagera så många med sin journalistik och få och forma så många bra kollegor. Varför fick exempelvis Irena Pozar, Matilda Andersson, Aaron Israelsson och Ehsan Fadakar sina genombrott just där? Finns det kanske ändå något som Nyheter 24 gör rätt? Och vad säger sajtens framgångar om resten av branschen och det vi gör?

Gustav Gatu är nätjournalist på Sydsvenskan.

Axel Andén

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Nyheter 24

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.