Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag02.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Istället för fotoförbud: Utvidga olovlig avlyssning

Genom att utvidga brottet olovlig avlyssning går det att komma åt kränkningar utan att införa en lag om olovlig fotografering, skriver Nils Funcke.

Publicerad: 9 Februari 2012, 08:13

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


I mitten av 1970-talet betecknades en mikrofon liten som en sockerbit som integritetsfarlig apparatur. Det förekommer att de döljs i cigarrettändare noterade justitieminister Lennart Geijer i sitt förslag 1975 om förbud mot olovlig avlyssning.

På 1970-talet gällde integritetsfrågan i första hand att begränsa myndigheterna åtgärder mot individen. Av hänsyn till den personliga integriteten ifrågasatte Geijer om polisen skulle få bugga kriminella annat än i undantagsfall. Detta fokus individen staten, storbror mot lillebror, har i dag hamnat i skuggan av frågan om vad lillebror gör mot lillebror enskildas intrång i någon annans privatliv.

Det är inte omotiverat att bredda diskussionen. Men att helt byta fokus och se enskildas agerande mot enskilda som det enda och stora samhällsproblemet när det gäller integritetsfrågan skymmer frågan var gränserna för statens övervakning ska dras och hur rättssäkerheten kan stärkas.

Kanske är det dags att likt Geijer ifrågasätta statens tvångsmedel och hur de använts och rättssäkerheten kring dem även i de fall vi vant oss vid dem?

Att enskilda kränker enskilda är inget nytt. Förtal och förolämpning har förekommit lika länge som det funnits kafferep och släktträffar. Men genom att de integritetsfarliga apparaterna blivit allt mindre och snart är i var mans ägo i form av smarta telefoner och datorutrustning har möjligheterna att begå integritetsintrång ökat. Byskvallret gick som en löpeld från hus till hus. Munvädret var en integritetsfarlig apparatur där den enskilde kunde drabbas av hela byns missaktning. Med dagens teknik sträcker sig bygatan från Treriksröset till Smygehuk och konsekvenserna för den förtalade blir sannolikt många gånger etter värre än förr.

Det saknas inte exempel på hur enskilda fått lida när de fotograferats eller filmats och bilderna sedan spridits. Givetvis bör sådana kränkningar kunna beivras. Men det bör inte ske genom kreativa och pressade tolkningar av bestämmelserna om till exempel ofredande och förtal.

Justitieminister Geijer insåg att det måste till en proportionalitetsbedömning, en avvägning mellan den personliga integriteten och brottsbekämpningen, när gränserna för tvångsmedlen skulle sättas. Denna avvägning är minst lika central om än inte viktigare när det gäller att väga yttrandefrihetsintresset mot integritetsskyddet.

I den vällovliga ambitionen att komma åt enskildas integritetskränkningar av enskilda är det lätt att likt professorn i civilrätt, Mårten Schultz, ta i så att förutsättningarna för den fria åsiktsbildningen rubbas, till exempel genom att meddelarskyddet kringskärs.

Schultz försvarar förslaget om olovlig fotografering som tagits fram inom justitiedepartementet förra året och som regeringen inte kommer att gå fram med. Det förslaget anses gå långt och skulle slå mot en av de centrala delarna i mediernas och enskildas möjlighet att anskaffa information, fotografering.

Schultz har sågade mitt förslag att låta förbudet mot olovlig avlyssning omfatta även fotografering och filmning. Dessvärre går professorn vilse bland paragraferna när han hävdar att ett sådant förbud endast skulle komma åt fotografering i privata sammanhang. Därmed skulle Vetekatten-mannen inte kunna fällas eftersom han riggade upp sin kamera på en plats dit allmänheten har tillträde.

Men enligt propositionen från 1975 skulle förbudet mot olovlig avlyssning omfatta alla situationer där någon i hemlighet avlyssnar andra utan att själv delta i samtalet eller vara närvarande. I propositionen från 1975 förklarade statsrådet Geijer att enligt hans mening borde obehörig avlyssning var den än äger rum i princip kunna bedömas som ett brott mot den personliga integriteten. Som exempel nämns att en restaurangägare inte ska ha rätt att avlyssna sina gäster samtal med hjälp av teknisk utrustning och att bön och diktamen också omfattas.

Olovlig avlyssning i en affärslokal och i en undervisningssal på en skola har beivrats.

Mannen som riggade upp en kamera i ex-flickvännens sängkammare dömdes för olovlig avlyssning eftersom han också tagit upp ljud. Hade bestämmelsen även omfattat bilder skulle han ha kunnat fällas även för det. Det finns ytterligare exempel på personer som i hemlighet tagit upp bilder och ljud men bara kunnat fällas för olovlig avlyssning.

Visserligen skulle en sådan utökning av bestämmelsen inte träffa de fall där fotografen är närvarande som till exempel med den person som fotograferade över väggen på en offentlig toalett. Men fotografering i sådana situationer och där den som blir fotograferad är medveten om vad som sker bör som regel kunna betraktas som ofredande och fotografen kunna dömas.

Återstår så Mårten Schultz förutsägbara invändning att en utökning av olovlig avlyssning inte träffar de fall där någon frivilligt medverkar på till exempel sexbilder och där bilderna senare sprids på ett chikanerande eller kränkande sätt. Sant. Men inte heller hans eget fotoförbud träffar sådana fotograferingar.

Om spridning av fotografier som har tagits med de medverkandes medgivande sker på ett sätt eller i ett sammanhang som utsätter de medverkande för andras missaktning kan spridaren dömas för förtal. Oåtkomliga för lagens långa arm blir de fall där det inte är frågan om förtal utan endast spridning av integritetskänsliga bilder. Det är en fråga som bör tas på allvar och förtjänar sin egen diskussion. Yttrandefrihetskommittén har som bekant sagt nej till att införa ett sådant spridningsbrott inom det grundlagskyddade området. Men de exempel som jag och Schultz anser bör kunna beivras sker utanför det grundlagsskyddade området.

Nåväl professorn. Ge min idé om en utvidgning av olovlig avlyssning till att omfatta även bilder en chans eller åtminstone en kritisk granskning till.

Nils Funcke: Så kommer vi åt kränkningarna  
Nils Funcke, som här uttrycker sina personliga uppfattningar

Axel Andén

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.