Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Medievärldens arkiv

Göran Greider: Så ska LO:s dagstidning utformas

Göran Greider skissar upp en ny publikation som han tycker att LO borde finansiera.

Publicerad: 22 Februari 2013, 09:35

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Göran GreiderLO

Medierna formar på avgörande sätt politiken, nerifrån näthatets lägsta källarvåningar ända upp till de strategiska höjderna i partipolitiken. Jag glömmer inte de många tillfällen då jag talat med ledande s-politiker och insett att det de allra mest fruktar inte är medlemmarnas reaktioner – utan mediernas. Den rädslan förlamar dem. Den bidrar till politikens mittenextremism – och indirekt därmed till den likgiltighet som får missnöjet att gro.

Rent partipolitiskt har medialiseringen i hög grad borgerliga förtecken; nio av tio opinionssidor är borgerliga. På olika sätt är det troligt att detta påverkar även nyhetsagendan. Men kanske än viktigare för förborgerligandet av all politik är att så mycket mer idag reducerats till personfrågor. Krisen i centerpartiet har i hög grad beskrivits som en kris för Annie Lööf, trots att det naturligtvis är ett ideologiskt och sociologiskt drama som skakar centern. Man måste nästan vara helt blind för att inte se att dominerande medier idag utgår från de mest välbärgade delarna av storstäderna som norm för den politiska debatten: exempelvis Rut-bidragit utnyttjas av några få procent av befolkningen, men beskrivs som ett stort folkligt fenomen.

Medierna har ett janusansikte. De bidrar varje dag till att hålla demokratin levande men bidrar samtidigt aktivt till att omforma demokratin till en avideologiserad, avsocialiserad och personfixerad åskådardemokrati där den övre halvan av medelklassen tveklöst innehar problemformuleringsprivilegiet. Alltmer av den sociala och politiska värld som rör arbete och arbetsmarknad och konflikten mellan kapital och arbete är idag ofta osynliggjord vid nyhetsdeskarna.

Vad kan det som återstår av arbetarrörelsen företa sig för att gå mot strömmen och börja något nytt? Att starta nya papperstidningar är svårt och ekonomiskt extremt äventyrligt. Vi får se hur långt Etc och Johan Ehrenberg kommer på den vägen. Jag håller tummarna.

En enklare och snabbare väg går genom cyberrymden. LO sitter fortfarande på en omfattande mediefond. I många års tid, ända sedan försäljningen av Aftonbladet fyllde den kassan, har det ibland föreslagits att pengarna ska aktiveras på olika sätt. Hitintills har det inte skett, utom i små mer eller mindre tafatta rännilar. Nättidningen Arena fick således litet fickpengar häromåret. LO:s förre ordförande Wanja Lundby-Wedin deklarerade 2011 att LO var berett att satsa på medieentreprenörer. Men hon menade i en debattartikel att LO:s mediefond antagit mytiska proportioner – och att pengarna från arbetarrörelsens sida alltid skulle vara i underläge. Okej, det är sant på många sätt. Det finns verkligen mytiska siffror i omlopp på hur mycket den där mediefonden uppgår till.

När jag mailar till LO:s kanslichef och frågar hur mycket som finns i fonden så blir svaret komiskt nog – att man inte hört talas om någon sådan fond Det tyder väl både på att LO internt inte har riktigt koll på hur deras mediepengar omtalas i den mediala världen – i sig ett oroande faktum – men också på att de som hoppas på de där pengarna heller inte har kollat upp särskilt mycket.

När jag pratar med ekonomichefen Kjell Ahlberg klargörs det att pengarna från försäljningen av Aftonbladet ligger i något som heter LO Media Aktiebolag. Där återfinns det ursprungliga kapitalet plus olika intäkter genom förvaltning. År 2011 fanns det där ett kapital på 1 miljard 103 miljoner kr. Intäkterna 2011 låg på 60 miljoner.

Det är mycket pengar. Och redan nu används de till olika satsningar på marknadsföring och liknande. Men läget i den medialiserade politiken nu är så akut, och vi befinner oss dessutom i en så extremt formativ period av detta skeende, att nya initiativ på mediefronten kan bli avgörande för lång, lång tid framåt.

Jag vet att det i skrivande ögonblick pågår förhandlingar mellan förbunden för en satsning av något slag på en nyhetssajt på nätet, men än så länge har inga konkreta uppgifter sipprat ut.

