Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag17.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

”Metro först med att lämna papperstidningen”

Publicerad: 11 Februari 2015, 12:37

Sakari Pitkänen tar i sin bok Historien om Metro upp mycket ur tidningens brokiga och bråkiga historia. Ett kapitel handlar om vägen bort från papperstidningen. Det kan du läsa här:


Ämnen i artikeln:

Metro

Bredvid Metros tillförordnade chefredaktör Kristoffer Rengfors ligger en hög olästa morgontidningar.

Vi har bestämt oss för att säga upp prenumerationerna på allihop, säger han.

Det är en liten del av nya Metro, 20 år efter att den gamla lämnade tryckpressarna. Då revolutionerade Metro papperstidningen som affär och idé. I dag kanske det inte är samma revolution, men Metro är den första papperstidning i Sverige som tagit steget att bokstavligt talat slänga ut tidningen ur huset till förmån för den digitala verksamheten. Både den egna och konkurrenternas.

Då, för 20 år sedan, definierade Metro sig som en tidning som »sammanfattade de viktigaste nyheterna i Sverige och världen«.

I dag är det »nyheter som du och dina vänner kommer att snacka om«. Egentligen är det ganska likt som förut, fast definitionen av »viktigaste« har förändrats, konstaterar Christofer Ahlqvist, som är Metros sjätte chefredaktör men för närvarande barnledig.

I maj 2014 beslutade ledningen för Metro att TT skulle ta över hela produktionen av papperstidningen Metro, det vill säga de tre editionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Kvar på Metrokontoret på Regeringsgatan i Stockholm blev en liten organisation med tolv journalister som i praktiken enbart producerar för metro.se, även om en hel del av deras texter publiceras i nästa dags pappersMetro.

Under första kvartalet 2015 kommer ytterligare minst fem journalister att anställas.

På TT sitter nu tio journalister, varav en är reporter. De redigerar en blandning av TT-telegram, nöje, Metros egen feature, som mode och jobb, samt de texter som kommer från journalisterna på metro.se.

Editionerna är redaktionellt lika, oftast är det bara annonserna som skiljer. Även om antalet sidor sjunker så är det vissa tider fortfarande 60 70 sidor i tre editioner. All egen lokal bevakning är borta, bara sporten ändras regelmässigt. Lämningstiderna har successivt flyttats fram. När Metro startade i Malmö var deadline vid 02.00, i dag gäller 20.00. Motsvarande utveckling sker på många tidningar. Det är logiskt då tidningen för länge sedan blivit förbisprungen som nyhetskälla av internet.

Vi försöker ha alla editioner hyfsat färdiga redan på eftermiddagen, säger Martin Yngve, som leder projektet från TT:s sida.

TT har gjort Metros sportsidor sedan 2006 och med start sex år senare även Svenska Dagbladets sportsidor. Nu hoppas och tror ledningen för TT att fler tidningar ska följa Metros exempel och förlägga produktionen av papperstidningen till centralredaktionen på Slussen i Stockholm. Många duktiga journalister som arbetat på Metro i många år fick lämna företaget till följd av beslutet.

Jag gissar att den totala besparingen ligger någonstans mellan 15 och 20 miljoner kronor per år, vilket förmodligen krävs för att Metro ska kunna visa vinst även de kommande åren.

Men Metros vd Andreas Ohlson hävdar att det långsiktigt viktigaste inte är besparingen i sig.

Nej, det är att vi kan lägga fullt fokus på det digitala, utan att hela tiden snegla på tidningen. Det är den affären och journalistiken vi måste lägga all kraft på. Papperstidningen kommer att fortsätta att komma ut så länge den är lönsam, vilket den fortfarande är.

Den här morgonen i början av januari 2015 är sex redaktörer på plats på Metroredaktionen. På väggen hänger tre stora skärmar, en som omväxlande visar ett antal svenska och utländska nyhetssiters startsidor på deras respektive webbplatser. En vanlig tv. Den tredje skärmen är förre chefredaktören Linus Paulssons bidrag till Metro, en skärm som visar de mest lästa artiklarna på metro.se just nu och varifrån besökarna kommer. Här syns tydligt att den viktigaste porten in till metro.se heter Facebook.

