Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag02.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Namnpublicera pojkar men inte politiker?

Fem publiceringsbeslut de senaste veckorna får mig att undra om vi är på väg mot mer populistiska namnpubliceringsprinciper.

Publicerad: 24 Maj 2010, 07:58

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Onsdag 12 maj publicerade Aftonbladet namnet på den 16-årige pojke som sprang upp på scenen när Lars Vilks höll ett föredrag på Uppsala Universitet. Aftonbladet hade intervjuat pojkens föräldrar om det inträffade, men alldeles oavsett vinkeln på artikeln är det troligt att namnpubliceringen kommer att få konsekvenser för pojken. Namnpubliceringar av omyndiga i sådana här sammanhang är ovanligt och här skedde det utan förklaring från tidningen.

När Expressen förra veckan publicerade namn och bild på de bröder, 19 och 21 år gamla, som gripits misstänkta för angreppet på Lars Vilks hus skedde det däremot med buller och bång. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson förklarade att bröderna utgjorde ett hot mot yttrandefriheten i Sverige, och  att det därför var relevant att publicera namn och bild.

Det är förvisso så att den som attackerar en offentlig person får räkna med att själv bli offentlig genom handlingen eftersom allmänintresset automatiskt blir stort. Den som attackerar exempelvis en statsminister kan inte räkna med att bli anonymiserad i medierna. Hot mot yttrandefriheten är också, som Thomas Mattsson argumenterar för, en angelägenhet för oss alla. Men även med det i beaktande är Expressens, och framför allt Aftonbladets, namnpubliceringar tveksamma.

Varför behöver vi namn och bild? Är det för att vi ska kunna känna igen dem när de smyger runt våra hus på nätterna eller slinker in på våra föreläsningar på grund av saker vi skrivit? Eller för att vi bättre ska förstå det som inträffat? Då behövs inga namn eller bilder, då räcker det att få veta bakgrund och motiv samt om de representerar någon grupp eller något intresse. Jag har desto lättare att förstå vad dessa namnpubliceringar kan innebära för de utpekade.

Jag kan inte låta bli att undra om dessa publiceringsbeslut, och de tidiga namnpubliceringarna av den misstänkta trippelmördaren i Härnösand förrförra veckan, blev lättare på grund av det massiva utpekandet i olika nätforum? En fråga som aktualiserats av Martin Kreuger och Jimmie Näslund i Medievärlden förra veckan.

Däremot namnpublicerade inte riksmedierna den centerpartistiske riksdagskandidat som anser att judar ligger bakom Förintelsen och attackerna 11 september. Många väntade också länge med att publicera namn på den socialdemokratiska politiker som misstänkts för medhjälp till ett hedersrelaterat människorov. Dessa personer är folkvalda och valbara och därför finns det ett större behov av just namnpublicering. Vi behöver veta vilka de är för att kunna ta ställning när vi ska rösta.

Att namnpublicera omyndiga pojkar men inte politiker, är det början på en ny mer populistisk pressetik? Jag hoppas att så inte är fallet.

HD:s chefredaktör Lars Johansson har också skrivit om förra veckans namnpubliceringar.

Axel Andén

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.