Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Medievärldens arkiv

Fel recept av doktor Bosse

Publicerad: 6 April 2009, 05:19

Mindparks vd Joakim Jardenberg svarar Mkt medias vd Bosse Svensson: "Om han hade haft rätt hade han inte behöva skriva sin text". Det är relevansen för publiken som är viktigast, och att publiken är relevant - då finns basen för intäkter, skriver Joakim Jardenberg.


Ämnen i artikeln:

Joakim Jardenberg

För säkerhets skull måste jag börja med att slå fast att jag gillar Bosse Svensson, och jag gillar en bra diskussion. Vi behöver mer av den varan. Jag gillar också erfarenhet, även om jag nog inte vill dra så stora växlar på vad jag gjorde och tänkte 1994 (för den nyfikne: satte upp den första riktiga nyhetstjänsten på nätet – lösningen som konverterade Aftonbladets text-tv till html och tryckte ut det på en liten webbserver som stod i en hörna på Bo Hedins skrivbord).
Men i en debattartikel i förra numret av Medievärlden lutar sig Bosse Svensson gladeligen mot det kryss han ritade upp för 15 år sedan och slår fast att vi inte ska leta efter gratismodeller.
Jag ser mig själv som något mindre av ett orakel och menar att de senaste 15 åren framför allt har lärt mig att det blir aldrig som man tror. Omvärlden må förändras långsammare än man trott, men förändringen blir alltid större än man kunnat föreställa sig. Det enda vi vet om framtiden är att vi kommer att ha fel om vi försöker spå för långt in i den.
I en svepande rörelse dömer han sedan ut flera av oss som är intresserade av mediebranschens framtid som något så märkligt som ”internetlibertarianer”. I sin svenska betydelse är det förvirrande, i amerikansk överförd betydelse är det enbart förolämpande.
Det första substantiella i artikeln är när Bosse, efter vad han beskriver som mycket lyssnande och funderande, slår fast att ”Det finns inga gratisluncher”. Bra så, det kan vi vara överens om, även om det kanske inte är en revolutionerande upptäckt. Men sedan går det fel igen, för det är ingen som påstått att ingen ska betala. I alla de modeller jag har försökt föra fram är det glasklart att betalningen finns där. Från marknaden som är villig att betala för att nå den publik vi samlat ihop till dem. Annonser kallas det i dagligt tal.
När han sedan bryter loss delar ur en bloggpost, blandar med delar ur en annan och kokar någon slags soppa på dem så passerar han det anständigas gräns med vid marginal. Humor blir det när han efteråt på mikrobloggen Jaiku ondgör sig över att hans tankar inte tas emot så väl.
Ska man hitta kärnan i artikeln får man leta bland de 10 punkter på vägen till lönsamhet som han listar mot slutet. I en bloggpost ska jag bemöta var och en av dem, men i all korthet: Antingen är de självklara, navelskådande eller bara rakt av felaktiga.
Om han hade haft rätt hade han inte behöva skriva sin text. Med precis det recept som doktor Bosse förespråkar har vi varit lönsamma genom större delen av historien. Nu är vi det inte längre, för att verkligheten förändrats.
Det betyder också att om jag, och de andra ”godkända” debattörerna, har fel så har branschen inte något problem. Då löser sig allt igen efter lågkonjunkturen. Bara att köra tummen i spåret, bara att justera lite på marginalen.
Men om jag inte har fel, då står vi inför ett omfattande skifte. I min bok är det bättre att förbereda sig på det besvärligare scenariot. Jag ser det som direkt kontraproduktivt och farligt att säga ”Leta inte gratismodeller”.

Vi måste tvärtom bereda oss på en gratisekonomi. Uppgiften är alltså att lägga allt fokus på två saker:
1. att fortsätta vara relevant för publiken
2. se till att publiken är relevant för dem som vill betala för att nå dem.
Det mediehus som klarar den omställningen, bland annat genom att sluta stoppa huvudet i sanden och hoppas på det bästa, genom att anpassa organisationens kostym och attityd till omställning, och genom att öka tempot – det mediehuset är en vinnare framöver också.
För Bosse och jag är nog överens om två saker på sista raden. Att mediebranschen har goda förutsättningar och att det vi gör är viktigt.
Alldeles för viktigt för att slarvas bort på 15 år gamla kryss och intensivt önsketänkade.

Joakim Jardenberg

mvredaktion


Ämnen i artikeln:

Joakim Jardenberg

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.