Skärmar som denna finns på de flesta redaktioner, man talar om datadriven journalistik, det vill säga att man gör mer av det som skärmen visar fungerar, och mindre av det som inte blir läst eller kommenterat. Det har egentligen funnits tidigare. En förklaring till Aftonbladets framgångar under 1990-talet var att ledningen professionaliserade styrningen av upplagan, baserad på tillgängliga data.

Distributionsansvarig kom till nattchefen vid fyra på morgonen och frågade vad som var på löpsedeln och förstasidan, ämnen och formuleringar vägdes mot försäljning. Hade tidningen biltest ökades upplagan till bensinstationer. Var det bantning på löpet drog de ner på bensinstationerna och ökade i livsmedelsbutikerna. Väder spelade också roll för hur många exemplar som skulle distribueras. Skillnaden är att det datadrivna är på artikelnivå. Varje artikels läsning, och därmed lönsamhet, bedöms i realtid.

Just denna morgon är den mest lästa, kommenterade och lajkade artikeln »Amanda lärde hela Sverige Iphoneknepet du inte kände till«. Den kommer att ligga på första eller andra plats i 26 timmar och visas nästan 50 000 gånger. Artikeln handlar om Amanda Cardell Olsson som twittrat om att det går att ställa in sin Iphonekalender så att den visar även veckonummer och att många reagerat på detta.

På morgonmötet grämer sig redaktionen åt att de var »tvåa på Amandabollen«. De diskuterar möjliga uppföljningar på att alla viralsiters moder, »Buzzfeed», tagit upp Zara Larssons kondombild. Zara Larsson är sångerskan som slog igenom med »Uncover« och som byggt en stark identitet på sociala medier. Någon dag tidigare postade hon en bild på sitt Instagramkonto där hon trätt en kondom på sin vänstra fot och bifogat texten »To all the guys saying my dick is too big for condoms TAKE A SEAT«. En idé om att samla hennes bästa tweets och bilder avfärdas med att Nyheter24 nyss gjort just det.

Vi försöker göra journalistik på internet. Det är ju lätt att bara ta en grej som Amandas Iphonetrick och skicka vidare. Men vi anstränger oss och försöker få tag på henne så hon får berätta mer. Det betyder att vi inte alltid blir först, men jag tror att den kvaliteten kommer att löna sig på sikt, säger Kristoffer Rengfors.

Hans karriär på Metro är värd att notera i det här sammanhanget. I början av 2006 gjorde jag ett test på metro.se. Det gick dels ut på att Aitellu, ett företag från Göteborg som sysslade med artificiell intelligens, skulle skapa en robotreporter som automatiskt skrev artiklar baserade på ett antal källor på internet. Dels rekryterade vi ett antal personer som skulle bevaka Stockholms kranskommuner, dem kallade vi ambassadörer. Ambassadörerna skulle få två dagars utbildning innan de kunde börja publicera sig på metro.se.

För detta blev jag utnämnd till »journalistikens dödgrävare« av Svenska Journalistförbundets dåvarande ordförande Agneta Lindblom Hulthén. En av de lokala tv-kanalerna förde samman mig och Lindblom Hulthén för debatt, vilken skulle ske vid Flemingsbergs pendeltågsstation. Flemingsberg i Huddinge kommun söder om Stockholm är en stadsdel med alla kännetecken på miljonprogramsområde, inklusive att det ligger i svår medieskugga. Tvreportern ville ha med den Metroambassadör som skulle bevaka Flemingsberg. Det var Kristoffer Rengfors som alltså åtta år senare är chefredaktör på Metro, om än bara tillförordnad under tiden den ordinarie chefen Christofer Ahlqvist är barnledig.

Tyvärr orkade Metro inte hålla i vare sig utvecklingen av robotreportern eller ambassadörprojektet. Det senare fungerade för övrigt alldeles utmärkt. Ambassadörerna i våra tio testområden gjorde utan undantag bra jobb. Men Metro var vid den tidpunkten fel ägare till utvecklingsprojekt som krävde stora insatser både av personal och pengar. Robotreportern har många år senare realiserats av företag som Narrative Sciences, som står för många sportnotiser och liknande i amerikanska tidningar. På samma vis var Metro tidig med artikelkommentarer och därmed den sociala webben, men inte heller det lyckades vi hantera. År 2007 drog Metrobloggen i gång under Mattias Nymans ledning. Det unika med den var att de deltagande bloggarna fick betalt för de sidvisningar de genererade. Tanken var att locka till sig bloggare som hade många besök och därmed snabbt skapa stor räckvidd för annonsörerna. Projektet lyckades delvis då många använde Metrobloggen som plattform och trafiken ökade, men annonsörerna lockades inte lika mycket.

