Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag28.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Ingvar Näslund

Publicerad: 15 Januari 2004, 11:19

Att Umeå är ett starkt fäste för veganrörelsen märks inte när man står på Rådhustorget mitt i stan. Utan problem hittar man ett 10-tal försäljare av malt kött med bröd utan att gå mer än 100 meter.


Ämnen i artikeln:

Västerbottens FolkbladVästerbottens-Kuriren

Även McDonalds. Och längst upp i samma hus som den amerikanska hamburgerjätten har Västerbottens Folkblad sina nya lokaler.
Kanske finns det en symbolik i att arbetarrörelsens gamla tidning nu är så nära en av kommersialismens starkaste symboler. Att det nu verkligen är marknadens villkor som gäller för VF.
Lukten av cheesburgare med pommes följer med i trapporna upp. Det är inte förrän man stänger dörren till tidningen som stekoset helt släpper taget.
En för dagen nyklippt Ingvar Näslund möter vid receptionen. Han visar gärna upp tidningens nya och rymliga lokaler. Lite väl rymliga mumlar han. Efter senaste årets besparingspaket är man nu bara 47 anställda. När ledningen bestämde sig för att flytta hit var ett 20-tal till anställda på tidningen.
Han kallar dagens VF för ”slimmad men effektiv”
Den beskrivningen passar på honom också.
Vedhuggning och annat kroppsarbete i stugan ser till att hålla kroppen i trim.
På jobbet handlar det mest om att flytta papper. Han har i ett drygt år basat för såväl siffror som bokstäver på Västerbottens Folkblad. Det blev en rivstart. Nya hårda vinstkrav tvingade honom att genast sätta i gång och banta den redan slimmade organisationen ännu mer.
Alla besparingspaket har medfört att VF bland annat minskat på såväl antalet lokalredaktioner som antalet anställda på dessa. Som mest hade VF sju lokalredaktioner, i dag tre. I flera år gjordes tidningen i tre editioner, i dag bara en. Ändå tvekar inte Ingvar Näs- lund att hålla fanan högt:
– Vi är besjälade av att vara den vassaste nyhetstidningen, oavsett var man bor i länet.
Under det år han varit ansvarig för tidningen har två sparpaket genomförts, omkring 10 miljoner och 13 tjänster har sparats in. Konkurrenten V-K, som när han började ägde halva VF har ökat sin andel til1 91 procent och kraftfullt påpekat vikten av att gå med vinst. Hur mycket är inte det väsentliga i nuläget. Bara att.
Han påpekar med tydlig förtjusning att tidningen gått med vinst sedan augusti. Förlusten under första månaderna 2003 kommer dock att innebära att fjolårets resultat slutar på minus. Men i år blir det ändring. Vinst för första gången på mycket, mycket länge. Två miljoner om allt går som det är tänkt.
Anledningarna är flera. Upplagan är på väg åt rätt håll, annonsförsäljningen går i alla fall enligt planerna och sist men inte minst, utgifterna är anpassade till inkomsterna. Det anas en spirande optimism, konkurser och stålbad känns fjärran.
Är VF:s problem över nu?
– Som jag bedömer det är krisen över. Jo. Det törs jag säga. Alla akuta problem är borta.
Ingvar Näslund ler stolt. Men det är inte sin egen insats han anger som förklaring till varför VF nu verkar vara på rätt kurs.
– Mycket handlar om att vi nu har tydliga ägare som gett oss ett klart mål. ”Ni ska gå med vinst, vi accepterar inget annat” sedan är också personalen väldigt fokuserade och visar en uppriktig kärlek till tidningen.
Han har nästan lite svårt att förstå hur hans medarbetare orkat med all turbulens.
– Resan som de gjort senaste åren, oj, den har inte varit lätt.
Vad har du bidragit med?
– Min viktigaste uppgift har varit att förbättra organisationen och tidningen samtidigt som vi minskat personalen. Samt att få alla att förstå att det inte har funnits någon annan väg att vandra. Jag har också försökt bygga upp vårt självförtroende mot konkurrenter som har mer än dubbelt så stora organisationer och väldigt kraftfulla resurser.
Ångrar du att du slutade som chefredaktör på ÖA?
Det kommer ett diplomatiskt leende innan Ingvar Näslund svarar.
– Nej. Jag ångrar inte flytten och trivs väldigt bra på VF. Visst har det kommit några rejäla överraskningar på vägen. Och visst har det varigt jobbigt vissa stunder. Men jag ser att VF hela tiden närmar sig målet, att a, vara en bra tidning, och b, gå med vinst. Sen gillar jag skarp konkurrens. Det saknade jag på ÖA.
Ett sätt att få bättre ekonomi på tidningen kan vara att få folk att sluta läsa den. På jobbet vill säga. För som så många andra andratidningar är det ofta i matsalen på jobbet som man läser VF. Det gäller att få dem att prenumerera på tidningen i stället.
Hur?
– Det finns bara ett sätt, att göra den vassaste nyhetstidningen. Hela tiden.

