Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Novak: Vi måste prata om hur vi själva agerar

Publicerad: 28 Augusti 2012, 11:01

Norrans förra chefredaktör Anette Novak om vikten av att rädda mediebranschens rykte.


Ämnen i artikeln:

Anette Novak

Det saknas inte utmaningar i vår bransch, som kämpar med allt från att finna en identitet till långsiktig lönsamhet. Trots det skulle jag vilja hävda att den största av de alla är att rädda vår viktigaste tillgång: trovärdigheten.

Att patienten är illa däran, det visar inte minst Sören Holmberg och Lennart Weibulls statistik över vikande förtroende för medier och journalister.

Samma trend märks i den senaste rapporten från Pew Research Center, ett ständigt nedåtgående sedan 2002. Nu backar även USA:s största tidning, New York Times (minus nio poäng sedan senaste mätningen 2010), och aktade Wall Street Journal (ner fyra poäng).

Diagnosen är glasklar. Våra läsare, användare och affärskunder litar allt mindre på oss. Orsakerna är givetvis många och analysen komplex, men i en tid då alla har möjlighet att söka förstahandskällor och publicera dem ökar naturligtvis insikterna om metodik och publicistik. Och då ökar även kapaciteten till mediekritik. Kort sagt: våra läsare ser igenom när vi fallerar.

Sjukdomsinsikten är emellertid låg för att inte säga obefintlig.

De senaste veckorna har många nyhetsorganisationer med frustande iver kastat sig över uppföljningar på Dagens Nyheters avslöjanden om den offentliga sektorns representationshantering. Viktiga och nödvändiga granskningar som inte bör avfärdas med ett föraktfullt kvittojournalistik.

Men om vi tar oss rätten att kritisera andra, borde vi inte först städa upp framför egen dörr?

Frågan blev tydlig för mig när jag ledde en workshop på temat källkritik och etik med 60-talet mediechefer i Vietnam i förra veckan. Gruppdiskussionerna kom bland annat att beröra frågan om inkonsekvent handlande och dess effekt på trovärdigheten.

Om vi journalister kritiserar en regim för korruption men samtidigt betalar poliskällor blir vi då inte en del av det korrupta systemet? Hur ska den lågavlönade polisen förstå skillnaden på att få pengar från reportrar och från anhöriga som vill smyga ut en brottsling i förtid?

Överför vi detta resonemang till den senaste tidens skandaler på hemmaplan blir frågan: Kan vi verkligen kritisera maktens fester om vi samtidigt deltar i dem? Trots att flera mediepersonligheter stått på inbjudningslistorna till de kritiserade tillställningarna har de inte tvingats ut på banan för att försvara sitt handlande. Och det har inte triggat en livlig intern debatt om yrkesetiken.

En annan aspekt är relationerna mellan reportrar och politiker. Nätverkande med källor har alltid tillhört arbetsverktygen. Men vad händer när journalisterna i publika, digitala kanaler närmast framstår som privata vänner till den maktelit de är satta att granska?

Det är hög tid för ett reningsbad. Det kommer, för vissa individer, att innebära en mer asketisk livsstil och förlorade privilegier. Men om vi ska lyckas få de dalande trovärdighetskurvorna att plana ut, eller rentav vända, måste vi ta dessa frågor på allvar. Nu.

Hur många medieföretag har idag uppförandekoder? Och i de fall där dessa regelverk finns, känner personalen till dem? Finns en levande diskussion på arbetsplatserna om hur reglerna ska tolkas? Om vad som händer om någon bryter mot dem?

Ett tydligt regelverk på varje medieföretag skapar trygghet bland medarbetarna. Det kräver också att medarbetare som trampar snett uppmärksammas oavsett på vilken avdelning eller nivå de arbetar. Det är så vi lär av misstagen.

Tyvärr finns inget snabbvaccin. Det krävs konsekvent handlande så att allt och alla som agerar i varumärkets namn gör det i samklang med företagets vision och redaktionella linje.

Medicinen är besk: Långsiktigt, hårt arbete för att skapa interna strukturer, metodik kring hur vi hanterar personliga relationer och agendor, publicering av transparensinformation men framförallt processer som stöttar en levande diskussionen om de centrala etikfrågorna.

Att bygga förtroende är ett maratonlopp.
Men det är hög tid att vi ger oss iväg.

Om vi ska förhindra att förtroendet eroderas ytterligare.
Om vi ska behålla våra läsares och våra kunders förtroende.
Om vi ska överleva.

Denna text har tidigare publicerats i en längre, engelskspråkig version på bloggen inovak.tumblr.com

Anette Novak

Transparens

Jag har under min tid som Norrans chefredaktör deltagit i flera Västerbottensbufféer på Grand hotel. Jag bedömde mitt deltagande på de så kallade Västerbottensveckorna nödvändigt för att nätverka och nå beslutsfattare när det gäller frågor kring regional utveckling.

Jag borde självfallet ha insisterat på att Norran skulle betala. Jag beklagar att jag missade att göra det.

Än i dag vet jag inte hur de årligt återkommande tillställningarna finansieras, om det är skattemedel eller privat sponsring eller en kombination.

Ämnen i artikeln:

Anette Novak

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.