Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

”Jag har haft svårt för porträttjournalistik”

Publicerad: 13 December 2016, 12:39

Matilda Gustavsson. Foto: Paul Hansen

2016 års vinnare av Guldpennan prisas för sina porträtt. Men själv har Matilda Gustavsson alltid haft svårt för porträttformen, berättar hon.


På måndagskvällen fick DN-journalisten Matilda Gustavsson ta emot publicistklubbens pris Guldpennan. Priset fick hon för att hon ”med språk och skärpa kommer under huden på dem hon porträtterar”.

– Jag är jättestolt och just det här priset känns svinkul för att det i hög grad handlar om stilistik.

För det stilistiska lägger Matilda Gustavsson mycket tid och kraft på under skrivandeprocessen, berättar hon:

– Jag tar skrivandet på stort allvar och det stilistiska upptar mycket av min journalistiska process. Skrivandet är ett sätt för mig att försöka komma åt vad som utspelade sig i mötet mellan mig och den här personen. Och när jag sätter mig ned och formulerar en text så hjälper det mig att uppfatta vad jag faktiskt kände i stunden.

Hur gör du för att närma dig de du ska intervjua?

– Jag har nog ingen strategi för det utan det känns alltid som att jag börjar från noll. Men rent praktiskt handlar det om att försöka se till att få mycket tid och att följa upp saker. Jag kan vara väldigt påstridig när det gäller det.

Att få generöst med tid gör det också möjligt att träffa intervjupersonen vid flera tillfällen, vilket är viktigt för att verkligen förstå vem personen är, säger hon:

– Första gången man ses skapar man en bild av personen. Men sedan när man träffas igen blir bilden ofta en helt annan. De porträtt som jag själv tyckt blivit bra har gemensamt att jag träffat intervjupersonen flera gånger. Och ofta har jag känt att hade vi inte setts den där sista gången hade det inte blivit lika bra.

Men porträttformen är inte enkel, säger Matilda Gustavsson, för det är ett stort utrymme som ska fyllas och det är lätt att det ”bara blir reklam”. Och det är det värsta hon vet.

– Risken är att man blir någons pr-person och att det bara blir ett utrymme för den intervjuade att breda ut sig på och upprepa samma saker som den sagt i tidigare intervjuer.

Därför har Matilda Gustavsson haft problem med att ta till sig formatet, säger hon:

– Jag har alltid har haft väldigt svårt för porträttjournalistik. Jag ville bli kulturskribent för att man inte behöver träffa så mycket folk utan mest kan sitta och skriva. Men sedan blev det så att jag började göra porträtt, säger hon och fortsätter:

– Men just eftersom jag har den ingången så lägger jag mycket tid på att hitta ett sätt att motivera porträttets utrymme. Och det är också för att jag själv ska tycka att det känns meningsfullt att skriva.

Linnéa Kihlström

Redaktör och reporter

linnea.kihlstrom@dagensmedia.se

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.