År 2009 togs betalmodellen bort och 2011 las Metrobloggen definitivt ner.

Strax efter morgonmötet flashar TT om flera döda i Paris där terroristjakten efter attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo gått in på sitt tredje dygn. Men det är inget som direkt kommer att beröra redaktionen på metro.se. Texterna från Paris kommer i vart fall den här dagen uteslutande från TT.

I stället jagar reportern Tomas Lundin Systembolaget för en kommentar på att de krävt att ett litet mjödbryggeri ska ta bort smakcirklarna som Systembolaget använder för att beskriva viners karaktär. Systembolaget anser att de har ensamrätt på cirklarna. Arbetsrubriken är »Systembolaget hävdar ensamrätt på cirkeldiagram«. Den skulle kunna »gå viralt«, men det visar sig att rubriken inte höll när Lundin granskade den. Ämnet bedöms dock som tillräckligt intressant för att skriva en artikel med mindre spetsig rubrik.

När vi nu ska satsa på fler journalister som arbetar med metro.se kommer vi att kunna lägga mer resurser på att göra vår vinkel på aktuella nyhetshändelser. Vi kommer att jobba mycket med hur vi ska rapportera om exempelvis en regeringsbudget, en knarkvåg eller ett stort rättsfall så det blir intressant för våra läsare, säger Christofer Ahlqvist.

Den nya Metromodellen, med papperstidningen gjord av TT och större fokus på den digitala nyhetstjänsten, inleddes efter sommar uppehållet 2014. Under vecka 35, strax efter att den nya organisationen gått i gång, hade metro.se 191 370 unika besök från datorer och mobilsiten hade 251 948 unika besökare. Totalt 443 318 besök.

Strax före jul ser det ut som om satsningen lyckats, mätt i trafik. 279 258 besökte siten från datorer och det var 477 258 besökare från mobiler. Det gav totalt 756 516 besök, vilket är en ökning med drygt 70 procent. Mobilversionen hade bara fem andra mobilsiter före sig i statistiken.

Om ett år? Ja, då tror jag att vi har dubblat trafiken en gång till, säger Kristoffer Rengfors.

Han anser att den digitala journalistiken egentligen inte skiljer sig så mycket från den traditionella. Det är fortfarande bra berättelser och nyheter om människor som läses. Det som var bra i tidningen är ungefär samma berättelser som nu kan toppa siten.

För mig är den stora skillnaden att på internet läser användaren inte en publikation, de läser artiklar. Den digitala tidningskiosken innehåller inte tidningar eller magasin, den innehåller artiklar.

I den analoga världen tog man en tidning på väg till jobbet eller skolan, i den digitala får man en länk på Facebook. Det senare är snarast jämförbart med att en vän eller kollega klippt ur en artikel i tidningen och satt upp på anslagstavlan på jobbet. All kontext försvinner.

De flesta mätningar av Metroläsningen i Sverige och utomlands visar att läsarna lägger omkring 15–20 minuter på att läsa tidningen. Det innebär att läsaren hinner ta del av alla, eller nästan alla, artiklar i tidningen. Det innebär inte att de läser dem, men de hinner se nästan alla bilder, kolla på de flesta stora rubriker, notera ett antal annonser och läsa några artiklar som förefaller intressanta.

En Metrotidning innehåller omkring 80 artiklar varje dag. Anta att bara 10 procent blir lästa. På en vecka blir det 8×5=40 artiklar som läses av 1,2 miljoner människor (antalet Metroläsare). Det innebär 48 miljoner lästa artiklar under veckan. Jämför det med internet, där metro.se under vecka 50 hade strax över 2 miljoner sidvisningar. Då är ändå den allra största skillnaden all bläddring som sker under läsningen. Det är bläddrandet som skiljer en publikation från artiklar.