Den enkla och raka vägen att gå är att under loppet av detta år, 2013, förbereda starten för en resursstark nättidning som inleder sin verksamhet i januari nästa år. Nyckeln till eventuell framgång ligger just i ordet resursstark. Att inrätta en redaktion med fyra, fem anställda som skriver pliktskyldiga ledare och vidarebefordrar mer eller mindre gamla nyheter är att kasta pengarna i sjön. Det är det tiodubbla som gäller. Med all sannolikhet krävs det en redaktion på minst ett fyrtiotal anställda för att göra skillnad i medievärlden. Och så här kunde planen se ut:

Nättidningen delas upp i fyra delar eller, för att lämna pappersspråket, fyra dimensioner. I opinionsdimensionen bedrivs den sedvanliga opinionsbildning som är obunden inom ramarna för arbetarrörelsens värderingar, alltså ungefär som det brukar heta i de kontrakt som vilken borgerlig tidningskoncern som helst låter de politiska redaktörerna underteckna. Men här ges också utrymme för den mer systemkritiska idédebatt som dagspolitiken idag i stort sett saknar utrymme för.

I den andra dimensionen, nyhetsdimensionen, dominerar nyheter från arbetsmarknad och arbete-kapitalkonflikter i vid mening. En del av nyhetsförmedlingen här kan hämtas/köpas in från den existerande fackförbundspressen, både inom LO och TCO. Policyn för den dimensionen utgår från de vanliga honnörsorden om opartiskhet, men med den skillnaden att man här faktiskt lever upp till dem: När det rapporteras om företagens bokslut eller om finans- eller räntepolitik är löntagarnas och de arbetslösas perspektiv alltid med och lika viktiga som ägarnas, vilket idag knappast är fallet. Nyhetsdimensionen är den centrala, det är där den mesta redaktionella kraften bör läggas.

Den tredje dimensionen är den kulturella, med kulturjournalistik, men där det vanliga elitperspektivet inte dominerar. Där bör också ingå folkbildning kring mediekritik – vanligt folk vet fruktansvärt litet om hur medier fungerar och den dagordningsmakt de utövar.

Den fjärde dimensionen, slutligen, ägnas åt de sociala rörelserna i Sverige och utomlands. Där bevakas den vidsträckta världen av möten, demonstrationer och aktiviteter och man kan dra nytta av den internationella arbetarrörelsens närkontakter i den sociala världen. Genom redaktörskraft kan nättidningen här fånga upp och sålla en mängd information från fackliga och andra gräsrotsaktiviteter i Sverige och internationellt. Interaktiviteten är central. Men för att det ska fungera krävs redaktionell kraft.

Nättidningen verkar redan från start i två riktningar: Den blir för det första en guldgruva för den övriga nyhetsvärlden att hämta uppslag och fakta från och fungerar för reportrar och opinionsjournalister som en katapult in i etermedia och dagspress. För det andra bör nättidningen redan från början satsa på att nå rätt så breda läsarlager. Som budbärare ut i den världen äger man en kanal som vanlig dagspress eller etermedia saknar: fackklubbar, ombudsmän, aktiva. Om innehållet i nättidningen är angeläget kommer det att talas om den på arbetsplatserna. Det går exempelvis också att på sajten inrätta enkla utskrivningsmöjligheter som gör det möjligt att av varje artikel skriva ut flygblad som kan delas ut i kantiner och byggfuttar.

Vad skulle kostnaderna för projektet uppgå till? Troligen bör LO räkna med ett årligt anslag på minst femtio miljoner (alltså ungefär som intäkterna till LO Media Aktiebolag är). Intäkterna kommer att vara små, och investeringen bör i huvudsak betraktas som politisk på både kort och lång sikt. Under år 2014 kommer många miljoner att gå åt till marknadsföring. En idé som kombinerar både marknadsföring av sajten och opinionsbildning är att under de sista en eller två månaderna före valet ge ut en sexdagarstidning i de tre storstäderna, där den mediala nöden är som störst. Ekonomiskt alltså ett förlustprojekt, men utvecklas det hela hyggligt uppstår ganska snart betydande möjligheter till såväl annons- som prenumerationsintäkter.

Nättidningens grundidé är att den står för nyheter och opinionsbildning i kombination med sociala aktiviteter. På sätt och vis innebär det en återgång till arbetarrörelsens barndom, när rörelsetidningar – utan stöd av annonsörer och marknad – bars fram av aktivitet på gräsrotsplanet.

Göran Greider

Axel Andén

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Göran GreiderLO

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.