Nämnden klandrar Falu Kuriren

Falu Kuriren bröt mot god publicistisk  sed genom att i en artikel i oktober i fjol ha berättat om hur en kvinnlig hundägare skrämde de närboende. FK återgav en namngiven hyresgästs klagomål och refererade en tidigare insändare om samma osämja. En bild visade några av de varningstexter som hundägaren satt upp.

Hundägaren gjorde anmälan. Hon kände sig utpekad och smutskastad. Hon hade begärt bemötande i tidningen men inte fått det. Tidningen invände att en reporter sökt henne men dels öppnade hon inte dörren, dels har hon hemligt telefonnummer.

Att tidningen inte genast publicerade hennes genmäle i FK utan i en annan edition av Dalarnas Tidningar är inte tillräckligt varför tidningen  bör klandras, anser PO. Nämnden instämmer.

Norrköpings Tidningar bröt mot god publicistisk sed  genom att i januari i år berätta om en intagen på en namngiven kriminalvårdsanstalt som ansökt om bidrag till vinterkläder men fått avslag av både anstalt och länsrätt. Tidningen återgav bland annat detaljer om mannen och hans ekonomiska förhållanden, vilket brott han begått och längden på straffet.

Mannen anmälde artikeln. Han kände sig utpekad och kränkt. Det allvarligaste övertrampet var att tidningen berättat om att han hade en döende son. Vidare var det onödigt och mot kutymen på fängelset att berätta vad han var dömd för.

Enligt PO orsakade uppgifterna om mannens familjesituation honom oförsvarlig publicitetsskada. Nämnden instämmer.

Aftonbladet skrev i december i fjol om en riksdagsman under rubriken ”Han drog av 123 240 för sudoku och mer finstilt ”? batterier och cykellås”. Riksdagsmannen intervjuades om det avslag som han fått på sina avdrag. I sin anmälan hävdade han att artikeln var djupt osannfärdig och missvisande. Tidningen ville framställa honom som girig, ohederlig och oredlig. Han hade kontaktat tidningen, påpekat felaktigheter och  fått rättelse, som han ansåg var för liten och felplacerad. PO påpekar att rubriken saknar täckning i texten och anser att  det finns en likgiltighet för fakta i artikeln och att rättelsen inte står i proportion till den.

Nämnden däremot ser i en sammantagen bedömning ingen anledning
att klandra Aftonbladet.

Två ledamöter var skiljaktiga med hänvisning till  till  rubriken ”som var mycket dominerande” och ”gravt missvisande”. Den anspråkslösa rättelsen uppvägde inte detta.

mvredaktion