Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Medievärldens arkiv

Fel, fel, fel, fel, fel, fel, fel och fel igen av finansministern

I tolv år har finansministrar trotsat både riksdagen och bättre vetande. I går lade finansminister Anders Borg ytterligare ett fel till sina sju tidigare när han presenterade budgeten. Det menar JP:s redaktionschef Mats Ottosson.

Publicerad: 19 September 2013, 09:50


Ämnen i artikeln:

Anders Borg

Om palestinier brukar det ibland påstås att de aldrig missar en chans att missa en chans.

Huruvida det stämmer får analytiker av konflikterna i Mellanöstern bedöma.

Det här är en opinionstext publicerad på Dagens Media.

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Däremot stämmer det på svenska finansministrar. Senast på Anders Borg, som i budgetpropositionen återigen struntade i att avskaffa det straff mot svenska tidningar som heter reklamskatt.

Så här ligger det till: Redan 2002 beslutade en enig riksdag att reklamskatten skulle avskaffas. Regeringen fick i uppdrag att verkställa beslutet.

Sedan dess har tre finansministrar i odemokratisk anda trotsat beslutet. Sossarna Bosse Ringholm och Pär Nuder har gemensamt fyra synder i sina register, Anders Borg har lyckats få ihop åtta plumpar i budgetprotokollet.

Sveriges tradition av minoritetsregeringar skulle i grunden kunna vara bra för demokratin eftersom det på papperet ger riksdagen större makt. Men reklamskatten är ännu en fråga där olika regeringar helt enkelt struntar i vad deras uppdragsgivare säger till dem.

Den problematiken leder tanken till att riksdagen kan behöva någon form av starkare sanktionsmöjligheter mot regeringar som inte kommit ur trotsåldern.

Tragikomiskt nog är reklamskatten omskriven i budgetpropositionen som lades i går. I beredningen skrivs det att den bör avskaffas. Trots det hävdar regeringen att ”mot bakgrund av den ekonomiska situationen och de utmaningar svensk samhällsekonomi står inför, fortsatt prioritera andra skatteändringar före ytterligare sänkningar eller avskaffande av reklamskatten”.

Detta är trams. Trams eftersom den intäkt tidningarnas reklamskatt står för inte ens är felräkningspengar i finansdepartementet. 90 miljoner betalar tidningarna in per år. Jämför det med att de skattesänkningar regeringen föreslår i år ligger på runt 20 miljarder. Vi pratar alltså om några promille av skattesänkningarna.

Politik är att vilja, sägs det. Och utan vilja finns ingen politik, i detta fall ingen mediepolitik. I tomrummet vandrar socialdemokratiska och moderata finansministrar hand i hand utan att veta vart de är på väg.

Historien om reklamskatten är sorglig. Den infördes mot bättre vetande i början på 1970-talet och har sedan dess utsatts för lappande och lagande. De styrandes bevekelsegrund för den har ändrats efter tidsanda och behag.

Konsekvensen för branschen har blivit att annonser i papperstidningar beläggs med straffskatt, medan konkurrenter som direktreklam, tv och internet slipper undan. Självklart leder detta till stora orättvisor.

Förra veckan lade presstödsutredningen sitt förslag på framtida mediepolitik för tidningarna. I partipolitisk enighet föreslog utredningen att reklamskatten ska avskaffas.

Experter, riksdagen och utredningar är alltså eniga.

Frågan som regeringen bör besvara är varför den tycker att papperstidningar som den anser fyller en viktig demokratisk funktion ska bestraffas.

Mats Ottosson, redaktionschef Jönköpings-Posten

Texten har också publicerats på JP.se.

Reklamskatten kvar ynkedom av regeringen
Mats Ottosson

mvredaktion

Ämnen i artikeln:

Anders Borg

Dela artikeln:

Dagens Medias nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.