Nyheter är viktigt för Ingvar Näslund. Och har så varit sedan barnsben. Pappa såg till att det fanns gott om tidningar på köksbordet. ÖA, V-K och Expressen var mest flitigt förekommande. Kvällstidningen från Stockholm lusläste såväl Ingvar som storebror Lars (i dag chefredaktör på GT).
Förutom vurmen för tidningar delade han minst ett intresse till med storebror, att orientera. Det var dock lite knepigt för storebror Lars, som hoppade in på sporten på ÖA då och då, att samtidigt springa, skriva och fotografera.
– ”Nu får du fan i mig hjälpa mig att plåta”, beordrade storebror.
Och på den vägen är det. Mellan 1983 och 1988 jobbade Ingvar Näslund som fotograf på ÖA. 1988 blev det Expressen. Där började han som fotograf.
– Pressen var hård. Du skulle vara bäst. Att komma tvåa var ingenting.
50 länder besökte Ingvar Näslund i tjänsten. Äventyren var nästan lika många. Paniken lurade runt hörnet när han 1991 som enda fotograf fått bilder på de kidnappade svenska ABB-ingenjörerna Johan Jansson och Ole Loman. Inte någonstans där man befann sig gick det att få bilderna till Sverige.
– Vi tvingades flyga till New Delhi för att kunna telefota hem bilderna.
Han var också stationerad i USA en längre tid. Bland annat bevakade han fotbolls-VM. Men där hände det också jobbigare incidenter. I Los Angeles blev han rånad på sin kamerautrustning.
– Mitt på dagen fick jag en pistol mot huvudet. Det var som en film. Rånaren garanterade att skjuta mig om jag inte gav honom plånboken och kameran. Det var inte läge att tjafsa.
Efter flera år på fältet tog han över jobbet som chef för Expressens fotoavdelning. Den bestod då av nästan 70 personer.
Och större budget än här på VF?
– Jo du, den var ganska så stor.
På Expressen var man på den tiden inte rädd för att låta kulorna rulla. Många helikoptrar var det. Och flygplan.
– Vi jobbade hårt. Och det kostade att jobba på det sättet. Vi kunde inte boka biljetterna lång tid i förväg. Tidningen ska ha cred för viljan att vara bäst fick kosta. Och det var spännande att ha fått vara med när journalistiken fick kosta, säger Ingvar Näslund.
Han känner sig också tvungen att påpeka:
– Det handlade inte om att slösa bara för slösandets skull.
Resonerar du likadant här?
– Nej absolut inte. Här håller vi stenhårt i plånboken. Nu är jag jätteglad när jag lyckats köpa jackor till alla.
– Men jag inser nu hur privilegierade vi var då.
Efter fyra år som fotochef bytte Ingvar Näslund till ett reporterskrivbord. Det stod på Expressens dåvarande Stockholmsredaktion. Närmaste chefen var Tommy Schönstedt.
– Han lärde mig mycket. Inte bara hur man skriver utan han inpräntade verkligen hur noga det var att man kollade allting. ”Har du ringt den? Var det så han sa? Ordagrant? Har du dubbelkollat det? Har du kollat om hon är hemma?”
Blev det nej på någon fråga blev det bakläxa och inget knäck i tidningen den dagen.
Matchar du dina reportrar likadant?
– Nej, jag är ingen Turbo-Tommy. Dessutom har vi inte de marginalerna här. Vi måste vara organiserade på ett annat sätt och vi har tyvärr inte råd med så många chanstagningar till morgondagens tidning.