Det här är inte unikt för Metro, tvärtom. En genomsnittlig besökare på Sveriges 100 största mediesiter läser 2,4 artiklar på en vecka på sin dator. Enligt Mediebarometern lägger svensken sammanlagt 18,4 minuter om dagen på traditionella medier på nätet. Det inbegriper morgon- och kvällstidning, magasin och tidskrifter, radio och tv. Det är lika mycket tid som papperstidningsläsaren la enbart på Metro.

Det är därför dagens publicistik så mycket handlar om att få så många som möjligt att interagera med artikeln och därmed bli en del av distributionen. Det räcker inte att kunna ta reda på saker och skriva om dem. Dagens Metroreporter måste också ta ansvar för distributionen av sin artikel.

Hen bör känna till hur Facebooks algoritmer fungerar för att så många som möjligt som gillat Metros sida ska se en artikel i deras flöden. Journalisten måste förstå när man ska använda Twitter och när man ska använda Facebook för att marknadsföra en artikel. Och det handlar om att sätta rubriker som passar både på siten och Facebook. Varje artikel ska med andra ord ha sin egen kommunikationsplan för att få så många som möjligt att läsa och i bästa fall reagera.

Vi har inte flest fans på Facebook, men vi brukar ligga i topp bland nyhetssiterna på antal interaktioner, delningar och likes, säger Rengfors, och visar den senast uppdaterade listan.

Där framgår att Metro har 34 000 likes, men 51 600 interaktioner. Det är fler än till exempel Aftonbladet. Trots att deras sida har fyra gånger fler likes har bara 34 600 interagerat med den. Metro uppdaterar sin Facebooksida oftare än många traditionella publicister. 143 gånger under just denna vecka, jämfört med till exempel Aftonbladets 60 och Dagens Nyheters 52 gånger. Det är sällan rena nyheter, snarare snackisar av typen »Här blir han ägd av Zlatan på Facebook», om en person som blir utkonkurrerad av Zlatan Ibrahimovic vid en fiskeprylsauktion.

Det är en balansgång, det får inte bli för ofta. När vi skickar pushnotiser vet vi till exempel att vi får mer trafik direkt, men vi tappar också ett antal personer som säger upp prenumerationen på notiserna. Pushnotiser är den digitala världens löpsedlar. Korta meddelanden som skickas via mobilen och som oftast i medieföretagens fall innehåller en länk till en artikel.

På redaktionen har ytterligare reportrar anslutit. Redaktionen är bemannad 18 timmar om dygnet på vardagar och något mindre tid på helger. Under tiden då ingen är på plats sköter TT automatpubliceringar av stora nyheter. Det finns inte längre någon anställd fotograf, vare sig på redaktionen på Regeringsgatan eller på TT. Det innebär dock inte att det inte tas bilder. Metro har avtal med TT för bilder och anlitar även frilansfotografer. Dessutom håller sociala medier på att bli en enda stor bildbyrå, där vanliga människor lägger upp bilder från händelser av vitt skilda slag. Från de första vårtecknen till bilder på pågående dramatiska nyhetshändelser.

Nu diskuterar redaktionen om en nyhet är »tillräckligt Amina«. Metros urläsare Sara, 28, har nämligen blivit två. Den nya är Amina, 21 singel som bor i förort. Hon studerar fortfarande eller har precis fått sitt första jobb. Och hennes medievanor ligger helt på sociala medier. Sara, 28, har blivit 31 och har precis flyttat ihop med sin sambo i en lägenhet i stan. Hon är aningen mer nyhetsintresserad men även hon aktiv på internet.

Metro har alltid haft en yngre läsekrets än andra tidningar, men för att fortsätta locka de unga ville vi utöka tänket kring våra kärnläsare. Den yngre målgruppen särskiljer sig i dag inte bara gällande intressen utan också utifrån var de hämtar sina nyheter och det är från andra platser än vi traditionellt är vana vid. Vi måste synas och finnas där de befinner sig för att fortsätta vara konkurrenskraftiga, säger Christofer Ahlqvist.

Både Amina och Sara är av naturliga skäl intresserade av vad som händer på internet och sociala medier. Det har blivit något av Metros publicistiska nisch att bevaka internet på ett journalistiskt vis, både att berätta om det som är nytt och händer men även att granska det som sägs. Det har lett hela vägen till Metros första Stora journalistpris.

Sakari Pitkänen

mvredaktion

Ämnen i artikeln:

Metro

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.