Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Linna Johansson

Publicerad: 16 Oktober 2003, 11:54

Hon kallades Sveriges argaste feminist för några år sedan. Då hade Linna Johansson just startat det feministiska fanzinet Bleck. I dag delar hon sin tid mellan Bleck och Expressen. Hon tycker att det egna engagemanget är allra viktigast. Varför nöja sig med att skriva om sånt som man tror andra vill ha? 25-åriga Linna Johansson har svårt för journalister som skriver på kommando. Som formulerar en åsikt på studs bara för att det är så viktigt att vara snabb. Efter mordet på Anna Lindh avstod hon från att skriva sin lördagsspalt i Expressen. Hon varken ville eller kunde tycka något så fort. Och att skriva om något annat ämne kändes fel. - Jag tycker att man har ett ansvar att komma med en egen tanke som krönikör. Något man inte läst någon annanstans. Förr, för ett par år sedan, läste hon helst texter som bekräftade det hon själv tyckte. I dag blir hon mest glad över skribenter som prövar nya argument. Men hon skulle vilja se mer av det. Hon kallar recensenter och debattörer i svensk dagspress för "häpnadsväckande konservativa". - De är som präster. Det verkar som om de slår upp saker i en bok och sedan tycker alla likadant. Det är hemma i vardagsrummet i tvåan i Vasastan som Linna Johanssons funderingar blir till krönikor. Datorn står på för det mesta. Om hon inte skriver så läser hon tidningar på nätet. En del nyheter, men mest recensioner och debattartiklar. Hon försöker skumma så många tidningar hon kan, inte bara de stora. Smålandsposten och Corren är två hon nämner. Kommer det en ny bok hon är intresserad av vill hon läsa så många recensioner hon kommer åt. Att bara läsa storstadspress blir för begränsat. Hon är glad åt att slippa alltför många tidningshögar på golvet. Att prenumerera på DN räcker. - Jag ser mycket på tv också. Däremot lyssnar jag sällan på radio. Linna Johansson är mån om sin integritet. Hon lämnar sällan ut sitt telefonnummer och vill inte vara del av något journalistkollektiv, hur radikalt det än må vara. Vår intervju görs nästan på dagen fyra veckor efter mordet på Anna Lindh. På frågan om hur hon reagerat på mediernas nyhetsrapportering blir svaret oväntat dröjande. Hon har inte så mycket att säga. Varken om omfattningen eller vinklingarna. - Det kanske beror på att jag läser det mesta på nätet. Då ser man ju inte rubrikerna eller bilderna på samma sätt. Däremot retar hon sig på mediernas sätt att "nedvärdera Anna Lindh som politiker". - Det var osmakligt, hur liten hon plötsligt blev. Hon beskrevs mest bara som en kär maka och mor, det kan man ju säga om vem som helst. Sedan 1999 tillhör Linna Johansson Expressens stab av kontrakterade frilansmedarbetare. Hon skriver krönikor varje lördag och sedan i höstas kommenterar hon och Linda Skugge aktuella händelser i söndagstidningen. Parallellt med Expressen-jobbet kämpar hon vidare med Bleck, en feministisk tidskrift som hon startade som 19-åring för drygt fem år sedan. I dag har Bleck drygt 3 000 prenumeranter och kan köpas hos ett tiotal återförsäljare runt om i landet. Det var på gymnasiet som Linnas intresse för feministiska frågor väcktes. Eftersom hon bodde långt från skolan slank hon ofta in på biblioteket i Haninge centrum i väntan på pendeltåget hem. Där upptäckte hon Susan Faludis Backlash, boken som blev en startpunkt för 90-talets nya feministiska rörelse. Men i skolan möttes hennes nyväckta feministiska intresse med likgiltighet. När Linna ville prata om våldtäkter eller pornografi slutade klasskompisarna - mest killar - att lyssna. Dessutom förväntades alla tjejer ha åsikter