Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag06.04.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Konkurrenter ska inte granska varandra

När en konkurrent nagelfar en annan konkurrent är risken stor att det slutar med en kamp mot väderkvarnar och ett stort slöseri med pengar. Det menar Marcus Melinder, redaktionschef på Norran.

Publicerad: 13 Oktober 2015, 05:09


För två veckor sedan blev det känt att flera tunga medieaktörer startar en kommission som ska utreda public service. Bakom initiativet finns mediejättar som TU, Bonnier, Schibsted Sverige, Mittmedia och Bauer Media Group (Tidigare SBS). Tillsammans pytsar de in 1 600 000 kronor i projektet.

Till Medievärlden säger kommissionens ordförande, Gunnar Strömblad:

Det här är en opinionstext publicerad på Dagens Media.

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Vi ska göra en bred granskning av public service. Hur det styrs och leds och utvärderas. Vi ska titta på sådant som kan vara marknadsstörande.

Att public service-bolagen länge varit en nagel i ögat på många kommersiella medieaktörer råder det ingen tvekan om. I bräschen för den här kritiken har Mittmedia gått som med emfas trycker på att public service, med sin offentliga finansiering, slår sönder marknaden för de hårt kämpande medieföretag som inte har 7,6 miljarder kronor i ryggen.

Och den frågan är helt klart relevant att diskutera. Och det sker också. Bland annat Mittmedia har i flera debatter tagit upp just frågan kring public service-bolagens marknadspåverkan.

Och det är bra. Public service-bolagen har en särställning på svensk mediemarknad och då är det oerhört viktigt att bolagen håller sig till de regler som ger denna särställning legitimitet.

Men den 1 september kom Myndigheten för radio och TV med sin rapport som undersökte just detta. Ett uppdrag som myndigheten fick av regeringen i december 2013. Uppdraget var att analysera hur verksamheterna i public service-bolagen påverkar mediemarknaden, när det till exempel gäller konkurrenssituationen och marknadens utveckling i stort.

Myndigheten kom i stora drag fram till att public service-bolagen i grunden har en positiv påverkan på mediemarknaden genom att de erbjuder ett såväl brett som smalt utbud till de svenska mediekonsumenterna, på både traditionella och nya plattformar. De har dock även en negativ påverkan på delar av den omgivande mediemarknaden, främst i form av att deras verksamheter konkurrerar om konsumenterna med de aktörer som bedriver kommersiella medieverksamheter. Sådana effekter får samtidigt anses vara förväntade och en del i ett avgiftsfinansierat public service-system. Trots den negativa påverkan är det myndighetens sammantagna bedömning, mot bakgrund av det material som vi har tagit del av och analyserat, att public service-bolagen, utifrån sina givna uppdrag, inte agerar på ett sätt som uppenbart hindrar konkurrerande aktörer från att etablera, driva och utveckla sina medieverksamheter.

Mot bakgrund av det kan man inte tolka denna nya kommission som något annat än en partsinlaga i en debatt som förvisso är viktig att föra, men som på inget sätt utgör ens en liten del av de kommersiella mediebolagens framtida utmaningar.

Att kalla det för en kommission riskerar dessutom att leda tanken fel. Det här handlar inte om någon oberoende utredning. Det här rör sig om aktörer som är kritiska till public service.

Jag är alltså inte överens med mina kollegor i kommissionen om att detta är rätt metod för att möta våra gemensamma utmaningar. Risken är överhängande att allt för stor kraft (och pengar) läggs vid att bekämpa väderkvarnar. Konkurrenter ska inte granska varandra.

Under mina år i den här branschen (huvudsakligen vid lokala medier) har jag aldrig hört att public services närvaro skulle vara ett stort problem för den lokala affären. Det vi diskuterar är att annonspengarna hamnar hos lokala gratistidningar, annonsörernas trögrörlighet från print till webb, svårigheterna att få digitala relationer med vår starkt växande publik på nätet, problemet med att unga fortfarande väljer bort oss, med mera. Inget av detta beror på public service.

Gunnar Strömblad säger till Medievärlden, apropå att det redan har gjorts en utredning om public service-bolagens marknadspåverkan, att det innebär inte att den är en slutgiltig sanning.

Nej, svaren var tydligen inte de rätta.

Marcus Melinder, redaktionschef Norran

Texten har också publicerats på Marcus Melinders blogg

Hur länge behövs dagspressen?

mvredaktion

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.