Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag22.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Kjell Sundin

Publicerad: 2 September 1999, 16:04

Tidningskung? Det är inget som jag strävat efter. Visst har vi blivit stora, men det är inte makthunger som varit drivkraften. Det är omständigheternas spel.


Våra ägare har heller inte haft det intresset. Vi har stärkt    oss själva genom att gå in i nya tidningsaffärer.   Kjell Sundins ljusa arbetsrum ligger längst in och uppe under taket i Gefle    Dagblads hus. På andra sidan Ruddammsgatan finns Arbetarbladet.    Den gamla A-presstidningen klarar sig bra, men Gef-le Dagblad är tidningen    som de senaste decennierna vuxit och blivit Norrlands största mediekoncern.       810 anställda arbetar på fem tidningar – Gefle Dag-blad, Ljusnan    i Bollnäs, Sundsvalls Tidning, Örnsköldsviks Allehanda och Västernorrlands    Allehanda i Härnösand – och på fem lokala reklamfinansierade    radio-stationer, tre civiltryckerier, ett förlag och tre reklambyråer.    Omsättningen är 600 miljoner kronor.    Rörelseresultatet är inte imponerande, 6,4 miljoner förra året,    men kassan är stinn. Resultatet efter finansiella poster var i fjol 48,6    miljoner, efter skatt 30,8 miljoner.   Men det har varit ganska tyst om Gefle Dagblads expansion i många år.    Först när nyheten kom att den mörkblå och den röda    tidningen i Ådalen med sin laddade politiska historia skulle slås    ihop blev det fart på journalisterna. Kjell Sundin har ställt upp    på otaliga intervjuer och bläddrar i högar av pressklipp.   – Det är lite märkligt att man upptäcker oss först    nu, säger han stillsamt. Men det är klart, sammanslagningen i Ådalen    är en ovanlig affär.    I en TT-intervju säger du att ”det råder uppbrottsstämning    i branschen”?   – Det som sker i Hälsingland, på Gotland och i Ådalen    är bevis för att mindre tidningar får ökande problem. Deras    marknader orkar inte med en lokal tidningsproduktion.    Där finns för få läsare och för lite handel, vilket    gör att de mindre tidningarna inte får upp annonsvolymen.   – Vi får lov att samarbeta i framtiden. Ingen allians är ohelig    längre. Det viktiga för oss är trots allt att se till att tidningar    kommer ut.   Affären i Ådalen är som sagt ovanlig, men framtvingad av ekonomiska    orsaker. Gefle Dagblad köpte Västernorrlands Allehanda 1997 av Högerns    Förvaltnings AB. Redan då gick den dåligt.   – Personalen har gjort ett bra jobb men vi har inte kunnat stärka    intäktssidan. Konkurrensen med Nya Norrland har bara blivit hårdare    och hårdare med alltmer vildsint rabattering. Medelpriset för varje    årsexemplar av VA var förra året 300 kronor lägre än    för Ljusnan, som också är sexdagarstidning och ganska lik på    många sätt. 300 gånger 13 000 exemplar är fyra miljoner,    en förlust som gått rakt in i resultaträkningen.    Något måste göras. Även NNs ägare, den lokala arbetarrörelsen,    kom fram till samma slutsats: Marknaden i Ådalen är för liten    för att bära två tidningar ekonomiskt. Något måste    göras och i våras upptogs samtal.   – Huvudintresset för NNs ägare är att sprida socialdemokratisk    opinion, säger Kjell Sundin. Vi kan hjälpa till med vårt tidningskunnande.       Samtalen gick bra, hölls hemliga och 13 augusti slog nyheten om att VA    slås ihop med NN ned. 30-40 tjänster försvinner när bland    annat de dubbla lokalredaktioner som finns på flera orter försvinner.    Tidningsföretaget ska bli medlem i FLT. I uppgörelsen ingår    också att Sundsvalls Tidning ska trycka NN-koncernens tidning Dagbladet    och inleda ett samarbete med Sundsvalls Tidning om de lokala annonserna.. JOA,    Joint Operation Agreement, kallas det i USA.   – På norrländska heter det samarbete, säger Kjell Sundin    kort.   Han är inte mycket för tjusiga uttryck på engelska. Hälsingen    Sundin är en jordnära person, enligt dem som känner honom. Han    karaktäriseras som ”seriös och ärlig, bra debattör,    mycket disciplinerad, absolut ingen glassig typ”.   Först vill han inte ens ställa upp på en intervju.   – Jag är en doldis. Men kom hit du. En timme borde väl räcka.   Han tar emot i receptionen i Gefle Dagblads hus, som helrenoveras för tolv    miljoner och ser ut som en bombad byggnad på Balkan. Väggar är    uppbrutna, betongbitar ligger på golven.   – Det blir så här ibland. Man måste bygga om för    att hänga med.   Här har han funnits i 20 år. Från början var det ekonomi    som gällde. Kjell Sundin tog realen i Hudiks-vall och gick ettårig    handelsskola. Sedan blev det jobb inom handel och industri. I mitten av 60-talet    jobbade han på försäljningsavdelningen vid Forsså Bruk    i Hälsingland och började läsa företagsekonomi på    Hermods.   – Det var ett herrans slit. Barnen var små och jag sov inte mer än    fem timmar per dygn under fyra år. Jag var tvungen att träna mig    till det. Sedan dess har jag inte sovit längre än så på    nätterna.   Via Handelsbanken i Sundsvall kom han till Gävle 1970, engagerade sig i    kommunalpolitiken för folkpartiet och satt under några år i    kommunstyrelsen. Det politiska arbetet förde honom till Gefle Dagblad,    som suppleant i tidningens styrelse fick han upp ögonen för den mediala    världen.   – Jag har alltid haft ett starkt samhällsintresse och såg tidningen    som en viktig resurs i att arbeta med samhällsinformation och sprida liberala    idéer.   1979 blev han marknadschef på GD och VD två år senare.   – Saker började hända väldigt snabbt. En stor händelse    var när vi i GD blev huvudägare i Sundsvalls Tidning AB inklusive    Örnsköldsviks Allehanda 1985. Vi ägde Ljusnan sedan tidigare    och organiserade om. Huvudägare blev i stället Gefle Dagblads Förvaltnings    AB. Där har jag nu varit VD i tio år.   Nästa år börjar han trappa ner enligt eget önskemål.   – Men jag ska kvarstå i en del styrelser inom koncernen och utanför    där vi har ekonomiska intressen.   Han och hans VDar har inte resultatlön.   Vad anser du om att ha tantiem på nedskärningar som i fallet Bergknut    i Malmö?   – När man anställer en VD kan man skriva avtal om att hans lön    ska följa resultatet, men inte på det här kortsiktiga och direkta    sättet. Jag tror det är synnerligen ovanligt bland tidningsföretag    att man skriver ett sådant avtal för en begränsad tidsperiod.    Resultatlön för en VD ska i så fall gälla hela bolagets    ut veckling under en längre tidsperiod.   I tio år var han ordförande i FLT.   – Jag slutade 1997. Det var oerhört spännande men tio år    som styrelseordförande var nog för lång tid.   Han ser på striden mellan FLT och TT som åskådare och oroar    sig en del för den upptrappning som pågår på båda    sidor.   – Det spörs, som man säger i Hälsingland. Snart kommer årsskiftet.    Abonnenterna ska bestämma sig för att vara kunder hos FLT eller TT.    Många vet kanske inte än hur de ska välja.   Kjell Sundin satt i FLTs styrelse när utvecklingen mot att bli en fullservicebyrå    inleddes.   – De små tidningarna hade inte råd med båda nyhetsbyråerna.    De krävde att vi skulle försörja dem med allt mera. Det hela    har dragit iväg de senaste två åren och jag tycker att kundernas    prioriteringar nu får avgöra vem som går segrande ur striden.   En enda nyhetsbyrå i Sverige tycker han inte vore bra.   – Det borde finnas utrymme för två nyhetsbyråer, men det    är tveksamt om det går att rulla runt ekonomiskt med två fullservicebyråer.   Kjell Sundin har ofta kritiserat presstödssystemet och har inget emot att    kallas medlem i presstödshatargänget.   – Nej. Se vad det betyder här i Gävle. Ena tidningen får    miljoner i statligt stöd. Annonsörerna har inte råd att gå    i båda utan tvingas välja andra medier.   Han förnekar bestämt att Gefle Dagblad funderar på att köpa    upp lokalkonkurrenten.   – Det går ju bra för dem ekonomiskt. Vår koncernidé    går ut på att vi ska vara duktigast som medieföretag i två    län – Gävleborg och Västernorrland. Vårt sätt    att arbeta med decentralisering och lokalt bestämmande är ett framgångsrecept.    Självständighet för de lokala tidningarna men även samarbete    mellan dem är vår kungstanke. Jag har alltid hållit styvt på    principen att varje enskild tidning ska leva i sin bygd utifrån sin egen    marknadsposition och sina egna förutsättningar. Mitt jobb som koncernchef    är att se till att kuggarna går i varann. Man måste vara diplomat    ibland, det är ofta en balansgång.         Född för 62 år sedan i Harmånger, Hälsingland.    Bor i lägenhet mitt i Gävle.   Familjen består av fru Ulla, arkivarie som arbetar med Gefle Dag-blads    lokalhistoriska databank ”Gefle från A-Ö”, samt sonen    Johan, 38-årig civilingenjör, sonen Per, 35-årig copywriter    och dottern Hanna, 31-årig redaktionsansvarig på Liberala Nyhetsbyrån    i Stockholm.    Karriär: Bankman som kom in på marknadssidan och blev VD för    GD-koncernen.    Brinner för: ”Våra tidningar och vår uppgift att informera    och ge sammanhang bland andra medier som fragmentiserar verkligheten.”       Fritid: ”Absolut inte golf. Sätt en lie i händerna på alla    golfare så att landskapet blir öppnare. Slår med lie gör    jag, och hugger ved. Alla svenskar borde ha rätt till egen vedbacke.”       Röker: Inte.   Dricker: Något glas vin då och då.    Senast lästa bok: ”Bondeboken” av Jan Danielsson ligger på    nattduksbordet i gården utanför Rättvik, här i Gävle    försöker jag läsa Per Molanders ”En effektivare välfärds-politik”    men somnar rätt snabbt av den.   Pressens Tidning nr 13/99

Lars Arnborg

mvredaktion

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.