om plastik- operationer. - Jag reagerade på den jargongen. Och det var inte några "stackars arbetarklasstjejer" som sa så här. Jag gick i en naturklass. De första åtta numren av Bleck gjorde med klipp-och-klistra-teknik. Linna kopierade och häftade ihop A4-sidor. Hennes mediekritik var skarp. Hon klippte bland annat ut fördomsfulla och sexistiska formuleringar från dagstidningar och kommenterade dem. Hon skickade tidskriften till personer hon tyckte behövde den - redaktörer, politiker, debattörer. Efter ett par nummer ökade antalet prenumeranter från 40 till 500. Numera trycks Bleck på tryckeri. Eftersom Linna Johansson gör så gott som allt själv är utgivningstakten rätt ojämn. I somras kom det senaste numret, men då hade det gått två år sedan sist. Numret "tog ett halvår av eftermiddagar att göra". Skrivandet tar liten tid, jämfört med allt annat - planera innehållet, prata med frilansar och hålla kontakt med tryckeriet. Vad ser du som det viktigaste med Bleck? - Friheten i att få utforma något precis som jag vill. Mest för att det är kul. På vilket sätt Bleck spelar roll för andra kan jag inte svara på. Våren 1999 skrev Expressens politiske redaktör PM Nilsson en ledarkrönika om Nina Björks Det rosa täcket. Linna läste artikeln och skickade ett nummer av Bleck till honom. Några månader senare var hon sommarvikarie på Expressens ledarredaktion. - Linna är infernaliskt enveten. Detalj för detalj går hon igenom ett ämne. Oavsett om det handlar om flickpress, idrott eller Britney Spears, säger PM Nilsson. Han minns slutet av 90-talet som en tid då Gudrun Schyman hade monopol på ordet "feminist". På de borgerliga ledarsidorna var könsperspektivet ovanligt. När vikariatet tog slut fick PM Nilsson extrapengar av dåvarande chefredatören Staffan Thorsell för att kunna anlita Linna Johansson som frilansskribent. - Staffan gillade Linna. Jag tror att han kände igen den radikalitet som 60-talets liberaler stod för, säger PM Nilsson. Linna Johansson trodde att hon skulle känna sig mera stressad och styrd av att vara del av en redaktion. Hon hade ju alltid jobbat ensam. - Men så blev det inte, jag fick fria händer på en gång. Det kom en del arga e-postbrev, mest från äldre män. - Det var en del knäppgökar, men för det mesta var det kul att få mejl. För mig var det helt nytt att överhuvud taget få respons. I dag är hon sällan på redaktionen, men hon pratar med PM Nilsson varje vecka. För det mesta kommer hon med egna uppslag till sina krönikor. Själva skrivandet går rätt fort, texter hon jobbar för länge med blir ofta sämre. Senaste året har många handlat om sport och medie- kritik. Linna Johansson tycker att sportjournalistiken ofta är nationalistisk och sexistisk. Hon pekar bland annat på rapporteringen om Carolina Klüft. I en krönika skrev hon att sportjournalisterna förvandlat Klüft till ett nyfött barn, till "nån som aldrig aldrig får vara mer eller större än bara gullig". Nu ser hon samma sak drabba damfotbollslandslaget. - Det finns ingen annan genre som är så gammaldags och så lite reflekterande som sportjournalistiken. Varför får sporttjejer så sällan frågor om det de verkligen kan - om sin sport? Vad kan man då göra åt det? Linna Johansson har inga färdiga lösningar, men hon tycker att bland det viktigaste är att sportreportrarna blir mer pålästa och att de börjar behandla kvinnor och män lika. Hon nämner TV4 som ett positivt exempel. Där har sportredaktionen ryckt upp sig ordentligt, särskilt när det gäller bevakningen av damlagidrotter, tycker Linna Johansson. Hennes eget idrottsintresse föddes tidigt. Hon kommer från en sportfamilj och har gott om minnen från