Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag02.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Konsekvensneutralitetens dilemma

Jag är inte konsekvensneutralitetsfundamentalist. Jag har försökt operationalisera begreppen opartiskhet och saklighet. Det skriver Erik Fichtelius i en replik till Katrin Säfström.

Publicerad: 22 Januari 2016, 08:34

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Konsekvensneutralitet måste vara en överordnad princip när det gäller rapportering som rör partier, företag, organisationer, företag eller politiska ideer. Nyhetsrapportören ska inte vara normativ, ska inte ha någon avsikt beträffande effekten av rapporteringen. Vi ska inte tala om vilket parti som är bäst, vilken bro som bör byggas eller vilka skatter som bör höjas eller sänkas.

Det jag säger innebär att journalisterna måste avstå från en potentiell makt, som ligger frestande nära att ta. Det gör i praktiken detta etiska förhållningssätt kontroversiellt. Men det riktigt spännande och svåra ligger förstås i grå- och gränszonerna. Det är det Katrin Säfström tar upp i sin krönika i Medievärlden. Jag helt överens med henne när hon pekar på konflikten mellan konsekvensneutralitet och de pressetiska reglerna.

”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning, om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”, står det i paragraf tio.

Vad är detta om inte att ta hänsyn till konsekvenserna av en publicering? Jo, och det är helt rimligt. Det handlar ju inte om att vara normativ i rapporteringen, utan om en bedömning av relevansen. När någons sexuella läggning eller etniska bakgrund har stor betydelse för vad som hänt ska vi rapportera. Men då är det ett undantag, inte grundregel. Om rapportören undanhåller sådan relevant information för att hjälpa någon viss grupp har hen svikit sitt neutrala uppdrag. Tyvärr finns det exempel på att det hänt. Jag påminner om behandlingen av familjerna Sincari/ Gümüscü i Åsele, liksom den inledande återhållsamheten i rapporteringen kring hedersmord.

Det svåra med konsekvenseneutralitet är gränsdragningen. Vad gör jag om jag och min familj dödas om jag publicerar detta? Vad gör jag om mitt land förlorar kriget om jag publicerar det här? Eller om gisslan dödas om jag berättar?

Min nästa bok ska nog handla om konsekvensneutralitetetens dilemma. Tillsvidare utvecklar jag resonemangen i nya boken Vad är en nyhet? liksom i föreläsningen på Mittuniversitetet.

Trovärdiga medier publicerar inte rykten
Erik Fichtelius

mvredaktion

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.