Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag20.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Olof Kleberg: Aftonbladet och Jyllands-Posten satte intresset före omdömet

Publicerad: 3 September 2009, 04:06

Aftonbladets publicering av en artikel om organstölder i Israel är inget lagbrott, men väl ett pressetiskt klavertramp. Det skriver publicisten Olof Kleberg och drar paralleller till Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer.


Ämnen i artikeln:

Aftonbladet

När Aftonbladet publicerar en debattartikel om organstölder i Israel är det inget lagbrott. Men ett pressetiskt klavertramp. Ansvarige utgivaren Jan Helin försvarar sig med att avsikten var att ”ställa ett antal frågor om illegal organtrafficking”.

Samma sak var det när danska Jyllands-Posten år 2005 publicerade tolv karikatyrer av profeten Muhammed. Kulturredaktören Fleming Rose sade att han ”ville väcka debatt om pressfriheten”.

Visst, ställa frågor och väcka debatt är en av den fria pressens grunduppgifter. Men den uppgiften ska alltid vägas mot etik och ansvar.

Ryktesspridning, som i Aftonbladets fall, eller provokation, som i Jyllandspostens, är inte nog för en ansvarig publicering. Det är sådant som skiljer god journalistik från sensationsmakeri.

Artikelförfattaren i Aftonbladet, Donald Boström, presenterade ett hopkok av tre företeelser: illegal handel med mänskliga organ från Israel, som avslöjats i USA; brist på organ i Israel; övertygelse hos palestinska familjer att deras dödade söner plundrats på organ.

Vart och ett av dessa påståenden är riktigt. Men de hänger inte ihop. Tillsammans blev de ett mischmasch av antydningar.

Donald Boström erkände också i TV:s Debatt (27/8) att skandalen med organhandeln i USA äntligen gav honom chansen att berätta om palestiniernas övertygelse om organstölder.

Jyllands-Posten försvarade karikatyrpubliceringen med att alla måste tåla spott och spe i ett öppet samhälle – men den antiislamska udden var för tydlig för att kunna döljas. Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg säger sig stå upp för ”hotade värden som borde engagera alla bekännande demokrater”. Men den antiisraeliska ambitionen är så tydlig att redaktionens kritiska granskning av en svag artikel uteblev.

Tryckfrihet utan statskontroll är nödvändig i ett öppet samhälle. Det vill Israels regering inte inse. Men tryckfriheten är aldrig oinskränkt.

Det är lätt att urskilja två typer av begränsningar. Den ena är repressiv. Självklar i alla diktaturer. Men också i många halvdemokratiska länder finns det lagar som ger straff för kritik mot statsledningen, gummiparagrafer som t ex det europeiska samarbetsorganet OSSE:s medieombudsman ständigt bekämpar.

Den andra begränsningen är den etiska. Särskilt i länder med lång, stabil erfarenhet av fri press, som Sverige eller USA, har etablerade etikregler växt fram. Det är den ansvarige utgivare på varje tidning, varje eterkanal, inte staterna, som sätter upp gränser för vad som bör publiceras.

New York Times slitstarka devis ”All the news that´s fit to print” är uttryck för den hållningen. Man trycker inte allt utan det som är värt att trycka. Etik kräver omdöme och ansvar, inte politiskt väderkorn.

Jyllands-Postens rätt att smäda gillades mest av islamismens kritiker. Aftonbladets rätt att sprida rykten försvaras nu ihärdigast av Israels hårdaste kritiker.

I båda fallen är det tidningarnas rätt att publicera. Men i båda fallen borde de inte ha gjort det, om de tänkt igenom sitt ansvar för god journalistik. Intresset får inte löpa iväg från omdömet.

Olof Kleberg, tidigare chefredaktör på Västerbottens-Kuriren.

Artikeln publicerades i VK den 31 augusti.

Axel Andén

axel.anden@almatalent.se

Ämnen i artikeln:

Aftonbladet

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.