Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

I backspegeln: När TU skulle sätta P för porrannonserna

Publicerad: 15 September 2009, 08:02

I januari 1973 gör så TU-styrelsen ett uttalande där man rekommenderar medlemsföretagen att inte "införa annonser som åsyftar att förmedla kontakt med ateljéer för posering och med sexklubbar" skriver TU:s juridiska expert Per Hultengård som hittat några pärmar med intressant innehåll.


TU SKA FLYTTA till nya lokaler och kan endast ta med sig en bråkdel av allt material som under decennier samlats i det rymliga källararkivet. Där finns hyllmeter efter hyllmeter av pärmar – säkert över 1 000 stycken. Vi går runt och sätter ”SLÄNG” och ”SPARA”-lappar på dem – mest ”SLÄNG” – men här och där hittar man en och annan pärm som tål att fundera på om den ska sparas till eftervärlden.

Två sådana är pärmarna om ”TU OCH PORREN”.

De tar sin början hösten 1972, då det blåser upp en debatt om prostitution, koppleri och de i svenska tidningar då ofta förekommande poserings- och sexklubbsannonserna.  Det blir snabbt ett politiskt tryck, men också en fråga med rättsliga dimensioner.

TU:s styrelse tillsätter en ”Arbetsgrupp ang annonsering för sexklubbar, poseringsateljéer och pornografica” – som även kallas ”P-Kommittén”. Den genomför snabbt en enkät bland dagstidningarna. Enkäten visar att 39 tidningar inför sådana annonser och att de drar in lite drygt 2,9 miljoner, varav 2,5 miljoner avser annonser i Aftonbladet, GT, Kvällsposten och DN (Expressen redovisade inga uppgifter).

P-kommittén engagerar vidare två straffrättsprofessorer och professorn och tryckfrihetsexperten Gustaf Petrén. Alla tre kommer fram till att det, i varje fall i fråga om annonser för poseringsateljéer, inte kan uteslutas att det finns risk för att det kan bli fråga om ansvar för koppleri för den som publicerar annonserna. Samtidigt skrivs det brev till politiker och partiledare för att visa att branschen nu tar tag i frågan.

I ett svarsbrev skriver Olof Palme att justitieministern har uppmärksammat TU:s initiativ i ett interpellationssvar i riksdagen.

I januari 1973 gör så TU-styrelsen ett uttalande där man rekommenderar medlemsföretagen att inte ”införa annonser som åsyftar att förmedla kontakt med ateljéer för posering och med sexklubbar” och att även i övrigt ”iaktta återhållsamhet med publicering av sådana annonser som på ett utmanande sätt återger sexuella motiv”.

Porrbranschen reagerar med personliga hot mot TU:s vd Ivar Hallvig. I ett brev från TU:s administrative chef till TU-personalen påpekas att hoten inte avser dem, men att de ska vara ”allmänt vaksamma”.
Men även bland TU:s medlemmar finns olika meningar. Expressens chefredaktör Per Wrigstad ifrågasätter beslutet principiellt, men lovar att ”i föreningssolidaritetens namn” följa det.

Och det gör man. Några år senare konstaterar TU i ett brev till socialministern att alla TU:s medlemsföretag slutit upp bakom uttalandet.

Vad hände sedan? Debatten ser ut att upphöra, men till viss del verkar annonserna ändå finnas kvar, fast de nu i en lite mera diskret form har flyttat in under rubriker som ”Hälso- och kroppsvård”, ”Massage” och ”Personligt”.

1979 ställs även detta på sin spets vd:n för Nordvästra Skånes Tidningar i Högsta domstolen fälls för koppleri efter att ha infört annonser från prostituerade. En central fråga var här om brottet kunde beivras utan hinder av tryckfrihetsförordningen. Professor Håkan Strömberg konstaterar i ett knastertorrt utlåtande att annonserna ”saknar varje betydelse för åsiktsbildning och upplysning” , att ”de har publicerats i rent kommersiellt syfte – att värva kunder – och att de avser rent kommersiella förhållanden, nämligen av en näringsidkare tillhandahållna tjänster.” Och därmed fanns inga hinder mot att fälla för koppleri.

1979 slutar också pärmarna ”TU OCH PORREN”. Vad kan man lära av dem? Ja, som tidsdokument är de i alla fall en intressant berättelse om en dragkamp mellan motstående intressen av samhälls-   ansvar, tryckfrihetsrättsliga principer, branschsammanhållning och annonsintäkter.

Så det är nog bäst att Pressarkivet får ta hand om dem.

Per Hultengård

Dela artikeln:


Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.