Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Mediehusens största prismissar

Publicerad: 22 Februari 2011, 11:28

Medievärlden fortsätter sin granskning av de svenska dagstidningarnas Ipad-projekt. Det finns mycket att skruva på när det gäller vad som tas betalt för menar Roman Pixell. Här är de viktigaste punkterna:


Prissättningen möter inte betalningsviljan. DN är störst med sina 26000 installerade appar. Hur stort bortfallet (churn rate) är och hur många som faktiskt prenumererar, är en uppgift som DN inte vill kommunicera. Överprissättning initialt, parat med bristfälliga och/eller ofärdiga produkter sänker användarnas betalningsvilja på lång sikt i förhållande till engagemangsnivån.

Inga prenumerationsmodeller med terminalsubventioner. För läsare utan Ipad, är insteget rätt stort att börja läsa Ipad-utgåvan. Pressen skulle kunnat subventionera läsplattor för att öka användarbasen, bygga en längre relation till läsaren och grundlägga ett beteende. Teleoperatörerna gjorde just detta med gott utfall för 20 år sedan.

Samma pris för olika läsarsegment. Vill du inte läsa Sporten, måste du ändå betala för den. Ökar det upplevda negativa värdet och sänker engagemangsnivån.

Ingen prisdifferentiering för olika upplagor. Har du inte köpt tidningen från förra veckan, kostar det ändå lika mycket att läsa ett gammalt nummer. Eftersom sökfunktionen saknas vet användaren heller inte varför ett visst nummer ska köpas, dvs om intressant information kan finnas där. Obefintlig engagemangsnivå. Innan förlagen presenterar trovärdig statistik kring lösnummerförsäljning av gårdagens nyheter, kan man utgå från att betalningsviljan för gamla nyheter är noll.

 Tidningshusen visar så här långt ingen förmåga att kapitalisera på det sociala kittet. De största värdena skapas inte i nyhetskonsumtionen, utan i diskussionen och formerandet av den gemensamma referensramen i ett läsarcommunity. En användare vill gärna se vilka andra i ens egna nätverk som gillat eller bokmärkt en artikel, följer ett visst ämnesområde eller kommenterar en specifik text, kort sagt var det hettat till. Exempelvis Facebook Connext används mycket begränsat. Rätt nyttjat, kan social integration leda till positiva bytesbarriärer. LastFM och Spotify är exempel på två tjänsteleverantörer som lyckats väl med sin sociala integration och engagemangsbyggande.

Ipad-apparna ses primärt som tilläggsprodukter till papperstidningen, snarare än en helt egen produkt. Som Ipad-användare blir du då automatiskt en mindre värd kund.

Att lansera kommersiella Ipad-produkter när användarbasen är liten ökar tröskeln och sänker räckvidden, vilket gör det svårt att bygga ett förtroende också hos annonsörer.

 Tidningshusens tystnad kring statistik och annonseffektivitet gör det svårt att jämföra annonsering på Ipad med andra reklaminvesteringar.

Ingen personalisering gör att läsare tvingas se annonser med låg relevans, något som sänker både annonspriset (CPM-talet) och engagemanget.

Tidningarna har ett grundläggande problem i hur de kommunicerar priset för kunden. Idag säger man att man tar betalt för generella nyheter. Att ta betalt för paketerade upplevelser är relativt sett enklare.

 I appvärlden gäller den generella regeln: premiumapp = ingen reklam, gratisapp = reklamfinansierat innehåll. Såväl dagstidningar som magasin frångår denna väletablerade princip.

Roman Pixell

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.