Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag26.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

MarieLouise Samuelsson: Medieträning – en fiffigt uppblåst bubbla

Publicerad: 18 September 2009, 03:37

Man kan lära sig i teorin hur det borde vara, men den explosiva praktiken är något helt annat, skriver MarieLouise Samuelsson i senaste numret av Medievärlden.


Fenomenet ”medieträning” har expanderat likt försäljningen av spikmattor, men vad är det egentligen medietränarna säljer?
Träningen i att ”hantera medier” förutsätter att ”drevets mekanismer” är komplicerade, att det finns yrkeshemligheter som bara kan förmedlas under särskilda seanser. Så är det naturligtvis inte. Och o m så vore ställer det den som kombinerar journalistik med medieträning i tvivelaktig dager, genom att man ena dagen granskar makthavarna och den andra hjälpa dem att försöka överlista granskarna.
Nej, det finns inga magiska trick att sälja. Vem som helst kan räkna ut hur ett ”drev” funkar, den som till äventyrs inte kan det är korkad, fantasilös eller lever i total medie-skugga.
Vilket innebär att man, drev eller inte, är olämplig att inneha makt och ansvar.

Trots detta hörs många, också de som aldrig kommer att se röken av en grävande journalist, skryta med att de medietränats. Det har blivit status eftersom den som anses behöva träningen framstår som just makthavare, när det i stället borde uppfattas som en varningssignal, om obefintlig tilltro till den egna förmågan att handla rationellt i krislägen.
Omvänt förstärker medieträning journalisters image som mäktiga, rentav farliga. Medier förstorar hjälpsamt drevets krafter genom återkommande pudel-och-drev-analyser.
Men mediehanteringslektioner ger inte mer än att läsa handböcker i konsten att gräla. Man kan lära sig i teorin hur det borde vara, men den explosiva praktiken är något helt annat.
Bevekelsegrunden för att sälja medieträning är självfallet ekonomisk, den som inte längre kan försörja sig på (enbart) traditionell journalistik måste också betala räkningarna.

En annan bevekelsegrund är att vi branschgamlingar (inte givet med dagsfärsk insyn i mediehusen) älskar att berätta puttriga anekdoter om hur det var förr, exempelvis när dreven gick. Och om företag och myndigheter vill betala för den underhållningen får de väl skylla sig själv.
Men man ska inte tro att medieträning är något annat än en tämligen fiffigt uppblåst bubbla, som överdriver både journalistikens inflytande och de medietränades makt.

MarieLouise Samuelsson

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.