Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag22.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Idén om maktneutral journalistik legitimerar mediekoncentration

I stället för ett myller av jämställda röster sker en ekonomisk centralisering där ett fåtal mediekoncerner präglar offentligheten. Detta legitimeras bland annat genom idén om journalistiken som maktneutral, skriver Arne Ruth i Sim(o):s årsbok.

Publicerad: 25 November 2010, 08:39

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Utdrag ur Arne Ruths text ”Amoraliska nyheter förklarar inte världen” som ingår i Sim(o)s årsbok ”Vad väntar runt hörnet?
som kommer ut 29 november:

Revolt mot maktbaserad historiesyn

I statsvetarna Bengt Owe Birgerssons och Jörgen Westerståhls beskrivning av Sveriges demokratiska strukturer i boken Den svenska folkstyrelsen från 1980 definieras premisserna för medieinformation som ett ständigt pågående urval av fakta efter någorlunda fasta bedömningsgrunder, så kallade nyhetsvärderingskriterier. Dessa förändras över tid, men det finns en betydande överensstämmelse i nyhetsvärderingen … mellan medier som vänder sig till ett likartat auditorium. Existensen av nyhetsvärderingskriterier innebär att det subjektiva inslaget i nyhetsurvalet begränsas. (Birgersson/Westerståhl, 1982: 90).

Liknade utgångspunkter präglade den journalistutbildning som växte fram efter andra världskriget. Journalisthögskolans skapare Lars Furhoff lanserade en yrkesförståelse som utesluter personligt ställningstagande. Journalisten ska sträva efter att vara allsidigt obunden i rollen som maktens granskare.

Furhoffs evangelium har fått sin katekes i Erik Fichtelius bok Nyhetsjournalistik: Tio gyllene regler. Där ingår opartiskhet, saklighet och så kallad konsekvensneutralitet, att nyhetsförmedlaren ska stå neutral i förhållande till vem eller vad som gynnas eller drabbas av en nyhet som är sann eller relevant. (Fichtelius, 2008: 159). Fichtelius medger att det inte finns någon teoretiskt heltäckande definition av nyhetsbegreppet. Frågan om vad som gör något till en nyhet lämnar han obesvarad. Journalisters val avgörs av en inlärd, gruppbetingad förmåga att värdera händelsers relevans. Den praktiska tillämpningen av så kallade relevanskriterier kan registreras empiriskt med hjälp av statistik: En nyhet är sådant som en erfaren nyhetsjournalist tenderar att ta in på förstasidan… (ibid.: 16) och En erfaren journalist känner i bästa fall igen en bra nyhet när han ser den. (ibid.: 18).

Bengt Nerman, som bröt upp från sin roll som lärare på JMK i Stockholm i revolt mot nyhetsideologin, ger en träffande beskrivning av dess innebörd i boken Den offentliga lögnen från 1997:

Ute i verkligheten ligger också nyheterna, liksom de händelser, som är nyheternas kärna. Eftersom det är på det viset är det möjligt att begära att verklighetsåtergivningen ska vara saklig och korrekt, inte fragmentarisk, missvisande och inkorrekt, att nyhetsrapporteringen ska vara allsidig och att det klart ska framgå vad som å ena sidan är fakta, å den andra värderingar och kommentarer. Det finns på det sättet ett korrekt sätt att beskriva verkligheten. Och det är till sist på den tanken demokratin vilar, enligt liberal ideologi. Korrekta nyheter och fakta gör rationella beslut möjliga. Men det finns ingen färdig verklighet med händelser och nyheter i, som det går att mer eller mindre allsidigt och korrekt beskriva. Våra verklighetsbilder är resultatet av ett samspel mellan vårt språk, våra normer och konventioner å ena sidan, å den andra en verklighet som är åtkomlig bara i och som våra egna bilder och som därför på en gång existerar utanför oss och blir till genom oss. (Nerman, 1997: 48)

Nerman beskriver nyhetsideologin som en frukt av liberal teori. Det stämmer så till vida som föreställningen om ett journalistiskt oberoende i alla riktningar först lanserades av liberala tidningar. Men i detta ligger en ideologisk förskjutning. Klassisk liberalism försvarar pluralism i tolkningen av verkligheten. I den liberala utopin sker sakprövning genom meningsbrytning, inte via regler om opartiskhet i utgångspunkten. John Stuart Mills definition av yttrandefrihet utgår från att åsikter och tolkningar ska brytas mot varandra som ett nödvändigt led i samlandet av kunskap. Ingen sanning är slutgiltig i denna process. Förfäktare av ståndpunkter måste tåla att motpolen blir hörd. Mills kunde inte förutse att privatkapitalismen genom sitt fokus på företagens tillväxt bär inom sig risken för likriktning av offentligheten. I stället för ett myller av jämställda röster sker en ekonomisk centralisering där ett fåtal mediekoncerner präglar offentligheten. Definitionen av journalistikens kärnområde som maktneutralt är, bland annat, en legitimationsgrund för mediekoncentration.

Den israeliske historikern Yehuda Bauers syn på objektivitetens begränsningar i historievetenskapen, framförda i boken Förintelsen i perspektiv, är tillämpbar på journalistik:

Vi måste vara medvetna om den uppenbara sanningen att själva beslutet att behandla vissa fakta, vissa särdrag i verkligheten i stället för andra är ett subjektivt val. Goethe sade: Varje faktum är redan en teori. Den tyske artonhundratalshistorikern Johann G. Droysen sade: Bara en själlös person är objektiv och i själva verket är objektiviteten i grund och botten ointressant eftersom den avspeglar kaoset i en ändlös kedja av händelser, ett kaos som i sig inte har någon mening. (Bauer, 2001: 17)

Sim(o)s årsbok Vad väntar runt hörnet? utkommer 29 november.

Arne Ruth: Övertro på faktanyheter gynnar främlingsfientligheten
Arne Ruth, journalist

Axel Andén

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.