Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag18.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Mot slutet vann snabbt över rätt

Publicerad: 12 Juni 2003, 06:50

Förberedelserna var goda, men i krigets slutskede abdikerade medierna. Snabbheten blev viktigare än källkritiken. - Journalisterna glömde en av sina viktigaste uppgifter - att sortera, säger Jesper Strömbäck på Demokratiinstitutet.


Jesper Strömbäck och hans kollega Lars Nord har nyligen påbörjat en granskning av hur svenska tidningar och tv skötte bevakningen av Irakkriget. I september kommer de första resultaten att presenteras av studien, som beställts av Krisberedskapsmyndigheten. De kommer bland annat att granska hur medierna förhöll sig till sina källor
– Källkritiken försämrades när Irak föll samman. När det inte längre fanns två stridande parter blev medierna mer okritiska till de amerikanska uppgifterna, säger Jesper Strömbäck.
Han välkomnar att många medier – kanske för första gången – var öppet självkritiska. Expressen publicerade ofta en ruta där man uppmanade läsarna att läsa, lyssna och titta – kritiskt. Även andra medier påminde om propagandakriget som journalisterna utsätts för och är en del av.
– Vid en ny konflikt hoppas jag att vi kommer att se mer av den självdistansen. Jag tror att varningsrutorna bidrar till att öka läsarnas medvetenhet om journalistikens villkor.

Varning för konsensus
Anna Roosvall forskar om utrikesjournalistik vid JMK i Stockholm. Hon tycker att varningstexterna var ett ”positivt, men inte tillräckligt” inslag i krigsrapporteringen. Hon hade gärna sett en ruta med ”Varning! Extrem konsensus råder. Var misstänksam” mot slutet av kriget. I början av maj skrev hon en debattartikel i Aftonbladet om bevakningen.
– Ju längre kriget pågick desto tydligare blev skillnaden. Medierna var betydligt mer kritiska till uppgifter från Mellan- östern, medan amerikansk information ofta sipprade igenom utan kommentarer.
Hon reagerar också på mediernas val av vinjetter.
– Varför skrev de flesta Irakkrisen till en början? Borde det inte inledningsvis ha hetat USA-krisen eller FN-krisen?
Stig Arne Nohrstedt, medieprofessor i Örebro, har lång erfarenhet av studier av krigsrapportering. Han tycker att en av de största skillnaderna mot Gulfkriget 1990-91 var att medierna den här gången hade en klar ambition att skildra civilbefolkningens situation. Men att man inte lyckades fullt ut.

Höll inte ända in i mål
Förutom Åsne Seierstad (”som gav civilbefolkningen ett ansikte”) var det tunt, tycker Nohrstedt. Han fick intrycket att journalisterna kroknade mot slutet.
I en intervju i Pressens Tidning (2/03) varnade Stig Arne Nohrstedt för det ”visuella kriget”.
Något som han i viss mån tycker besannades.
Han tar två exempel: störtandet av Saddam-statyn och president Bushs tal på ett hangarfartyg i samband med Bagdads fall.
– Bilderna blev till en ikon för segern. Starka, mytiska bilder som förmodligen får större genomslag än vad journalisterna förstår. Publiceringarna blir till en visuell iscensättning som för tankarna till filmer som Independence Day och Viljans triumf, menar Stig Arne Nohrstedt.
Han ser mediernas fokusering på att skriva segrarnas historia som Irakbevakningens främsta brist.
– Att den irakiska armén gått under jorden för att förbereda sig för ett gerillakrig har vi nästan inte fått veta någonting om.
Även Karin Fogelberg på JMG reagerar på mediernas benägenhet att lämna en krigsskådeplats när striderna är över. Senare i år lägger hon fram en avhandling om svenska tv-reportrars krigsrapportering 1960-2001.

Fortsätt mana till kritisk läsning
Hon menar att när behovet av analyser och kommentarer är som starkast finns det sällan några journalister kvar.
– Vem bryr sig när kriget är över? Efter en så intensiv bevakning som i Irak är det förstås många som är intresserade av vad som ska hända med landet nu.
Men det finns journalister som återvänder.
Karin Fogelberg tycker att Dagens Nyheters reportage i måndags från brandskattningen av Bagdad är ett ”hedervärt initiativ”.
Vilka lärdomar bör då de svenska medierna dra av Irakbevakningen?
– Det är bra att diskussionen om sanning och lögn lyfts upp till ytan – och att journalisterna slutar att låtsas att det bara finns en sanning, säger Anna Roosvall på JMK.

YLVA CARLSSON


Fotnot: I Jesper Strömbäcks och Lars Nords studie ingår Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Afton-bladet, Rapport, Aktuellt och TV4 Nyheterna.
Krisberedskapsmyndigheten har också beställt en studie av professor Gert Z Nordström.
Han ska granska hur medierna (kvälls- pressen i synnerhet) iscensatt Irakkrisen och Irakkrigets upptakt och inledande attacker.

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.