Fotograferna på Folkbladet har Ingvar Näs- lund lite dåligt samvete för. Det har inte blivit så mycket samtal om bilderna som han önskat. Någon gång i månaden brukar det bli ett snack. Kanske är det därför som tidningens bildjournalistik lämnar lite att önska:
– Jag är inte riktigt nöjd. Även i VF finns det för lite av det oväntade och för mycket av det förväntade. Vi är inte tillräckligt djärva tillräckligt ofta. Det gäller även text och layout. Bra journalistik handlar ofta om att våga. Att ta ett grepp. Jag vill att vi gör det oftare.
– Men vad gäller bilderna finns det en stark koppling till att våra fotografer har väldigt mycket att göra. Vi har bara tre fotografer.
Det går dock inte att spåra något större missnöje på fotoavdelningen med högste chefen. Visst vore det bra om det inte var så mycket jobb och så lite tid. Men nu är det som det är så?
Lösningen kan vara att införa lättvarianten av Ingress-modellen. Ingvar Näslund har en vision om att alla på sikt ska kunna göra allting. En liten organisation måste vara en flexibel organisation. Men alla ska inte behöva vara experter på allting, dock klara av ett rutinuppdrag:
– Jag ska kunna säga till Thomas på sporten att han ska fara och plåta en bilolycka. Det kan ge mer utrymme för fotograferna för tid att ta ut svängarna.
Ibland kan det dock vara mer på sin plats att hålla tillbaka. När det gäller webbsatsningar till exempel. De kan på sikt vara en fara för lokaltidningarna:
– Om tidningarnas hemsidor görs allt för kompletta och om man adderar det med bra lokalradio och en bra lokal-tv finns det en klar risk att läsarna anser sig ha fått tillräckligt med lokaljournalistik. Tidningens värde riskerar att urholkas.
Bra hemsidor kan komma att slå tillbaka mot lokaltidningar förr eller senare:
– Givetvis ska tidningarna ha vissa nyheter på nätet. Men även om många lokaltidnigar i dag är stolta för att de gör bra ifrån sig på nätet vet vi inte vad det kan leda till om 5, 10 eller 20 år. Det gäller att ha respekt för de ändrade medievanorna och samtidigt utveckla tidningens funktion och höja dess värde.
I nästa andetag konstaterar Ingvar Näslund att VF har en ganska sparsmakad hemsida. ”Inte alls som våra konkurrenter.”
Är det ett eget val eller är det styrt av plånboken?
– Tja, I ärlighetens namn så är det nog en kombination.

Resursbrist är en välkänd stressfaktor. Hårt slimmad organisation en annan. Ingvar Näslund försöker vara lyhörd så att personalen på tidningen inte ska bli utbränd:
– I dag har vi väldigt lite sjukskrivningar. Vi försöker se signaler men det är jättesvårt eftersom stress-nivån sakta höjs.
För sin egen del är han inte så orolig.
– Jag går inte ner mig bara för att det är mycket att göra. Dessutom tror jag inte att det hårda jobbet i sig som man blir stressad av utan känslor av frustration, otillräcklighet och dålig delegering. Sedan måste det också finnas perioder av återhämtning och eftertanke.
Att vara chef handlar mycket om att sätta gränser. Både i ord och handling. Och ett sätt att få sina medarbetare att gå hem i tid är att själv ta portföljen och gå. Ingvar Näslund är anhängare till tanken och försöker att fara hem till fru och barn i radhuset i Röbäck vid fem-snåret.
Men han fuskar rätt ofta:
– Det är ju inte sällan som jag tar med mig en del jobb hem.
Klockan börjar gå mot mitt på dagen. Det är dags att fylla på energiförråden. På väg till lunchrestaurangen kommer samtalet in på matvanor:
– Där är jag inte ofta, säger Ingvar Näslund och pekar in mot McDonalds. Om jag får välja blir det helst sushi.
Det är mitt på dagen i december. Solen står lågt i björkarnas stad. Men en sak syns i alla fall tydligt. Det är få moln på himlen över VF-huset. I varje fall just nu.
MIKAEL MARKLUND

Fakta om Ingvar Näslund:
Mellannamn: Johan Andreas
Ålder: 38
Familj: Anna, min hustru. Barnen Erik, 9, och Anton, 5.
Husdjur: Nej
Läser: Tidningar. Tidskrifter. Hemsidor
Äter: Testar gärna nytt.
Lyssnar: I bilen.
Väger: Runt 80 kg
Bil: Volvo
Skoter: Gärna.
Städar hemma: När andan faller på
Utbildning: Teknisk
Favoritfotograf: Roger Turesson. Torbjörn Andersson. Jan Delden.
Motto: Vara sig själv
Släkt med hockeyproffsen Mats eller Markus
Näslund?: Ingendera. Men jag får ofta frågan.

Om sin drivkraft:
– Att nå mål. Att få se medarbetarna stolta och nöjda är en viktig glädjekälla.

Om lokalpressens framtid:
– Det gäller att satsa på den egna journalistiken. Att bara syssla med klassisk bevakningsjournalistik funkar inte.

Om förändringstempot på VF:
– Jag tycker inte att det gått för sakta. Och hade tempot varit lägre hade ägarna inte accepterat det.

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.