träningslokaler och omklädningsrum. Under flera år spelade hon fotboll i Västerhaninge och Tungelsta. Hon säger att hon inte var särskilt bra, men att det i laget fanns många duktiga tjejer. Och att det kanske är just den erfarenheten som gör att hon har så svårt att acceptera att tjejers idrottande av många uppfattas som mindre värt än killars. För henne var det så självklart att det fanns tjejer som var bra på det de gjorde. Doping är ett ämne som Linna Johansson ofta återkommer till. I våras reagerade hon över att friidrottslandslagets tränare Ulf Karlsson anklagade grekiska friidrottare för att vara dopade under EM. Uppgifter som medierna sedan på ett okritiskt vis förmedlade. - Jag tycker att det är otäckt att svenskar framställs som helgon medan utländska friidrottare, särskilt om de kommer från öst, utmålas som brottslingar på förhand innan dopingproven är klara. Tycker du att dopingen borde släppas fri? - Ja, hellre det än att dagens hyckleri fortsätter. Så länge dopingen sker under kontrollerade former har jag inget emot det. Hon är förvånad över att hennes liberala inställning inte mötts av starkare reaktioner från läsarna. De arga e-breven har varit få, däremot är det många idrottsutövare som gett henne rätt. - Det är bara att gå in på vilket gym som helst om man vill få en uppfattning om hur vanligt det är med doping. Det finns säkert många läsare som uppfattar dig som ett ungt, argt och feministiskt alibi för Expressen. Hur reagerar du på det? - Det stör mig inte. Om fler unga tjejer börjar läsa ledarsidan tack vare det jag skriver är ju det bra både för mig och för Expressen. Hon säger att hon är glad över att allt fler dagstidningar vågar ha ett könsperspektiv i det de gör. I alla fall på opinionsplats. Och hon tycker att det känns som en bestående förändring. - Det har hänt väldigt mycket sedan jag startade Bleck. Då fanns det väldigt lite av feminism och mediekritik i dagspressen. Men hon skulle önska att fler medier inte nöjde sig med att konstatera att kvinnor har lägre lön utan också försöker förklara varför det är så. Om ett par nummer kommer Bleck att läggas ner. Linna Johansson säger att det fortfarande finns några intervjuer hon vill göra, men att allt jobb tär på krafterna. Hon vill fortsätta att skriva i Expressen så länge hon tycker att det är kul och tidningen vill ha henne. Kanske blir det en bok så småningom, i datorn ligger det texter och puttrar. - Vi får se vad som händer, jag kan tänka mig att arbeta var som helst. Huvudsaken är att jag får jobba med en bra redaktör. Och att jag får skriva om det jag själv vill. YLVA CARLSSON Fakta om Linna Johansson: Född: 1978. Familj: Ja. Uppskattar: Mina vänner. Ogillar: En viss typ av ambitiösa människor som bryr sig mycket om prestige och gärna viftar med en fullbokad filofax. Okänd talang: Tv-spel Favoritsport på tv: Beror helt på evenemanget och vilka som är med. Journalistiska förebilder: Har jag inga. Bästa avkopplingen: Kompis, tv-spel och mycket mat. Sagt om henne: "Linna ligger bakom damfotbollens massmediala genom- brott. Hon har läxat upp många sportredaktioner." PM Nilsson,Expressen "Hon är en auktoritet när det gäller kvinnor och sport. När hon ryter till får det effekt. Hon har stark integritet och är en utpräglad individualist, som inte vill ingå i några grupper eller nätverk." Anna-Klara Bratt, Arbetaren: "Ingen skriver lika klarsynt, distinkt och odogmatiskt. Det är till hennes lördagsledare man vänder sig när man vill läsa att idrott inte går ut på att ha roligt, utan att bli bäst." Jonathan Leman i Hallands Nyheter


mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.