Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag03.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

NK om Obol-affären: Bara liten del gick till FI

Publicerad: 12 April 2007, 12:29

Norrbottens-Kurirens redaktionschef Mats Ehnbom skriver i ett svar till Mediernas reporter Martin Wicklin att bara en tiondel av tidningens researchmaterial skickades till Finansinspektionen. Han ifrågasätter hur radioprogrammet redigerades och menar att P1 riskerar sin trovärdighet.


Det är svårt att ta Martin Wicklins svar på mitt debattinlägg på allvar när han anger ”utrymmesskäl” som anledning till varför Norrbottens-Kuriren inte fick bemöta de ogrundade och felaktiga påståendena i inslaget. Om utrymmet är begränsat ska väl inte allt som talar emot reporterns egen personliga uppfattning klippas bort? Kanske borde den ansvarige utgivaren för Medierna svarat på min kritik i stället. Jag hoppas verkligen att han har bättre kunskaper om etik och samtidigt bemötande än sin reporter. Jag delar nämligen Martin Wicklins åsikt att ansvaret för dålig journalistik faller på chefen.

Wicklin påstår sig i svaret på mitt debattinlägg veta mer om vårt Guldspadebelönade grävprojekt än vad vi själva gör. De slutsatserna har han dragit genom att begära ut handlingar från Finansinspektionen.

Wicklin fortsätter att felaktigt och utan grund påstå att vi ”tipsat” och ”samarbetat” med Finansinspektionen. Wicklin hävdar vidare att vi skickat in en ”stor del” av vår research till Finansinspektionen. Han påstod samma sak när han intervjuade mig och jag svarade då samma sak som nu: det material som Finansinspektionen tagit del av är en väldigt liten del av vår totala research. Det svaret klipptes också bort från inslaget. Förmodligen för att svaret talade emot reporterns egna grundlösa påstående.

Som Martin Wicklin skriver har vi publicerat ett 70-tal artiklar om Obol. Bara en bråkdel, uppskattningsvis en tiondel, har handlat om Finansinspektionen och tillståndsfrågan. Vi har skrivit om lurade försäkringsmäklare, blåsta kunder, idrottsledare som erbjudits pengar under bordet, företagsledare som erbjudits skatteflykt och så vidare och så vidare. Allt detta journalistiska arbete har Martin Wicklin ingen som helst insyn i. Ändå påstår han att vi skickat över hela vår research.

När det gäller genomslaget av vårt journalistiska arbete har jag aldrig hymlat. Jag har aldrig påstått någonting annat än att Finansinspektionen självklart haft stor nytta av vår research. Jag skulle till och med vilja påstå att den varit ovärderlig för myndigheten. Det är en konsekvens av vår journalistik – självklart inte syftet.

Martin Wicklins problem är att han påstår att det faktum att Finansinspektionen dragit nytta av vår journalistik är detsamma som att vi ingått ett etiskt tveksamt samarbete med myndigheten. Han försöker styrka det med att plocka formuleringar från vår korrespondens med Finansinspektionen. Det tricket fungerar inte. Att knyta bra kontakter med myndigheter ingår i varje reporters redskapsbod. I vårt fall skedde kontaktskapandet via mejl och blev extra tydligt.

Martin Wicklin gör sig också lustig över att tonen mellan Norrbottens-Kuriren och Finansinspektionen var ”kärvänlig och avslappnad”. Skulle det på något sätt vara etiskt klandervärt?

Något samarbete mellan Norrbottens-Kuriren och Finansinspektionen har aldrig existerat. Som jag skrev i mitt förra inlägg har vi vänt oss till Finansinspektionen för att få svar på frågor som bara Finansinspektionen kan svara på. För att kunna besvara våra frågor har Fi mottagit ett skriftligt faktaunderlag.

Vad gäller sekretessfrågan är det självklart för oss att så långt det är möjligt skydda vårt material. Till skillnad från Martin Wicklin är vi fullt medvetna om att det är myndigheterna som bedömer om en uppgift omfattas av sekretesslagen eller inte. Att vem som helst hade kunnat begära ut handlingen var naturligtvis en risk vi tog i beaktande. Vi var inte speciellt oroliga – eftersom det bara var en liten del av all vår research. Vi kan konstatera att vi gjorde rätt bedömning, eftersom vi var först med avslöjandet.

Tvärt emot vad Martin Wicklin påstår skulle jag hävda att kön av journalister som vänder sig till myndigheter för att få sina hypoteser prövade är mycket lång, inte minst när det handlar om komplicerade och omfattande granskningar som till slut kräver någon form av bedömning av sakkunniga. Det viktiga är att våra kontakter med myndigheter inte innebär att vi som medier kompromissar med slutresultatet – det vi publicerar. Det hade till exempel inte varit acceptabelt att på något sätt lova Finansinspektionen en journalistisk gräddfil eller någon slags immunitet mot dålig publicitet. Några sådana överenskommelser träffar vi aldrig. Jag kan utan att tveka fullständigt garantera att det material vi skickat över till Finansinspektionen inte på något sätt begränsat vår journalistiska gärning.

Wicklin fortsätter att göra sitt bästa för att ta heder och ära av Norrbottens-Kurirens två reportrar. Nu påstår han att de inte behärskar offentlighetsprincipen. Hans underlag för denna mycket allvarliga anklagelse kommer från en anonym handläggare på Finansinspektionen. Tala om journalistiskt lågvattenmärke.

Norrbottens-Kurirens redaktion har satsat stora resurser på undersökande journalistik de senaste fem åren. Satsningen har bland annat resulterat i Stora journalistpriset 2004 och Guldspaden 2007. Under 2006 publicerade vi som exempel ett 10-tal stora undersökande artikelserier av hög kvalitet. Martin Wicklins försök att nedvärdera mina medarbetares färdigheter och kompetens är så illa underbyggt att det faller fullständigt platt till marken.

Avslutningsvis är det tragiskt att utgivaren av ett program som granskar medier i P1 inte har omdömet att tillämpa enkla journalistiska principer och därigenom skydda sin trovärdighet. Alla som bevittnade debatten på grävseminariet i Örebro kunde se hur svårt P1-programmet Kaliber hade att acceptera att en liten landsortstidning kunde komma före ett rikssänt radioprogram när det gäller ett så stort avslöjande som Obol. De argument som Kaliber använde emot oss är exakt samma som före detta Kaliber-medarbetaren Martin Wicklin driver i P1-programmet Medierna. Men det kanske är en slump ?

Mot bakgrund av det ovanstående ska naturligtvis P1 akta sig för att gå sina egna ärenden. Om redaktionen ändå anser att jobbet ska göras ska naturligtvis inte en före detta Kaliber-medarbetare utföra granskningen. Det måste väl finnas någon på Mediernas redaktion som inte jobbat på Kaliber?

I slutändan fick reportern själv bära hundhuvudet för en journalistik som helt enkelt inte håller den etiska kvalitet som Medierna i P1 själva är satta att granska.

Mats Ehnbom
Redaktionschef
Norrbottens-Kuriren

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.